Se upp med djupa kattbett!

Stora matte blev ju lite tuggad på fingret av en rädd katt på katthemmet för 2 veckor sedan. ”Det var helt och hållet mitt eget fel! Jag glömde bort mig och lyfte upp en ny katt som inte kände mig, kanske upplevde han sig hotad och så bet han till… Efter alla åtskilliga katter som jag handskats med så borde jag ha vetat bättre!”. Men bettet tog illa, rakt i en led och ett blodkärl, och trots att det blödde ur rejält och tvättades mycket noga med desinfektion så tog det bara några timmar innan hela handen började att svullna upp och få egendomlig färg.

”Jourakuten i Örebro var föredömlig – de tog emot mig på en gång, och tog kattbettet på allvar. Läkaren förklarade att kattbett är åtskilliga gånger farligare än hundbett, och att alla djupa kattbett som träffar i händer, ansikte eller i leder ska man omedelbart gå till läkare för att få antibiotika för. Pasteurella multicoda-bakterien som de flesta katter har i munnen kan snabbt orsaka en allvarlig infektion.” berättar Stora matte. Det blev en pencillinkur och stelkrampsspruta direkt, men handen blev ungefär som en uppblåst diskhandske i flera dagar och leden är fortfarande öm.

Kattbett fungerar nästan som injektioner med bakterier eftersom de smala skarpa hörntänderna kan tränga djupt ned i huden, sår som blir svåra att få helt rena. På t ex Karolinska sjukhusets infektionsavdelning tar man emot fler katt- än hundbitna akut, eftersom man vet att infektionsrisken är större. Utöver pasteurellainfektion kan ”punkterande” kattbett ge blodförgiftning och sjukdomen toxoplasmos.

Av alla kattbett så är det kanske bara 50 % som orsakar infektion – man behöver alltså inte kasta sig i bilen och ilköra till sjukhuset, men man ska vara mycket uppmärksam på signaler om infektion: Svullnad, ömhet/smärta, rodnad, pulserande känsla, feber och liknande. Här finns en bra översikt över olika infektionsförlopp. För det mesta är man resistent mot bakteriefloran hos sina egna katter, men inte alltid, så övervaka bitsår, särskilt hos små barn som kanske inte förstår att säga till om något känns fel.

Sedan kan man ju ha i minne att det absolut giftigaste bettet – det är människans eget! Bit inte tillbaka!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki