Jag börjar nynna….

…kan man sjunga en katt hem?! Jag önskar det fanns som en besvärjelse, en mäktig ödessång, en galder eller en enkel barnvisa, en sådan som fastnar i sinnet och biter sig fast lika envist som reklamslingan på radio för 118 800, som du kunde sjunga för din katt – och så skulle den göra att ni var knutna till varandra för alltid…

Här är katter jag vill sjunga ihop hem till:

Taxman är en är en av sammanlagt
31 katter från ett misärhem i Tyresö där Stockholms katthem samarbetade med Nackapolisen. Taxman är snäll men lite försiktig och behöver tid för att känna sig helt trygg. Eventuellt vill han ha en snäll kattkompis i sitt nya hem.

Sun King är från samma ställe. Han är ännu så länge stressad och reserverad då han inte är van vid nära kontakt med människor.

Let It Be och Nowhere Man har sjungits hem… Hör ni sången?

Day Tripper och Doctor Robert är bokade.

Men Rain , Dig It, Goodnight och Help är också några av de väntande, längtande…

Deras namn inspirerar till mera sång – så låt oss hjälpa till – som Ludo i filmen Labyrinth ”summoning the very rocks” – och sjunga hem dem?!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

2 reaktioner till “Jag börjar nynna….”

  1. Wikki, vad du är snäll som skriver om Katthemmets ’Beatles katter’. Mamma blev jätteglad när hon läste!

    Nosgos från oss f.d. Katthemskatter

    1. Mjau, jag undrar vad jag skulle kunna bli för Beatles-sång? ”With a little help from my friends” kanske? NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Sullivan, Chanda, Pumba o 'akutkompisen' Mille Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *