Har ni märkt att vissa dagar är mer UUUURRRRRRRRRRRRRRRRR än andra dagar? Alltså, det tar emot från första stund man vaknar!
Innan man ens öppnat ögonen, så känner man bara ”Jag vill inte, jag vill inte, låt mej få somna om igen!”. Kroppen vill helst av allt stanna kvar i den varma mysig sov-värmen och drömmen, långt bort från vakenhet och vinterkyla.
Men så stiger man upp. Och huttrar. Irrar planlöst runt i rum, som ser främmande och trista ut – eller alltför hemvant trista. Inte sugen på frukost – blä! – inte sugen på att duscha – aj aj aj – inte sugen på att gå nånstans eller göra nånting över huvud taget! Man bara kämpar med att försöka få den enda fungerande hjärncellen att ta så pass styrfart att man hittar tillbaka till sängen… Som tyvärr hunnit kallna och bli lika oaptitlig som resten av tillvaron. Och ute är det gråkallt alternativt blötklafsigt eller snöstorm/sandstorm. I kylskåpet är det tomt. I diskhon är ett diskberg. Och kattlådan är inte städad. Huvudvärkstabletterna är slut. Kuddarna i soffan är inte behagligt mjuka utan stela och stickiga. Grannarna väsnas ute i trappuppgången till outhärdlighetens gräns. Posten kommer fullt med räkningar. Plånboken är tom, och ens kurator ställer in det avtalade mötet. Alla favoritkläder är otvättade, tidningen har man läst och i bakhuvudet lurar en disig tanke på att det är något verkligt viktigt som man glömt, men vad?
Visst finns det vissa dagar när man inte vill vakna?
Tyvärr finns det ingen typ av märkning på henne, men folk skulle lätt känna igen henne då hon har väldigt speciella färger – finns ingen katt runt ikring oss med de färgerna.
Ja, vi ska skriva ut foton och gå runt hos grannarna och så ska jag fråga dem personligen – för man kommer oftast längre med att fråga öga mot öga.
Ja, ska väl ringa runt och höra litegrann.. grejen är den att vi letat vid varenda väg som finns ikring oss, så vi borde upptäckt henne tycker jag väl. Det kan dock mycket väl vara så att hon är instängd nånstans – därför vill jag knacka dörr och be folk öppna sina uthus 🙂
Ingen har varit på besök hos oss sen hon försvann och i våra uthus finns hon inte. Hon brukar alltid komma när jag ropar, eller så jamar hon riktigt högt så jag ska veta att hon är på väg.. har dock inte hört ett knyst från henne. :/
Håll tummarna och tack för tipsen 🙂
Alla mina tassar och klor och svans håller jag för att din älskade kisse ska hitta hem igen!
TröstTass Wikki
Ja-a kikade på henne imorse och det såg inte ut som det blivit något problem med henne 🙂
Är så himla glad att vi hittade på skruttan 🙂
Tack för tumhållandet 🙂