Månad: augusti 2010

Hängrännan har spruckit och stupröret intill vårt vardagsrumsfönster verkar dessutom igenproppat så det skvätter regnvatten åt alla håll, även in på vår kära balkong…

Matte, kom hit med handduk!!!

Romeo låg och sov på sängen hos sin snälla kärleksfulla jourmatte, när han hörde steg i hallen. Han lyssnade noga – det hade varit lite rörigt, för kompisen Skimmer hade just kommit hem från kastreringen hos veterinären och vinglade omkring och hölls under bevakning.

”Här är Romeo!” sa jourmatte, och plötsligt stod en lysande flicka vid sängen bredvid honom. Romeo tittade lite på henne och blinkade, han luktade på hennes händer och väntade; jo, det kändes alldeles väldigt gott i pälsen att bli klappad av henne! Men efter en stund gick hon igen ”För att tänka lite…” och Romeo tittade länge efter henne. Hon var ju så fin!

”Men Romeo, jag tycker ju också så väldigt mycket om dig!” sa jourmatte tröstande. Romeo spann och buffade lite – jourmatte var ju också fin, på sitt mjuka sätt.

Men igår kom flickan tillbaka – och kelade länge länge, och berättade att Romeo snart skulle få flytta till henne… Romeo tänkte: ”Vilken lyckans katt jag är!”

Vardagsrutinerna tar vid efter semesterveckorna… Husse börjar också jobba om några dagar. Allt rullar på som vanligt igen.

Igår var det matlåde-tillagning, så att det skulle finnas klart till veckan. Och tidningsutbärningen startar också igen från och med i morgon. Två områden här i Vivalla förser matte och husse med tidningen Örebroarn. Det är jättemysigt att nosa på färska tidningar!

Men matte CYKLADE till jobbet i morse! Bara 30 minuter tog cykelturen – det är 9 km att cykla och oj, vad träningsvärk hon kommer att få i benen?! Träningen av att åka inlines kanske hjälper till lite, men det är ju inte riktigt samma muskler som till cyklingen…

Mjau, matte har så klart mer skydd på sig i vanliga fall när hon åker inlines, och faktiskt cykelhjälm när hon cyklar! *spinner stolt*

Rättelse: Nu har vi räknat ut att cykelvägen som matte tog till jobbet är 10,25 km.

Jag är förfärligt dålig på att ha koll på mina bloggkattvänners bemärkelsedagar… Förlåt så mycket!

Men ni vet väl att vi bloggande katter ibland har så mycket som tre eller fyra speciella dagar att fira?!!

1) Den dagen vår kattmamma födde oss – d v s den riktiga födelsedagen.
2) Flyttdagen – alltså den dag då vi blivit stora nog att lämna mamma och flytta iväg till ett liv på egen tass. En dag som helst inte bör inträffa tidigare än vid tolv veckors ålder, en spännande dag!
3) Hitta hem-dagen – den underbara dagen då vi flyttade in i detta vårt egna och allra bästa hem, till att bli ett med nuvarande familjen där vi ska stanna och dom vi ska tillhöra för alltid. Bostäder kan vi förstås byta ibland framöver, men alltid tillsammans med de människor vi älskar och behöver, och som älskar oss.
4) Första bloggningsdagen – datumet när vi föddes som bloggkatter!

Så grattis bloggvännerna Dui och Deco, idag är det 3 år sedan ni föddes – kattungebilder finns här! – och strax firar ni 1-årig bloggningsdag också! Hipp hipp Kurra!

Hittar denna logo här och där på amerikanska och några engelska kattsajter, men just ingen central information:

Vi får väl fira WCD efter bästa förmåga ändå i så fall? *blink* – och logon är ju snygg…

Texten nedan om SemesterKatten är lämpad att sprida till alla upptänkliga dagstidningar, veckotidningar, personaltidningar, klubbtidningar, webtidningar – vilka tidningar eller media som man än kan tänka sig!

Du får gärna kopiera den eller citera delar av den, och skicka som insändare till din lokala tidning! Ange gärna som källa ”Wikki Bloggkattens Stora matte Inger Andersson (Örebro katthem)” och återkom gärna med uppgift om du får insändaren publicerad!

Alla sätt vi kan tänka oss – som Katternas Insändarbyrå – är bra sätt att sprida information om hemlösa katter och höja kravet på en förbättring av kattens status här i Sverige!

Det är hög tid att katten och kattens rätt till LIV får samma lagliga skydd allra minst som hunden, med krav på tillsyn och godtagbart ”hållande”! Likaså bör alla katter vara ID-märkta (och registrerade) så att de aldrig behöver riskera att avlivas bara för att man inte vet vem som äger dem. Arbetet för att nå dit är enormt stort och omfattande, men det kan faktiskt börja alldeles påtagligt med en liten insändarkampanj! Höj Tassen!

Ett tag har det blivit glest med både kommentarsvar och blogginlägg, men min skara läsare är goda och trogna ändå. Tack! *spinner*

VARNING! OTÄCKA BILDER!!!

Missen som fick vara ”söt kattunge” hos en barnfamilj över sommaren och som SOMMARKATT sedan dumpades i naturen till hösten känns för oss som jobbar i katthemssvängen allt mer som en MYT. Folk i dag är mer medvetna om sitt ansvar och de flesta som skaffar en kattunge gör det också i syfte att behålla den och ge den ett livslångt hem.

SemesterKatten,  Klara-Sig-Själv-katten  och Slit-och-släng-katten däremot är nya medlemmar i familjen Hemlösa Katter. Och de blir på grund av katternas låga status och i viss mån av traditionell svensk katthållning allt fler och fler… Dessutom går de flesta av dem snabbt ett dystert öde till mötes!

SEMESTERKATTEN är en allt vanligare avart av sommarkatten, vilket innebär att en kanske flera år gammal och tämligen väl skött katt plötsligt blir ett problem när familjen ska resa bort på en lång semester, kanske utomlands i flera veckor. Ofta är resan minutiöst planerad ett halvår eller åtskilliga månader i förväg och kan kosta enorma summor, men två dagar innan avfärd kommer resenärerna på ”Oj vem ska ta hand om kisse?” och ringer ett katthem. De blir då väldigt förvånade att få höra att katthemmet har en lång intagningskö och i första hand tar in hemlösa katter, så omplacering av kisse är faktiskt ägarens eget ansvar i framför allt. Att ordna en kattvakt, boka plats på kattpensionat i god tid eller över huvud taget kosta på kisse något faller utanför budgetramarna och det är i detta läge som den oskyldiga katten plötsligt befinner sig avlivningshotad eller utsparkad, hemlös och kort och gott övergiven.

Så gott som alla katthem träffar på semesterkattproblemet i någon form.

KLARA-SIG-SJÄLV-KATTEN är ett annat resultat av omvärldens okunniga syn på katters förmodade överlevnadskapacitet kombinerat med deras låga statusvärde som egendom. Det innebär att människor skaffar sig en katt men bryr sig inte om att sköta den, varken ge den mat eller vid behov veterinärvård. Man rycker bara på axlarna och säger ”Klarar den sig så klarar den sig. Och det finns gott om mat åt dem ute.” Följdaktligen går katten på driven i ett ofta allt större område för att desperat hitta mat, skydd och trygghet.  Den får gå ute fritt i alla typer av miljöer med trafik, rovdjur eller andra faror.

De dör eller ”försvinner” och det rycker ägaren i stort sett på axlarna åt och skaffar bara en ny katt. Sällan är den märkt eller kastrerad så det föds många kattungar ibland helt utan att ordinarie kattägare har en aning om det. Personerna ”har katt” men mest som en accessoir som inte får kosta något och som inte behöver läggas tid på. Dessa katter syns ofta i villaområden och sitter på staketet längtansfullt tittande in på den omhuldade innekattens välfyllda matskål…

SLIT-OCH-SLÄNG-KATTEN är en annan version av hemlös katt. Det betyder ungefär att om en katt på något sätt blir besvärlig/opassande för sin ägare så kastas den ut. Skälen kan vara allt från att katten inte passar in i den nya heminredningen, börjar kosta stora pengar hos veterinären, eller inte är tillräckligt framgångsrik på utställningar. Då dumpar man den iskallt i skogen eller ”på en bondgård där det säkert blir bra för den”, eller säljer på Blocket för en småsumma utan att ha minsta kontroll på i vilken miljö den hamnar. Och så skaffar man snabbt en ny katt som ”passar bättre”, vinner mer eller matchar trenden.

Visst är det sorgligt? Vi katter behöver verkligen högre status, ett bättre skydd, både i lagstiftning och samhälle. Och framför allt behöver omvärlden lära sig att i vår svenska natur är det inte självklart att en nyss skyddad innekatt över en natt ska kunna förstå hur den ska få mat eller rädda sig från att själv bli något rovdjurs föda eller undgå trafiken…

Så gott som varje dag möter jag exempel på hur illa övergivna eller nonchalerade katter far, och det tär på hjärtat. Därför, höj din Tass och tala om för alla hur viktiga vi katter är! Att vi har rätt till trygga bra liv, till ansvarsfulla ägare och goda hem. Och du, stöd Ditt Lokala Katthem, så att de kan hjälpa alla oss katter som hamnat utanför!!!