Tack, kattvänner, som gett mig en tankeställare och jamat ”Bojkotta den där feta katt-kalendern som du skrev om igår!”
Ibland är jag nog lite spontant tanklös, och det är självklart att överfeta katters situation är något som man inte helt utan vidare kan dra på munnen åt! Å andra sidan – jag tror inte att bara rata Fat Cat Calendar 2011 löser problemet. Och dessutom, det finns flera slags ”mediautnyttjande av katter” som kanske faller under kriteriet djurplågeri…
Snarare: Skulle man ha kunnat vinkla detta med en tjocka-katter-kalender på något sätt så att det hjälpt människor att förstå hur illa det faktiskt kan vara när en katt blir överviktig?
Många tror ju att en katt bara äter vad de behöver, men faktum är att katter, likaväl som människor, kan få ett rubbat ätbeteende som innebär att de inte känner när de nått mättnad och borde sluta äta. Det felina matintaget bygger ju på uråldriga instinkter från ett rovdjurs mattillgång, d v s att äta massor när det finns mat och sedan kanske ha liten eller ingen tillgång på föda under perioder med brist på byte.
Om katten levt naturligt med dessa fluktuationer i tillgången på mat, så skulle den aldrig bli fet. Våldsamt feta katter är snarare ett symptom på en brist eller missuppfattning hos kattens ägare att man helt enkelt inte tar till sig att katten mår illa av för mycket eller fel sorts mat eller övergöder den i all välmening. Mycket sällan handlar det om en faktisk sjukdomsbild hos katten, utan är snarare en välfärdssjukdom som människor orsakar. Ofta spelar ett inaktivt liv in – kastrerade katter rör sig t ex 30 % mindre än okastrerade, innekatter mindre än utekatter.
Tjocka katter riskerar att få diabetes mellitus, njursjukdomar, leverproblem (Fettlever), cirkulationsrubbningar. De kan heller inte hålla sig rena på ett naturligt sätt och får hud/pälsproblem. Belastningen påverkar även leder och kan ge problem med rörligheten. En normalstor katt som väger över 6,5 kilo är faktiskt i riskzonen. (Större raser som maine coon och skogkatt har naturligvis högre vikt.)
Och lösningen på problemet är egentligen enkel: Begränsa kattens kalori-intag och aktivera den mer! Men hur lätt är det? Ofta spelar mattillgången in – det kanske är fler katter i hemmet som för sin hälsa måste ha fri tillgång till mat, eller också står matte helt enkelt inte ut med att ha en till synes svulten katt ylande halva natten. För det mesta går det – men inte utan lite jobbande! – att förändra så att den tjocka katten får en regelbunden men begränsad mängd foder av en lågkalorityp, och att se till att dess aktivitetsnivå höjs. Framför allt gäller det att stå emot en tiggande blick och bedjande tass…
Tips om bra sida att läsa:
Att hantera fetma hos katt
Att inte köpa kalendern är ett sätt för våra människor att visa vad vi katter och våra ägare inte vill att andra katter skall utsättas för.
Om den handlas så uppmanas tillverkaren att göra fler av samma horribla koncept.
Tack för att du tog till dig vad vi skrev.
Vi katter med KATTityd måste sätta den tassen och säga vad vi inte tycker om.
Tasskram.
Mjau, jag lyssnar faktiskt väldigt mycket till vad mina medkatter jamar! Det är viktigt, vad skulle jag annars vara för sorts kompis???! Plus att jag absolut ändrar mig i saker där jag inser att jag haft fel. Men ibland kan det ju handla om att man inte vet alla fakta – då är det ovärderligt att få kommentarer och hjälp! Och så får jag bra råd och tips dessutom!!! Så det är lugnt! MAn är ju bara en liten katt i grund och botten!
NosPuss Wikki
Tror du inte att kalendern kommit till som ett slags revolt mot skönhetstänkandet i världen? En kommentar av typen ”det är vackert att vara tjock”. Att fetma sedan har en medicinsk baksida har sedan kommit i skymundan inför protesten om det anorektiska idealet… vilket inte betyder att jag uppmuntrar fetma hos vare sig folk eller fä, kämpar själv med övervikt och försöker dessutom få min katt Majsan att gå ner i vikt – för oss bägge av hälsoskäl. Samtidigt som jag avskyr ideal som får människor att skada sig själva med svält, operationer m.m.
Mjau, av kalenderns texter att döma så är jag inte helt säker på att de ens har något syfte? Så som själv varande en rundlagd liten katt så hyllar jag naturligtvis skönheten som bor i varje kropp, oavsett fason. Men man kanske ska se upp med att se allt i svart eller vitt, tjock eller smal, bra eller dålig… Det var också därför jag satte ett frågetecken efter det där ”Bojkotta” i rubriken. För jag kan inte riktigt komma på vad jag tycker om kalendern – jag gillar dess humor men oroar mig för hälsan hos katterna på bilderna. Ideal på piedestal vill jag sällan hylla förrän de står på jorden! Komplicerat m a o. Jag tycker liksom lika illa om kalendrar där katter kläs ut och sminkas…
NosPuss Wikki
Stackars katter 🙁
Mjau, det borde finnas nåt i deras människors hjärna som säger ”Dags att ge kisse vettigare matrutiner!”???
*suck*
TassKram Wikki