My minutes of fame – kort stund i rampljuset

_157

På promenaden med stora matte möter vi en hel dagisgrupp, ett tjugotal barn med personal. Bland barnen utbryter en häftig dispyt:

– Titta en katt!

– De ser du väl att de inte e en katt, de e en liten hund!

– Jo men de e en katt…

– Den går ju i koppel, katter går inte i koppel, de e nån sorts hund!

– Jo men min katt Simba ser ut så där, de e visst en katt?

– En katt kan inte gå i koppel, de gör hundar ju!

– Hallå e de där en katt?

– Ja det här är katten Wikki på promenad!

– Där ser du de va faxissst en katt, va sa du nu då? Katter KAN gå i koppel, kolla va, fick du fel va. Hund? De ser väl alla att de e en katt!

En jublande barngrupp går vidare. Jag är katten som just bytt deras kattperspektiv. Det känns gott, så jag viftar glatt på svansen. Det lärde jag mig av min hundmamma.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *