Innan allting faller sönder

Idag har jag lyssnat, legat med örat mot marken och lyssnat. Eller rättare sagt, mot telefonen, datorn och mattes hjärta. Det började i morse, efter att matte åkt till jobbet, jag lånade hennes internet och tassade ut på länken till SVT Örebro så jag skulle hinna se lite av det där reportaget med Stora matte. Jag gillade att se det, för det kändes att det var ihopsatt så bra av reportern Rebecka, med kattkänsla! Tack!
Men visst är det egentligen sorgligt att sådana reportage ska behövas? Att katthem ska behövas? Att en engagerad grupp kattälskande människor sliter så att de faller i bitar för att rädda de övergivna och hemlösa katterna som andra människor ratar, nonchalerar och inte bryr sig om? När slitet går till en sådan bristningsgräns att man idag läser om det ena katthemmet efter det andra som lägger ned sin verksamhet, t ex:
– Linus katteria i Finja
– Skövde katthem
– Trollhättans Djurhjälp och pensionat
För de går sönder i tyngden att alltid – och ofta för sent – behöva ingripa och ta hand om svårt lidande katter som alldeles för många vanliga samhällsmedborgare lyckats välja att inte se ens när katterna bokstavligen fallit ihop framför deras fötter!!!

Ett annat dystert faktum är att det finns vissa katthem som är alldeles för glada i att avliva intagna katter, för att inte tala  om katastrofen som kallas ”djurskydd” hos Länsstyrelserna som vid sina ”räddningar” i vissa län avlivar mer än hälften av katterna – ett exempel kan du läsa om HÄR. Sannerligen då känns det som att jag skulle vilja skicka dit massor av dessa medarbetare från No Kill-katthemmen och uppnå en konstruktiv diskussion: Alla katter har rätt att leva!

Jag är glad att det här hos oss som är engagerade för Örebro katthem ser ljust ut just nu med massor av personer som anmält att de kan/vill vara jourhem. Vi behöver det ljuset, för just nu är intaget 15 honkatter, 7 hankatter och 21 kattungar från en och samma koloni (Plus 13 katter från samma ställe som gått till andra katthem…) och det är ett enormt ansvar! Och fler katter väntar därute i gräs, sly och buskar. En liten kärntrupp goda människor har med mjuka händer och stort tålamod fångat in dem och den här veckan går en strid ström av katter till veterinär för hälsokontroll och vaccination.  ALL god hjälp är så välkommen.

Och jag kan tillägga att de här katterna som kommit in nu, bedömda som skygga. har så gott som alla visat sig vara keliga, gosiga och sociala redan efter ett par dagar!

Men överallt på landets katthem och deras jourhem ligger det grymma trycket att vara tvungna att säga ”Nej, vi kan inte” till alla dem som vädjar om en plats till katten de har eller ser, en räddning från att bli kvarlämnad, glömd och bortkastad.

Så hjälp oss att hjälpa innan vi också går sönder!
Stöd ditt lokala katthem!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki