Min husse är sjuk, han har en smärtsjukdom som gör att han ibland knappt kommer ur sängen eller ibland nästan aldrig kan sova. Den har ställt till så att han inte kunnat gå i skolan eller ta ett jobb. Han vill inget heller än att bli frisk och få kraft och ork att vara som en vanlig människa.
Men inom sjukvården verkar det inte finnas någon som bryr sig ett dugg om honom. Han har bollats mellan olika läkare och fått mediciner som inte fungerat och – typiskt – när det äntligen dök upp en läkare som ville göra något för honom – så gick den läkaren iväg på utbildning och återkommer i JUNI. Sedan har det varit tyst. Ska husse gå och ha ont i flera månader till?
Å jag skulle vilja riva någon med min värsta klösklo!
Men det hjälper inte husse. Matte tar hand om honom under de värsta dagarna, tröstar och lirkar och peppar. Så blir hon också sliten, trött och ledsen. Att vara nitton år och ha varit hemsjukvårdare på heltid nästan redan i över ett år… Är det rätt det?
Jag älskar mina människor men jag tycker så synd om dem. Det är bara sjukt att husse inte kan få hjälp att bli frisk. Vad kan en liten katt göra?