Sång för katt – av Niklas Lindström

httpv://youtu.be/7Qzrf3HL_K0

https://youtu.be/7Qzrf3HL_K0
Den här sången framför upphovsmannen Niklas efter bästa förmåga och det rör mitt hjärta! Han berättar själv på Youtube: ”En av mina finare sånger, synd att jag inte kan sjunga den så vackert som jag tycker den förtjänar att bli sjungen. Handlar om en liten hemlös katt i vintertid. Föreställ er det mest miserabla lilla liv ni bara kan tänka er sitta, halvt begravt i snö, utmed en trottoarkant i centrum. Sitter där, jamandes och hoppas att någon ska förbarma sig över en liten bortglömd katt. Han är hungrig, blöt och kall och kan inte ens minnas den tid som var innan han lämnades vid gatukanten. Alltså, det finns inte ord att beskriva hur synd jag tycker om den där katten! Bilden av katten kom först – sången kom efter. Så, sången lever kanske ändå inte riktigt upp till den sorgliga bild jag har i mitt huvud, men jag tycker den är väldigt fin ändå. Tillägnad alla hemlösa katter.”

Tack, Niklas, för att du försöker förstå hur vi katter har det! Här är hela texten:

En ensam liten katt som ingen tycker om
Satt vid en vägkant och tittade sig om
Efter en männ’ska som ville ta han hem,
Han iakttog allt folk och undra’ ständigt vem.
Så svulten, så frusen, så snöblöt i sin päls.
Han luktade illa – men han var ju så snäll,
Han hoppades på nåd och på kärlek nu runt jul,
Men folk som gick förbi, ja, de sa att han var ful.

En ensam katt som ingen tycker om
Väntar på männ’ska som aldrig kom
Han frågar Gud om ingen kan älska
en hungrig liten katt
Han satt där ensam vid vägkanten
Och vänta’ på familj och hem
Som han i sitt hjärta
Visste inte fanns.

En ensam liten katt som nu begravs i snö
Övergavs som liten, lämnades att dö
Och allt han vet av det är gatan där han står,
Och elakhet från folket som på gatan går.
Han hade tappat känseln i sina magra ben,
Han föll ihop i snön, han orka’ inte mer.
Han jamar, så ynkligt: ”Snälla, rädda mig!”
Folk slänger han knappt en blick, och fortsätter sen hem till sig.

Men plötsligt då en stämma varm,
tar liten kisse till sin barm
Och viskar: ”Kom!
Jag har en plats till dig”
En ensam katt som ingen tycker om
Lämnar gatans hörn bakom
Och följer väna ängeln upp till Gud.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki