Så här läskigt var det på Katthemmet efter inbrottet igår:

Stackars Loa-Loa var jätterädd men blev tröstad av personalen. Och nu biter vi och alla grannskapets katter och kattvänner på klorna i nervös väntan, för Pussan sågs idag på en parkering nära katthemmet!

Sedan var hon i buskarna vid ett cykelställ ännu närmare, så vi tror att den kloka lilla missan är hungrig och trött och vill ”hem”!!! Så personal sitter med fönster och dörrar lite på glänt och vakar ifall hon vågar sig fram när det blivit lite mörkare!!!
Kom nu, Pussan!!!!

 
Den här resliga men mycket tunna killen heter Felix och är en av Livbojens senaste intag. Igår, medans han väntade på dem som kanske skulle bli hans nya människor, så träffade han Stora matte. Och hon konstaterade att Felix var en synnerligen bestämd herre som daskade till med tassen när han KRÄVDE gos! Han var helt enkelt svältfödd både på mat och kärlek!
Felix var nästan inte stilla en enda sekund, han mmajuooo-pratade massor och svängde på sin otroliga plymsvans. Nyrakad, med sitt frostskadade öra och befriad från massor av fästingar så såg han lustig ut – och att få ett foto där inte en del av honom bara var suddig action – ja det var inte lätt!

Vet du vad, Felix, det är något i din appearance som får dig att likna den här katten:

Hmmmm…. Vad kan det vara!??

Pussan, var är du???

När personalen kom till Örebro katthem idag stod ytterdörren öppen och nätdörren in till katthallen öppen. Ett fönster var sönderslaget och glas över golvet. Förutom insamlingsbössan (Som innehåll endast lite småpengar, eftersom aldrig några kontantbelopp förvaras på katthemmet!) så saknas fina katten Pussan!!!

Hur kan man ha mage att bryta sig in på ett katthem!!!? Morrar så att hela jag vibrerar av ilska! Gissa var jag skulle vilja sätta klorna!???

Ingen katt skulle vilja uppleva det hemska som katten Vidas tidigare liv var… Anna, som var med och räddade henne beskriver det så här:
”Jag fick kännedom om att ett antal katter vistades i en gammal lada. En vänlig själ gjorde vad hon kunde och försåg kissarna med mat och vatten. Den gamla ladan hade dock mycket i övrigt att önska för att kunna fungera som bostad. När jag besökte ladan fick jag en smärre chock. Iklädd skyddskläder och pannlampa stegade jag in i de olika ”rummen” som var uppbyggda i ladan med hjälp av kartonger, virke och tyger. Det stank av fukt, mögel, avföring och urin. Katterna hade endast ett par kvadratmeter att röra sig på i de olika ”rummen” de var placerade i. Jag fick veta att katterna funnits där i flera år. I pannlampans sken sågs skrämda ögon som försökte undkomma mig, kissarna snörvlade och uppvisade olika symtom på att de inte mådde alls bra. En svart liten kisse etsade sig fast på min näthinna mer än något annat, hon satt och tryckte mot ett ditställt el-element, i övrigt var det väldigt kallt i ladan. Den lilla svarta honan följde mig med blicken var jag än gick, hennes ögon var infekterade och rann konstant, hennes nos var igenkletad av en massa snor och hon lät tungandad.
Vi lyckades få tag på jourhem till alla kissarna, det är inte det lättaste att få människor att ta emot sjuka och rädda katter med så tunga bagage. En stor eloge till er som ställde upp och kunde hjälpa oss rädda dessa individers liv, ni vet vilka ni är!
Idag mår alla kissarna väldigt bra och njuter av omsorg, varma och kärleksfulla hem, de lever äntligen de liv de förtjänar hos människor som ser dem som familjemedlemmar. Precis som det borde vara för alla katter! Den lilla svarta honan döpte jag till Vida som betyder liv på spanska, jag kom inte på ett mer passande namn för någon som äntligen skulle få chansen att börja leva livet!”

Denna räddning var nog en ”födelsedag” till något nytt för lilla rädda Vida. Hon fick ett nytt liv, vård och hjälp att återhämta sig hos Örebro katthems jourhem. I maj flyttade hon till katthemmet, där hon höll sig ganska osynlig. Men det fanns någon som såg den mörka skuggan med de stora ögonen… Så i januari, när katthemsmedarbetaren Denise lade upp den här filmen, då grät vi av rörelse allihop:

Tårar av lycka blev det åter i slutet av mars, när Vidas adoptionspapper var signerade. Nu återstod bara att vänta på att blivande matte och husse skulle flytta in i sin nya lägenhet i början av april och få allt på plats…

Så efterlängtad som denna dag varit för någon människa, så mycket kärleksfullt och målmedvetet arbete som satsats för en enda liten svart katt med skygga ögon, så mycket ömhet, varsamhet, tid och tålamod – så ofattbart mycket det förändrar för just den här katten… Tänk om ALLA hemlösa katter fick uppleva det???

Och idag tror jag det är något av ”födelsedag” igen för Vida… För idag flyttar hon hem till Denise och Florian, till sitt alldeles egna trygga nya hem! Där väntar ett eget pampigt klösträd, och massor av omsorgsfullt valda presenter och kattsaker som blir bara  DINA, Vida!

LYCKA TILL! ♥♥♥♥♥

”Det syns väl att jag gått ned från 6,4 kg till 5,7 kg? Hela 7 hekto mindre Tanja!!!”

Det har är mattes faster Ninas fyrpropellriga kattikopter! Visst är den söt!

Den har en kamera så att den kan filma och fotografera när den är uppe och flyger.
Jamarns spinnande! En sådan skulle man kanske ha när man är ute och letar efter bortsprungna kissemissar?!

 

Ett snabbt ögonkast och man skulle kunna tro att det är jag:

Men den här lekfulla fluffbollen är en bastant dam som heter Cherie!

Vem vill hjälpa Cherie att reda ut pälsen?

Hon finns hos Livbojen som berättar så här om henne:
Här har ni gos – och hårbollen Cherie som verkligen gör skäl för sitt namn. Hon är ca fem år (gissningsvis) som har en väldigt stor och fluffig päls (obs kräver pälsvård),  och har knallgula fina ögon. Cherie kom från en kattsamlare där hon gått och fött kattungar i många år. Den tiden är nu förbi. Den här tjejen älskar allt vad gos heter, gärna går hon runt och inspekterar, småspinnande, älskar att ligga i knäet och sängen, …bli klappad och få kärlek.

Hon fräser åt andra katter men mer än så är det inte. Hon har varit utekatt men har inte något större behov av att springa runt, men skulle nog uppskatta en balkong.

Cherie är en markbunden katt, hoppar sällan upp i fönster utan håller sig lågt. Vill till ett lugnt hem och bli en älskvärd familjemedlem.  Cherie är kastrerad, id-märkt, vaccinerad och avmaskad. 

Och faktum är att det trots volymen är en väldig fart i Cherie, så till den grad att hon knappt går att få stilla nog till ett foto!!!

Matte ordnade så att vi adopterade hem en kattfamilj, när hon och husse var på semester:

En kattmamma och hennes tre ungar bor nu på vårt köksbord!