Månad: maj 2008

Först känns det konstigt att kunna springa lös…. Jag är van att klättra max två meter upp i träden… och nu plötsligt känslan att jag KAN TA MIG ÄNDA TILL TOPPEN!

…och lugn, jag vet hur man kommer ned ordentligt matte!

Det är en självklarhet för dig att öppna dörren och gå ut. Det är ingen som sätter ett koppel om din hals och styr vart du måste gå. Men för mig som är innekatt större delen av min tillvaro, är att få gå ut helt utan koppel och halsband något alldeles speciellt. Och igår – fick jag den friheten!

Gissa om jag är lycklig?!!!!!

Så var det sagt. Senare idag ska jag skriva om varför jag vill vinna en tingest som han har en bloggtävling om. Jag ska tävla ihop med husse Silver www.metrobloggen.se/silfver.

Jag skrev förut att jag tyckte det var epedemi på bloggtävlingar. Det betyder ju inte att jag har något emot att delta i dem. Ganska helt utan förutsättningar och bör/skall-krav på delikata priser. Det är bara en fråga om att hitta det med rätt känsla.

Nu ska jag sova middag, så som kloka katter gör. Tass på er!

Jag tycker om honom faktiskt och han ska få min röst….

En Wikki kan faktiskt också få röster utan att be om dem! Jag kommer inte att nedlåta mig till epitetet DÖNICKAR om mina läsare. De är guld värda, vare sig de röstar eller ej.

TassKram!

”Ja ja” säger säkert den som tröttnat på mej vid det här lage´t, ”men det var ju bara en fånig bloggtävling och den är ju inte ens avgjord än. Du är ju bara en av 125 som gått vidare i första delomgången!”

Nåväl, det hindrar väl inte att jag tycker det hör till gott sportsmanship att man har lite respekt gentemot den jury som håller i – och lägger ned en hel del jobb på detta I FLERA VECKOR – att man inte underskattar det som DE gör…

I varje byhåla och förort finns ofta någon eldsjäl som försöker hålla liv i en idrottsförening, hobbyklubb eller bygdegård. Man ska ge alla dessa ideéllt arbetande själar en eloge, som kämpar för något som alltmer urholkas och undermineras av att det inte finns intresse längre.

I dag ska det istället vara kortsiktig medial framgång, till vilket pris som helst. En sekund i rampljuset är värt resten av livet, tycks somliga anse.

Inte jag. Jag är bara en liten katt, och jag är nöjd precis där jag är nu. Jag behöver inte spotlighten på mig, jag är nöjd med att springa en sväng ute i trädgården, leka tittut på bordet med min kompis Ville och sen sova en stund i husses famn. Jag behöver inte gå vidare i någon tävling, för mitt liv är nu.

Men tack juryn, i alla fall! Tass på er!

Som varje ädling, må vara utan stamtavla eller nobla rikedomar, (men avgjort ädling utifrån den finess med vilken man för sig och uppfattar världen) utan blott en svartvit ädlang på fyr (just nu ganska gräsiga) tassar, önskar jag ge en stor TassKram till Madame och matte, som också röstade på mej!

Om jag kan, ska jag tassa iväg tack personligen till varenda en som röstat på mej, så det så! Det är väl det minsta man kan göra!

Det har varit lite rörigt med födelsedagar ett tag nu, husse fyllde 20 år (Han har fått 2 meter ÖL samt en promenadkäpp???!) och mattes mamma fyllde år och vi har inte gjort annat än ätit tårta och öppnat paket. Så igår var en hektisk dag – husse och matte och jag tog en tur till landet och släktkalaset – så det blev knappt tid över till bloggliv.

Därför vill jag säga grattis till er mina kattvänner nu!

Whiskey fyllde fem år igår – mer om det på hennes blogg (Se länk på min bloggkolumn). GrattisTass på er!

Och samtidigt tack snälla för att ni röstade på mej!

Hej jag lottar ut en…. Kolla här hos mej kan ni vinna… Var med i min tävling… Lockorden skimrar som målflaggor på Solvallas upplopp och den förhoppningsfulle knappar in på bloggen till fullt pris a Metros 0,03 öre och med rätt vinkling och lite tur med promotandet så är tävlingsarrangören snart rätt rik.

Utom om man är en Wikipedia och ordnar tävling för katter vill säga. Trots bra PR och hårt jobb så fick jag bara ÅTTA deltagare. Men de har alla svans och jag lovar: DE var värda sina pris!

Gregoriusarna med bloggtävlingen är bara att gratulera som hittat ett smart koncept. Jag unnar er vartenda öre! Men gissa om ni har fått efterapare…

Jag är så vacker i min röda sidenrosett… Med bara detta skimrande band om magen visade jag upp mig för alla:

Okej det var fint placerat runt halsen först men det gled ned lite…

Gräset är bäst precis där man är::

Man spottar bara ut krypen först och sen tuggar i sig – som sallad ungefär!

Näringsrikt också – prova?