Min mage högst upp till höger! Jag har alltid drömt om att få visa upp den på magbloggen, och tack vare att vi kompade med husses mage så gick det bra… *hihi*
Här är hela min mage: *spinner*
Din Tass I Cyberspace!
A cat has nine lives.
For three he plays,
for three he strays,
and for the last three he stays.
I Tokyo finns det flera cat-petting-zoos, där människor mot en avgift (ca 600 yen) kan få komma in en stund och klappa katter, hålla dem och fotografera. Det är nämligen svårt att få tillstånd att ha katt i sin lägenhet på många håll i Japan. Dessutom är det nästan omöjligt för en ensamstående japan, med ett hårt arbets- och aktivitetsschema, att kunna hålla ett husdjur på ett drägligt sätt.
Därför finns ställen som ”Nekobukuro”, beläget på takvåningen (8e våningen) i ett affärscenter i Ikebukuro i västra delen av Tokyo, håller ett 20-tal katter – katter som säkert i våra ögon ser likgiltiga och blaserade ut – men som för japanen, med sin vördnad för katter, är en gudagåva att få tillbringa en stund med och kanske vid den magiska tidpunkten kl 16,30 får mata med en godbit under ”snack hour”. Katterna är intresserade av gästerna så länge det finns en matbit att tigga, och återgår sedan till sin favoritsovplats ganska snart. För oss västerlänningar kan det förefalla ganska tragiskt, men för den stressade medeljapanen är det fullt acceptabelt.
Fullt förståeligt finns en större affärsidé omkring detta och det finns företag som hyr ut en katt med tillbehör för en dag så att man kan ha katten med sig hem och vara ”kattägd” för en lycklig stund. Det finns också hundar att hyra för en promenad i parken!
Men kritiken finns också – djurskyddsorganisationerna reagerar, och somliga kunder är missnöjda, de vill interagera med vitala glada djur, inte uttråkade kattzombies…
Nio år fyller mina kattvänner på landet idag!
Kurr och TassKram på er!!! *svansdansar*
Nu börjar alla katthem vara fulla och överfulla med sommarens kattungar. Jourhemmen hinner lagom adoptera ut en kull kattungar, så är det dags att ta in nästa. Kattugen på filmen fick i alla fall hjälp att hitta ett hem. Men den här synen är inte ovanlig att möta katthemspersonal så här års: Mager uttorkad sjuk kattunge dumpad i en korg på katthemstrappan… anonymt.
Så här fungerar det ut i ett jourhem med katt-eldsjälar som vi känner: Sovrummet och vardagsrummet är de tre ”ordinarie” katternas domän. I badrummet bor en sjuk äldre hankatt, i köket en kattmamma med fem ungar, och i det andra sovrummet huserar två skyggisar. I friggeboden på gården, som var tänkt som gäststuga, bor istället fyra katter inhämtade från missbrukare av polisen. Mamman i denna familj jobbar hemifrån för att kunna sköta alla katterna. De har sökt och fått särskilt tillstånd att ha så många katter och sköter dem alla med kärlek. Just det här jourhemmet tar emot kriskatter som ofta slussas vidare, tills de är redo för adoption. Gissa hur många kilo kattsand och kattmat de behöver?!!
Har du hjälpt någon hemlös kisse i sommar? Berätta gärna för mig!
Stöd Ditt Lokala Katthem!!!
Det skulle jag också vilja ha:
På vår innergata för gång och cykeltrafik har det kommit upp jättecharmiga farthinder. Och jag är avbildad på ett av dem!!!
Nu ska vi se – det var inte den här… Men det finns flera betongstoppar, och matte var med i gruppen som gjorde dekorationer till dem, så…
Det är bara det att något krånglar med Metrobloggens bildmottagning, så mina bilder fastnar på vägen? Suck… när man har så mycket fint att visa?!!
Stora matte har åkt hem nu – undrar om hon saknar oss? Men hon har fyra katter hemma hos sig som saknar också, det måste vi respektera.
Men hennes kamera tickade stup i ett och bilder är utlovade till kvällen! Håll ut!
Vingelsjuka hos katt är en fruktad sjukdom, och till min stora förtjusning finns det nu en veterinär som inriktat sin doktorandforskning på vingelsjukan för att hitta bland annat en diagnosmetod. SLU skriver ”Vingelsjuka hos katt drabbar varje år ett antal katter, främst utekatter. Men trots att sjukdomen har varit känd sedan 1970-talet finns det ännu ingen säker diagnostisk metod för levande katter. Det är först vid obduktion av hjärna och ryggmärg som man säkert kan konstatera att katten har vingelsjuka.” i artikeln http://www.slu.se/?id=551&puff=123.
Nu håller alltså Jonas Johansson Wensman, veterinär och doktorand vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), tillsammans med forskare i Sverige, Italien och Tyskland, på att söka efter svaren på vingelsjukans gåta. ”Eftersom vingelsjuka främst förekommer hos utekatter har det diskuterats om viruset finns hos fåglar, gnagare och fästingar. Symptomen förekommer mest under perioden december till maj och merparten av fallen finns i Mälardalen och Bergslagen.”
Jonas arbetade tillfälligt på en veterinärklinik i Norrtälje som fick flera fall av misstänkt vingelsjuka, och han insåg att det fanns ett akut behov av en bra och tidig diagnosmetod för att eventuellt kunna rädda de drabbade katterna. Nu har hans forskning belönats med priset ”European Advisory Board on Cat Diseases and Merial Young Scientist Award 2009” på 1000 euro vid veterinärkongressen om kattmedicin i Dubrovnik. (Läs mer här: http://www.slu.se/?ID=559&Nyheter_id=10528) och det hoppas jag innebär att Jonas och hans stab kommer att forska vidare! Möjligheter skymtar för fortsatt forskning utomlands. *håller tassarna!*
Här kan du läsa mer om den hemska sjukdomen: http://www.katter.nu/vet/vingelsjuka1.htm
Fortsätt forska, Jonas! Du behövs!!!