Nu är jag riktigt orolig igen. Tassar på tå runt mina människor. För dom är inte riktigt som dom ska. Utan hängiga och matta och trötta. Jag märker att det är nåt som är fel… Inte ens solskenet har lockat ut dem idag.
Det heter förkylning, säger matte. Och när sånt kommer, då är hon dels sjuk själv, dels orolig och bekymrad över hur husse ska klara sig igenom att bli mer sjuk, han har ju ont och jobbigt redan som det är…
Jag lovar, jag ska vara så snäll mot dem som jag bara kan!