Nu ska vi ha kattematik av den högre skolan:
Anta att en enda katthona får sammanlagt i sin livstid får 50 kattungar.
Hälften, 25 st, av dessa kattungar är rimligen honkatter men anta att endast 10 av dem förökar sig och då på samma sätt som sin mor, dvs 50 kattungar: 10 x 50 = 500.
Om man antar att kattens produktiva livstid är 5 år, och så är de ”år 10” alltså 500 st. Efter 15 år är de med samma förökningsprocent uppe i 5 000 katter, efter 20 år 50 000 st, 25 år 500 000 st etc.
Men varför är då inte världen översvämmad av katter? Jo därför att de flesta kattungar aldrig får chansen till ett liv. Många avlivas redan efter någon dag, medan andra får leva ett tag, för att sedan ändå bli avlivade, och en del blir vildkatter. Några hamnar hos någon som motvilligt tar en kattunge med problem av ett eller annat slag, med följd att de ofta löses med att avliva katten. Hur avlivningarna går till vill ingen gärna tänka vidare på, men kattungar och vuxna katter dränks, stryps, slås ihjäl, kvävs, skjuts, förgiftas m m. Ett fåtal får en barmhärtigare spruta hos veterinären.
Även om en katta tillåts att få endast en kull ungar och följande generationer i genomsnitt endast 1,5 katthonor/generation får föröka sig, har hon efter åtta år gett upphov till 25 katter, alla hankatter oräknade.
Redan nu börjar katthemmen fyllas med årets tidiga kattungar… Men var ska alla små kattungar hitta ett bra hem? Hur många kattungar avlivas på tvivelaktiga sätt varje år och hur många hamnar i misär på ett eller annat sätt?
Jag ber därför alla, som verkligen tycker om både sina katter och katter i allmänhet, att låta kastrera sina katter!
Text delvis från www.hilbertshotell.net, tack för bra uträkning!