Till min blogg kommer många kommentarer, de flesta med hjärtevärmande ord och sköna bekräftelser för en bloggande liten katt. (Sedan finns ibland kommentarerna som är spydiga eller rentav dumma – men jag brukar både besvara sakligt inte ovänligt och publicera dem ändå, för dumhet brukar ofta straffa sig själv utan att jag behöver nedlåta mig till att bli likadan…)
Men så kommer kommentarerna som träffar mig som isande spjut i hjärtat, som får tårarna att bränna och tänka ”Men Goda SkaparKatt, vad ska jag göra?!! Hur kan det bli så här?!!”
Igår kom den här kommentaren till mitt första inlägg om de hundratals avlivade katterna i Grödinge som sätter sig som en tatuering i själen – en våg av smärta:
”Var är min Nisse? Myndigheter och ”kattvänner” som har haft kännedom om kattsamlandet hos dessa personer. Min hankatt Nisse här i Gröndal, Liljeholmen har blivit matad av någon under den här vintern. Han försvann helt í början av sommaren. Nisse har en tatuering i örat 92WA. Jag har misstänkt hela vintern att det finns en kattsamlare, massor med annonser om försvunna katter. Och så här får jag veta i texttv och nu när jag kollar i Google att myndigheter och ”kattvänner” har haft kännedom om denna kattsamlarfamilj, ingen varning någonstans. Jag mår illa. Paula”
Ja, hur svarar man, ärligt? Det är ju just sådant här jag är rädd för ska hända, när myndigheter har så obeskrivligt bråttom att göra det som är enklast för dem själva, så att inte liv skonas… Tänk om Paulas Nisse fanns bland dessa katter? Hur noga kollade de öron efter märkningar, katter efter chip? Inte alls, gissar jag, för då hinner man inte avliva hundratals katter på en dag! Å, det gör så ooooooooooooooont i mitt hjärta!
Hur ska det då inte vara för dem som kanske mist en kär och saknad katt i den där fatala insatsen från Länstyrelsen… Av all personal som fanns på plats där i Grödinge och assisterade den veterinär som skötte detta – vem såg närmare in i en rädd katts ögon och gav nåd?
Varför ställer jag frågor som inte har några svar?! *heta tårar på nosen*
Fruktansvärt Wikki, stackars Nisses matte! Vi har nog inte tänkt att någon skulle stjäla katterna men nu är det ju solklart!
Tyvärr hittade vi även denna artikel idag… så onödigt sorgligt och DUMT! Vilken jägare gör så? En katthona med halsband och en frisk unge?
http://hd.se/angelholm/2010/07/23/overlevande-kattungar-hemma-igen/
Gråter åt alla katters vägnar. Vad skall man göra åt detta?
Bry dig inte om de spydiga kommentarerna, avis människor som inte förstår sig på katter!
NosPuss Trevlig helg! Sven och Signe
Mjau jag ska skriva om det snart. *suckar* Jag ska bara försöka orka…
NosPusS Wikki
Fruktansvärt… Jag upplever att många människor som har djur gärna pratar om vad hemskt det är att INTE avliva djur som lider, och vad bra och humant och osjälviskt det är att istället ta det tunga avlivningsbeslutet och bespara djuret ytterligare lidande. Men själviskhet kan ha många ansikten. Jag tror att avlivning ofta är ett minst lika själviskt beslut, att det handlar om att bespara EN SJÄLV det lidande det innebär att sköta ett sjukt djur tills det blir friskt igen, att bespara EN SJÄLv eventuella besvikelser om behandlingen inte hjälper.
Mjau, det är lite av myntets alla tre sidor – och du får inte alltid välja helt själv heller utan måste bara agera på ett givet sätt… Ställer man upp på det? Jag hade nog försökt rädda vad som räddas kunde ur den där kattgruppen i alla fall. I synnerhet de katter som kanske gått att identifiera?!
Men det är också lätt att stå vid sidan om och påstå att ”Jag skulle”… Så klart finns en gräns med avvägning mellan vad som är lidande eller ej. Men att alltid ta lättaste vägen är inte samma sak! NosPuss Wikki
Vi känner sådan sorg, ångest och PANIK inför det här!!! Varför, varför måste det vara så här?!!!!
Tasskramar
Mjau tänk om man kunde sätta tassen prick på vad som var fel? Vad mycket man kanske skunde fixa då. Men livet vill inte vara så enkelt *suckar* så vi får kämpa på de sätt vi kan och hjälpa på de sätt vi förmår!
NosPuss Wikki
Man blir så förjamat arg! *fräser och slår med tassen* Man tycker ju att dessa ”människor” åtminstone kunde FÖRSÖKA att vara lite professionella i sin iver att utöva mord. Vad hjälper chip och tatuering, när det bara är idioter som ”har hand” om dessa uppdrag. Vet du vad? Vi borde kanske starta en protestaktion. Vad tror du om det? Vi skriver ett brev, så får alla som vill skriva under. Både katter och deras människor. I brevet kräver vi en ursäkt och ekonomisk ersättning för varje förlorade liv som togs felaktigt. Jag ska nog börja fila på ett brev nu faktiskt.
Mjau nu kör vi Sippo! Kattärningen är kastad! Klös?!!
NosPuss Wikki
Men mjau! Försvann mitt inlägg eller? Jamarns också. Vi är jätteledsna över att höra om Nisse och kräver en Lex Nisse lag. Vila i frid kompis… kompisar. *svanshonnör*
Sippo, vi ska göra en kamp av ditt inlägg! Vi ska sprida det och räcka upp tassen för en Lex Nisse! Du och jag tillsammans, Sippo! Och alla andra!
NosPuss Wikki