Vackra Blue Robin adopterad!

Jag vill skicka tusen tasskramar till jourhemmet som adopterat sin jourkatt Blue Robin! Speciellt en stor eloge därför att de tog hand om Robin trots att han blev ”problemkatt” på Katthemmet!

Katthemmet är en väldigt speciell miljö. Där vistas ett stort antal katter tillsammans, oavsett temperament, skick, ursprung, ras eller ålder, på en för katter (Som av naturen vill ha rätt rejäla revir) extremt liten yta. Det finns inte mycket plats för ”privatliv” eller frihet. En mängd stress uppstår för den katt som inte trivs i den påtvingade flocken, som ständigt förändras, omsättningen på katter är stor.

Flertalet katter, som t ex Mezzopotamius, finner sig tillrätta och godtar lugnt varje nykomling och varje ny dag med upphöjt lugn. De samlar en liten underflock kring sig och tassar runt nöjda att inte vara hemlösa, frusna, svältande och Katthemmet är så mycket bättre än fortsatt hemlöshet.

Ett mindre antal katter trivs inte alls i den kretsande storflocken. Som Nova, innan hon kom till oss. Somliga uppfattade henne som en pigg och aktiv katt, men i själva verket var hon totalstressad och sprang planlöst fram och tillbaka som en tiger i bur (Som tur var släppte det beteendet efter ett tag här i hennes nya hem.).

Och en som inte trivdes, det var Blue Robin, en verkligt kraftfull silvergrå hankatt i sin bästa ålder. Men Robin reagerade inte med att gömma sig på ett skåp eller springa omkring, han blev arg. Inte bara lite arg, han blev riktigt aggressiv och slogs för sitt liv! Det var inte specifikt med andra katter, utan med personalen – det var ju deras fel att han hamnat där! Tänder och klor och morrande och irriterat piskande svans – Robin signalerade tydligt sitt missnöje, och hade snart perforerat alla i personalen, som behövt flytta på honom, på något sätt. Oron och frågorna växte – hade han ont någonstans? Hur skulle man kunna adoptera ut en snudd på folkilsken katt? Alla förstod att Robin inte trivdes och innerst inne var olycklig över situationen. Det är väldigt sällan någon katt blir ”problemkatt” så bekymret togs på största allvar, men för allas säkerhet fick Robin mest vara i sin bur, och det gjorde honom ännu ojämnare i humöret.

Det var då denna modiga tjej i personalen grep in och tog hem Blue Robin till sig. Hon såg något speciellt hos honom och vågade ge honom chansen. Och när rätt person hittar rätt katt, då uppstår kärlek! Blue Robin riv-och-bitmonstret förvandlades snabbt till Måns mysmissen! Inte en enda gång har han visat temperament eller burit sig illa åt – tvärtom är det en underbar kattpojke som blommat upp till sitt rätta jag och nu kommer att få stanna permanent i sitt jourhem. Jag gör honnör av beundran och höjer svansen som en flagga för er!

Ännu en saga med lyckligt slut! *torkar rörd tår med tassen*

Men det lär oss också några saker:

1. Ingen katt behöver ses som ett hopplöst fall!
2. Rätt människa i kombination med rätt katt gör underverk!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki