Alla nyfödda varelser har en alldeles speciell doft – en sorts ren och salt doft, nästan som av hav, men också med en ton av blod och tårar…
Nyfödda kattungar är inget undantag. De första dygnen har de denna unika kryddiga nästan euforigivande doft som gör att man bara vill tillbringa varje minut med näsan inborrad i deras lena små pälsar! Har man en gång känt denna doft från sitt eget barn, sina egna kattungar – eller som från Malikas små nyfödda – så glömmer man den aldrig!
Doften väcker så många känslor till liv – kanske är den helt enkelt signalen till att starta moderlighet hos allt omgivande, till det lilla nya livets beskydd? En fiffig funktion inkodad i allt levande, någon gång i begynnelsen… för det finns ingenting så hjälplöst som en nyfödd unge – men samtidigt finns ingen annan varelse som i sin totala hjälplöshet ändå till hundra procent kan dominera och styra hela sin omgivning!
Nu vill jag minnas, minnas doften, minnas känslan av ett litet kattungeöra mot nosen och drömma… undrar hur de ungar jag födde en gång kan ha det idag?
Kram och mycket gos & kli