Kattastrofen med katterna i Sundsvall, som valsat runt i tidningar och bloggar sedan Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer uppdagat mer än 50 katter hos en kvinna och fått till en spektakulär avlivning med pistol upenbarligen inne i lägenheten, är inte bara ett sorgligt slut för en samling vanvårdade katter – det är en miserabel historia om dålig myndighetshantering, katastrofal brist på civilkurage hos omgivning, grannar, vänner, anhöriga och vittnen samt en makaber bekräftelse på kattens låga status i vårt rättssamhälle… *heta tårar på nosen*
Redan vid ett tidigare tillfälle avlivades alltså hos samma person cirka femtio katter, och bara det borde ju ha inneburit att kvinnan fortlöpande skulle ha punktmarkerats för regelbunden övervakning av djurskydd, socialvård, hyresvärd och andra människor i närheten. Men vårt Sverige fungerar inte så. Man pratar inte med grannen, man bryr sig inte om den som kanske bor vägg i vägg. Borde inte katterna ha synts, hörts, märkts? Stanken måste ju ha varit outhärdlig i hela hyreshuset? Varför gör inte någon en enda liten visit och drar i larmet? Innan det är tio – trettio – femtio katter?
Nu, i Sundsvall, hann de bli ÅTTIOFYRA! De fick inte ett vettigt kattliv ens. (Det är fler än vad vi ens har samtidigt på ”mitt” katthem – där bor det cirka trettio katter under ordnade former.) Jag tappar jamet och begrundar tyst vad som orsakas – inte av mänsklig ONDSKA… utan av mänsklig LIKGILTIGHET! Det är många, utöver kattägaren, som bär skuld – LIKGILTIGHETENS skuld.
I kväll tänder jag ett ljus för alla dessa katter och ber att de ändå fått Frid i SkaparKattens Famn. Och måtte vi, som jobbar i hittekatts- och katthemssfären, våga och orka ha ögonen öppna och vara aktiva, se se se och agera! Du Stora Katt som råder över oss, ge mig styrka att jama vidare i kampen för katters rätt till goda liv!
Fin blogg som jag ska kika närmare på. Tack för kommentaren hos mig. Du får gärna låna bild på min Lussekatt, men jag vill att du skriver varifrån den är lånad och länkar till min blogg.
A & L
Självklart kommer länk och förklaring med! Alltid så hos mig! NosPuss Wikki
Vi läste om det där i tidningen och blev också så ledsna. Där stod det att förra gången hade hon fått behålla 2 katter – kan det verkligen vara de som förökat sig så mycket? Jag begriper inte hur man låter det gå så långt, kvinnan kan ju inte ens bry sig speciellt om katter när hon så lättvindigt tar dit en jägare som skjuter alla. Hon försökte inte ens rädda livet på dem och hitta andra hem åt dem. Vi instämmer i bönen till skaparkatten och hoppas att de äntligen får ro och frid.
*nosbuffar*
Mjau, jag tror att SkaparKatten ger dem all ro som en vanvårdad liten rädd kisse kan behöva… *morrhårsdarr* TassKram Wikki
Ja, det är rent ut sagt för jävligt!!! Alltihop, både ägarinnan, polisen och bostadsföretaget tycker jag stinker, mer än vad det lär göra i lägenheten.
Att katterna blev avlivade vet jag inte vad jag ska tycka om, kanske var det skönast för dem efter att ha levt så där i flera år (men det gjorde ju Frank och Linnsen också), katter som är renliga och får vada i sin egen skit… 🙁 och vilken skräck det måste ha varit för dem när de vitklädda tvåbeningarna kom och började skjuta! :O
HEMSKT!!!!
Med ägarinnan är det så klart något som gått fel, och ska hon tillåtas ha fyra katter kvar hoppas jag innerligt att någon ser till att de är kastrerade!
Kurriburr ja det borde ha räckt med några få katter egentligen om det luktat, så borde nån ha reagerat! Det är så smärtsamt att veta att detta troligen skedde helt i onödan! Katterna borde inte ha fått vara kvar där första gången ens… *suckar* TassKram Wikki
PS Lyckliga är ni, Linnsen och Frank, som fått chansen att leva!
Usch också vid tanken på att de som nyss har varit levande pälsiga små mjuka liv får sluta liggandes i en hög på varandra i sopsäckar som kastas på soptippen bara… Så fruktansvärt ovärdigt slut på ett svårt liv!
Mjau, verkligen skillnad mot hur en älskad katt ska få ha sitt livs final… *suck* Begriper mig inte på kattägaren som tydligen lär vara den som gjort detta mot sina katter – både att anlita jägaren och beställa avskjutningen. Hur skaman då kunna gå in i sitt hem igen?! *rys*
NosPuss Wikki
DEt här belyser ju bara hur viktigt det är att vi bildar en Riksorganisation som kan ta till vara katternas intressen. Sånt här skulle inte hända om myndigheter och även civilpersoner vore lite aktiva. Det går inte att gå att vänta på att nån annan ska agera. Man måste våga göra det själv.
Mjau, det är ju tur att vi finns, vi som vågar… Menman måste ju få kännedom om saken först. Det är det som är det knepiga ibland! NosPuss Wikki
”Gråter” Så ska man inte behöva ha det och inte behöva sluta sitt liv så. Nosbuff
Mjau, nej så ska det inte få vara… Men när människor som inte kan sköta TVÅ katter låter dem blir femton och femtio – hur står det till med både människa och katt då?!! *kräkljud*
Nog för att det kan tänkas att katterna var i allt för dåligt skick för att få fortsätta leva – men humanare kunde de dock ha fått somna in! *ryser*
TassKram Wikki
Finns verkligen inte ord. :-(((
Det är sådana här stunder som får katter som mig att inse hur bra vi har det! Håller ni med, Ligan?! NosPuss Wikki
”Samlarna” är sjuka – väldigt sjuka och det är så sorgligt när människor i närheten inte säger till. Det går inte att prata med en ”samlare” – sjukdomsinsikt är väl när det gäller detta, liksom när det gäller andra psykiska problem, något som sällan finns – men ett samtal till soc eller till polisen (eller till kommunens djurskydd, i de kommuner som har något) är allt som behövs. I vissa fall kanske man får ”ligga på” lite, men att inte reagera alls, det är rent ut sagt skamligt!
Mjua, det är så ovettigt detta lidande som ju genereras just för att ingen ingriper… Och ingriper fel när det väl sker! TassKram Wikki