Din Tass I Cyberspace!
träffar mysiga människor och äter gräs. Jag har fått en skapligt grann röd rosett för att jag bloggat så bra. Massor av nya bilder kommer i morgon!
Nu ska jag bara vila ut – sova på min gästbädd med den mjuka bruna filten. Tass på er!
Så var jag då uttagen till en ny delfinal, vilken ära! Gårdagens deltävling vann jag med delad 1a plats, mycket mycket hedrande och så här ser vinnartablån ut:
Nu ska jag putsa pälsen tills den glänser och tassa iväg på födelsedagskalas… så kan jag fira mig själv lite i smyg samtidigt!
Tusen tasskramar och nospussar till alla som röstat!
Oh, mina tassar vad stolt jag är! Att så många rösta på mig att jag gick vidare, oj oj. Jippie!
Grattis till alla er andra som gick vidare!
Nu ska matte, husse och jag packa klart och rusa till tåget.
Tass på er!
Egentligen vill jag känna kraset av ben och blod mellan mina käkar, efter en jakt fylld av spänning och förföljande. Det är dock ett begränsat urval från en balkong – men i morgon ska jag till landet och kanske på en jalttur med Ville och Tanja…. Längtar!
Nu ska en liten katt smyga så gott det går ändå och lämna bloggandet till er stjärnor. Det har i alla fall varit kul att vara med så här långt.
Tror ni jag har nån chans att bli Metros maskot? Om Aftonbladet har sin jycke och Expressen sin geting, kan inte Metro ha en Wikkikatt?
Godnatt-tass på er alla!
Tänk om jag är ensam igen? Tänk om ingen kommer hem till mig i natt och håller mig i famnen? Tänk om ljuset inte tänds i morgon?
Husse och matte, jag älskar er så mycket och ni måste alltid finnas för mig!
Er lilla Wikki
Här är en som vakar över er…
Det är en skön känsla att veta att något man skriver, det läser någon annan.
Men jag är så glad bara någon ler åt mina bilder…
(Bild av VanillaNeko på DeviantArt)
är så vackra så jag bara måste låna deras bild och visa här:
Det är nåt visst med oss tjejer (kattjejer alltså) som har pälsvippor i öronen?!
Mer bilder på fina katter finns på metrobloggen.se/5221lovlie
Jag ber om ursäkt, jag tassade in på en persons blogg och skrev en vänlig kommentar. Det kom en fräsig respons i form av ”Jävla idiot en kattskit kan inte blogga har du inte nåt viktigt att göra så gå å dö!”…
Kan inte annat än undra vad som fattas hos denna människa, med så liten tolerans, svag humor och brist på allmän hyfs? En som inte ens brytt sig om att läsa en enda stavelse i min blogg eller förstå vad som driver mig. Eller….
Världen blir inte bättre om man späder på den med sina taggar och kantigheter. Man måste ibland dra in klorna och tänka att alla har sitt existensberättigande – också den där varelsen som jag råkat – omedvetet – ”trampa på svansen”.
Den första reaktionen är ju att slå tillbaka med ”Fräs lagom din jäkla katta!” men; då är man ju likadan själv?
Jag behöver inte acceptera förolämpningen och det förnedrande bemötandet, men jag kan försöka förlåta människan bakom det och tänka att han vet inte vad det vill säga att ha en kärleksfull katt som spinner för sig, han har inte fått uppleva den glädjen. En gång kanske han kommer att förstå det och ha lärt sig något och vet att en katt fungerar bäst när man smeker den (Medhårs!) – och han kommer att må bra av att känna den medkänslan och värmen….
Så jag säger ”Förlåt – ursäkta att jag störde…” – vi kanske ses igen när du hunnit tänka efter!
i bloggtävlingen så alla sätt är bra. Själv lägger jag svansen runt nosen och somnar. Och hoppas på att världen och Metrobloggen ändå ser vilken skön katt jag är?! Man tycker inte det känns jysst att rösta på sej själv även om man får?!
Kram tass på er
Husses dator spökar för mig. Den raderar hela stycken och kastar om texten, så allt jag skriver blir jättekonstigt. Matte fick fixa mitt senaste inlägg, en del av texten hade hoppat in bland den andra så det blev helt oläsligt.
Dumma datorer, de enda de verkligen duger till är att tugga på…