Det krafsade på fönstret häromkvällen, strax efter midnatt. Utifrån. Hade jag inte varit bloggkatt och är van vid det mesta, så hade jag hoppat ur pälsen av förskräckelse. Vi bor nämligen på fjärde våningen. Nu tassade jag bara fram till fönstret och kikade ut – där utanför stod JulTomteKatten och hovrade i luften. Han hade som vanligt förklätt sig till jycke, och hade tassarna fulla av paket.
– Ska’ru öppna snart, eller? En annan har mycke å ordna innan julen e över, om man jamar så asså!
Nova och jag petade med gemensam tasskraft upp vårt lilla fönster och med en kylig vindil regnade det in paket. Många paket, stora och små. Jag sneglade på etiketterna. Hade JulTomteKatten fått en knäpp? De här paketen var ju inte till oss!?? Ytterligare en drös paket gled in, de fyllde vår vardagsrumssoffa och kasade med misstänkt prassel och rassel ned på golvet. ”Till bortsprungna Skorpan från Knyttet” stod det på en. ”Till mattes älskling Pyttan var du nu är nånstans” stod det på en annan. ”Kabah, kom hem så får du fler klappar än den här!” och ”Bimbus jag har inte glömt dej! Husse” på ett paket.
– Eh, bäste TomteKatt, vad har du tänkt dej att vi ska göra med den här julklappshögen? undrade jag. Det här är ju inte till oss!
– Å, sorry serru, men din klapp kommer senare, va… nu vill ja att du ska ta o göra’n tjest serru! Wikki du e ju bloggkatt å har en massa kattkånntakter som kan ge en tass va! Ett tasstag om man sejer… Asså jag tenker om du postar en jysst bild av dettahära, å ni sprider den utav kattsingen, så folk fattar hur många katter de e som e lessna å bortsprungna å sånt, nu på julen å de åxå… Katter som lengtar hem å mattar å hussar som lipar o gnölar å lengtar ihjel sej efter sina cats, va!??? Fattar’u???
Jag måste ha sett väldigt oförståndigt icke-fattande ut så jyckeförklädde JulTomteKatten fortsatte:
– Asså jag har säcken full me klappar som ska te katter som e vid sina hussar å mattar. Men alla de här katterna som ska ha just de här, dom e borta. Hemmifrån lixom, bortkomna… Å visst, ja ska se till att dom får sina klappar varenda en, i ett flygande fläng. De årnar sej. Man e ju tomte ju. Men innan de ska du ta kort på dom allihop packetsen nu å skriva om på nätet hur många paket de e. Och hur många av dom som inte hade behöfts hamna här på ditt golv om deras mennsja hade sett te å ID-märka dom! Va???! Fattar’u!?? ID-märka sin katt! De e ju bästa julklappen man kan ge nån va!?
Och med ett swooosch var han försvunnen, så att gardinen fladdrade.
Nova puttade igen det lilla fönstret, medan jag hämtade mattes kamera. Lite omtumlade hjälptes vi åt att stapla ihop paketen. JulTomteKatten blixtrade genom kattosfären i julemörkret medans vi funderade på hur vi skulle sköta detta vårt uppdrag att ordna hans julhälsning om den viktiga ID-märkning. Lika viktig som människors adressändring, minsann! Det var med tårar i ögonen vi räknade paketen också. De var så otroligt många.
Överallt i vårt avlånga land går hemlösa katter och fryser och längtar… De KUNDE ha haft en siffra i sitt ena öra eller i ett chip i nacken, de KUNDE ha varit ägarregistrerade i något av de två kattregister som finns, de KUNDE ha haft en adress att vända hem till…
Mjau, Tomtekatten har rätt!
Ge din katt den bästa gardering mot hemlöshet som finns: ID-märkning!
Och som bonus – se till att kastrera och försäkra också! Den JulKlappen är varje katt värd!!!
Nova och jag räknade paketen. Någonstans efter elvatusensjuhundrasextioåtta somnade både hon och jag i julklappshögen… Så många hemlösa katter… Det borde inte behöva vara så!!!
Det leopardfläckiga är snitsiga örhängen och den ljust lila halvädelstenen infattad i silvertråd kommer från Andekvarts!
Nova tittar fram ur husses morgonrock och jamar att här är vinnarna av de senaste avslutade JulPaketen: