Din Tass I Cyberspace!
Med över 57 000 personliga kattbilder är Kattsajten helt otrolig – här finns skatt att förvalta! I går släpptes sajten i ny design, uppfräschad, lättnavigerad och praktisk. Kika in – det finns underbara reportage och fantastiska kattfoton!
Fler foton kommer i morgon!
…och han bekräftar allt jag vet om katters känsla för livets gränser och vandringen vi alla varelser måste göra mellan livet och döden:
Ett artikeltips från Puma leder mig till katten Oscar (Tack Puma!) och jag fastnar rörd och fascinerad i ett artikelsök om honom, vars liv på ”Steere House Nursing Home”, 3 våningen, på ett äldreboende för människor i livets slutskede, är mycket speciellt och har resulterat i en bok som just kommit ut:
Boken ”Making Rounds with Oscar” av medicine professor David Dosa.
För Oscar har de senaste åren gjort ett mycket speciellt avtryck i människornas hjärtan – han är katten som förvarnar när någon av de ofta mycket sjuka och svaga äldre på boendet är på väg att dö!
Så här skriver David Dosa om en episod:
”Making his way back up the hallway, Oscar arrives at Room 313. The door is open, and he proceeds inside. Mrs. K. is resting peacefully in her bed, her breathing steady but shallow. She is surrounded by photographs of her grandchildren and one from her wedding day. Despite these keepsakes, she is alone. Oscar jumps onto her bed and again sniffs the air. He pauses to consider the situation, and then turns around twice before curling up beside Mrs. K.
One hour passes. Oscar waits. A nurse walks into the room to check on her patient. She pauses to note Oscar’s presence. Concerned, she hurriedly leaves the room and returns to her desk. She grabs Mrs. K.’s chart off the medical-records rack and begins to make phone calls.
Within a half hour the family starts to arrive. Chairs are brought into the room, where the relatives begin their vigil. The priest is called to deliver last rites. And still, Oscar has not budged, instead purring and gently nuzzling Mrs. K. A young grandson asks his mother, ”What is the cat doing here?” The mother, fighting back tears, tells him, ”He is here to help Grandma get to heaven.” Thirty minutes later, Mrs. K. takes her last earthly breath. With this, Oscar sits up, looks around, then departs the room so quietly that the grieving family barely notices.
On his way back to the charting area, Oscar passes a plaque mounted on the wall. On it is engraved a commendation from a local hospice agency: ”For his compassionate hospice care, this plaque is awarded to Oscar the Cat.” Oscar takes a quick drink of water and returns to his desk to curl up for a long rest. His day’s work is done. There will be no more deaths today, not in Room 310 or in any other room for that matter. After all, no one dies on the third floor unless Oscar pays a visit and stays awhile.”
I dagsläget har Oscar en egen Wikipedia-sida, vilket inte är illa för en kisse som kom som kattunge 2005 från ett katthem till sitt nuvarande liv på Steere House. Han är över huvudtaget inte särskilt social av sig, men personalen noterade att Oscar gång efter annan plötsligt var på plats och med ett tröstande spinnande rullade ihop sig intill en patient, som sedan visade sig vara döende. Träffsäkerheten i detta beteende gav dem möjlighet att larma anhöriga som tacksamma hann ta farväl – och för dem som saknade anhöriga såg Oscar till att ingen dog i ensamhet. När Dr Dosa skrev om detta o The New England Journal of Medicine 2007 blev Oscar snabbt omskriven i många tidningar, även här i Sverige.
Och vid det här laget har Oscar utfört sin gärning för mer än 50 patienter. Med åren har han blivit lite mer social och kelig också, enligt Dr Dosa. ”Most of the time the patient’s family has no issue with Oscar being present at the time of death; on those occasions when he is removed from the room at the family’s request, he is known to pace back and forth in front of the door and meow in protest. When present, Oscar will stay by the patient until they die.” Oscar har ett uppdrag från SkaparKatten och han tar det på allvar!
Steere House har en egen sida med Oscar samt bilder och video! En del tidningar skriver smaklöst att Oscar är ”den ludne liemannen” men jag tycker bäst om rubriken från DNs artikel (Vars länk jag fick från Kicki på katthemmet, tack!) som säger: ”Katten Oscar – ett osvikligt stöd när livet tar slut”… Man ska skriva respektfullt om en katt som är SkaparKattens budbärare.
Inte för att jag tänker skaffa mig en Toyota nu – men jag tänker mig gärna att svansdansa ett extra varv till den här sköna glada musiken, kisa med ögonen mot matte och husse och Nova och jama med i ”Love you!”
Här är texten:
Give a little time for the child within you,
dont be afraid to be young and free.
Undo the locks and throw away the keys
and take off your shoes and socks, and run you.
La, la, la…
Run through the meadow and scare up the milking cows
Run down the beach kicking clouds of sand
Walk a windy weather day, feel your face blow away
Stop and listen: Love you.
Roll like a circus clown, put away your circus frown
Ride on a roller coaster upside down
Waltzing Matilda, Carey loves a kinkatchoo
Joey catch a kangaroo, hug you.
Dandylion, milkweed, silky on a sunny sky
Reach out and hitch a ride and float on by
Balloons down below catching colors of the rainbow
red, blue and yellow-green: I love you.
Bicycles, tricycles, ice cream candy
Lollypops, popsicles, licorice sticks
Solomon Grundy, Raggedy Andy
Tweedledum and Tweedledee, home free.
Cowboys and Indians, puppydogs and sandpails
Beachballs and baseballs and basketballs, too.
I love forget-me-nots, fluffernutters, sugarpops
Ill hug you and kiss you and love you
La, la, la… Love you.
Musik och text skapad av gruppen ”The Free Design”.
Det känns lite konstigt att en liten kattblogg hamnar före flashiga modebloggar… Jag tassar ju bara på envist om mina älskade medkatter ute i kylan som behöver hjälp och räddning – hur glamouröst är det? Inte alls…
I kväll delar Aftonbladet ut Stora Bloggpriset på en tjusig gala på Nalen. Som katt är jag inte ens nominerad. Det finns ingen klass för kattbloggar, hur kluriga eller viktiga de än är. *djup kattsuck ur pälsens inre* Det hade inte ens hjälpt om jag lovat att sätta glitternagellack på klorna!!!
Regn eller snö? När snödrivorna ligger höga en dag som idag kan man roa sig med att drömma om den kommande sommaren…
Matte klurar för fullt på vad hon ska odla på balkongen den här våren, och vill alltid köpa massor av fröer fast vi saknar rabatt att sätta dem i.
Den senare problematiken bryr sig matte inte om, hon har adopterat rabatten utanför vår port och fyllt med växter i alla fall! (Som vi hoppas inte far alltför illa där nere under snön…)
Men det är en viss tjusning att kika på kattsaker också inför sommaren, som den här söta regnmätaren. Hur ofta den behövt tömmas om det nuvarande snöfallet
kommit i regnform vågar jag inte ens tänka på!
En annan variant av trädgårdspyssel är en plantkatt – dvs en nätram som man fyller med kraftig mossa och sedan planterar in ranke-bildande klätter-växter (Som murgröna t ex) i, det borde ju bli hur snyggt som helst! Den är ju redan i Wikki-format…
Det finns också en modell i sittande figur.
Eftersom matte är händig med sina tassar tror jag nog hon skulle kunna vika ihop en sådan här katt åt mig av nätbitarna som blev över när balkongen nätades in?! Visst kan du det, matte? Vakna, matte, det är morgon och jag har en idé! Och jag är hungrig också!!! Maaaatteeee??
I morse klockan 5 vaknade Stora matte, Stora husse och alla landet-katterna av ett våldsamt oväsen på verandan, det lät som om någon försökte stjälpa det lilla katthuset som står där. Ville och Tanja flög upp i köksfönstret och fräste, och när Stora husse öppnade dörren och tittade ut såg han en jättestor ståtlig räv störta iväg genom snön i trädgården med väldiga skutt. Lilla gammelkattan Semlan morrade och blåste upp sig och skulle absolut ut, hon är ju stridskatten nummer ett! När den värsta uppståndelsen lagt sig somnade alla om igen.
(Det lilla katthuset skymtar till vänster på verandan. Till höger står en gammal skinnfåtölj åt katterna att krypa upp i…)
Men senare på förmiddagen när Stora matte kom ut och skulle åka till jobbet fick hon se att det var fullt av blodspår i snön – så hon rusade in och gjorde en grundlig genomgång av alla fyra katterna… men allihop var prima och saknade skråmor!
Det blev att skjuta på att åka till jobbet och göra en bakåtspårning – blodstänken visade sig höra ihop med rävspåren, som gick flera varv runt huset, precis som om räven letat efter någonstans att krypa in. Den hade bökat liksom för att komma in under verandan… men sedan gick spåret ut över åkrarna och upp i skogen, och försvann i spårkaos runt de vilttrafikerade stigarna, med blodpölar här och där.
Nu är Stora matte bekymrad om sin räv och har ringt efter en granne med spårhund och gevär, för en skadad räv kan bli ett problem… dessutom vill hon ju inte att den ska ligga och plågas av sina sår, om de är allvarliga. Stackars Mickel…
Detta eftersom Östgötakatterna snarast måste fortsätta att kastrera de katter som är kvar ute för att stoppa tillväxten på kattkolonin. Och de är många!
Jourmatte Malin beskriver Nostippen så här: ”Jag har smekt henne med fjädervippan och då fräser hon ljudligt och ögonen blir mycket stora. Jag är helt övertygad om att den här tösen kan bli en mycket tam kisse om hon bara får tid, tålamod och tillgivenhet!”…
Om någon vill öppna sitt hem för denna lilla misse så maila till ostgotakatterna@live.se så får du veta mer!
Men trots det som hänt känner Jonny ingen bitterhet mot örnen. ”Det är ju hans levebröd. Det är synd men han måste ju jaga, det ligger i hans natur. Det ligger ju faktiskt i kattens natur också.”
Det var grannen som fick se att örnen slagit Mimmi, berättar Aftonbladet, och ringde Jonny som kastade sig i bilen och åkte till hemmet i Söråsele. Men det var försent… När han kom fram satt örnen kvar på Mimmi och åt. Även om Jonny är ledsen för sin förlorade familjemedlem är han nöjd att grannen såg vad som hände. ”Jag smög fram och stod bara två meter från örnen. Då försökte den flyga och tappade katten. Det är väl tur i oturen. Annars hade jag aldrig hittat katten, då hade jag letat överallt. Förgäves.”
Många gånger mister några av oss katter livet ute i naturen. Själva lever vi med jakt och många naturliga instinkter i generna, och vet att sådant händer, men för våra människor kan det vara svårt att acceptera och förstå. Jag sänder en mjuk tröstande TassKram till Mimmis husse, men också en svanshonnör för att han respekterar örnen utan klander! Det är storsint!
Och lilla Mimmi? Hon leker med ÄnglaKatterna…
Jag gillar slutet på den här filmen – tänk att få leka ovanpå en mjuk ovtjarka-svans! *spinner*