Farliga frestande leksaker – något att tänka på!

 Den här sötnosen heter Trixie – visst ser hon ut att ha ett underbart liv framför sig?!! Men Trixie dog i en tragisk olycka för två år sedan. Nu går Trixies matte modigt ut med berättelsen om Trixie och det ofattbara som hände henne för att varna andra kattägare, så att det inte händer igen!

Trixies matte förvandlar med det sin sorg till något positivt, och så vänds också lilla Trixies öde till en mening…

Jag kopierar och lånar här texten från Tant Laila, så förstår du vad jag jamar om:

Det har snart gått två år, och nu är jag redo att berätta och VARNA!
På bilden syns två underbara små kattungar, älskade till tusen och jag skulle aldrig vilja dem något ont. På förra bilden syns deras syster, Trixie, och det är till hennes minne jag vill berätta och varna, så inte fler går hennes öde till mötes.

Planerna gick som väntat, min katta väntade smått.  Jag kollade efter ett stort nytt klösträd för den nya familjen, för det ville jag ge dem istället för det lilla vi hade då.

Klösträdet kom.  Kattungarna kom.  Alla älskade klösträdet!
Som synes på bilden så användes det flitigt och trådar började lossna.  Jag var flitig med saxen och klippte bort trådar som hängde löst, för jag ville ju att det skulle fortsätta se snyggt ut.

Det var dags att åka iväg och jobba, jag tittade till katterna, fyllde på allt som behövdes, tömde lådorna och räknade mina älsklingar.  Suckade lite över det sönderälskade klösträdet och tänkte att nästa gång skulle jag välja ett lite dyrare klösträd, för det kanske, kanske skulle det överleva ett gäng vildingar.

Hemma igen efter jobbet är det ovanligt tyst.  För tyst.
Katterna sitter skräckslagna, tryckta mot varandra i ett hörn, ingen kommer för att hälsa.
I klösträdets trådar som skapats under tiden jag varit borta hänger Trixie med trådar runt halsen, livlös. Stel.
Under deras vilda lekar måste de ha fått loss massor med nya trådar, lekt tittut mellan hålen, och fastnat. Trådarna har virat sig runt, runt. Spänt åt och inte gett henne en chans när hon försökt ta sig loss.

Mammakatt försöker hjälpa mig i mitt hejdlöst gråtande försök att få loss henne, men det slutar med att jag måste använda sax och klippa sönder tyget. Om inte ens jag kan få loss henne, hur skulle hon ha klarat det själv?

Klösträdet demolerades i ren frustration.
Blommorna växer fint där hon är begravd.

Så snälla, ni med älskade klösträd, SE UPP! Låt inte fler katter hängas, utan laga, släng, köp nytt innan det är för sent!  Låt Trixies öde rädda livet på andra.
Dela gärna för djurens skull.

♥ R.I.P Trixie ♥

Men som alltid: VARNING FÖR ALLT SOM KAN BLI TILL FARLIGA SNAROR – dvs just sådant som har tyger som kan strimlas sönder, kattleksaker i snören som man hänger upp, lekpinnar med råttor i en snodd, plastkassars handtag, lösa presentsnören, halssmycketrådar och band – allt sådant ska man undvika att lämna obevakat inom… räckhåll för katter i alla åldrar!
Tala t ex om för din djurbutik att leksaken med en krok som man kan hänga i en dörrkarm där sedan ett resårband får en skojig plyshråtta att dansa runt för en glad katt definitivt är livsfarlig att sätta upp? Om resårsnodden öglar till sig runt en tass (Eller än värre…) dras den bara åt allt mer!

Och sortera bort kattleksaker som är dåliga: Bollar som är så små att katten kan sätta dem i halsen, saker med skarpa kanter och material med delar som kan slitas lös och sväljas! En tennisboll håller bättre än många små plastbollar. En hopknycklad papperstuss är bättre än en plastmus med glitterpäls som lossnar.
Ge din katt allt roligt du kan hitta på
– men lek med snören BARA under övervakning!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki