Men ändå…

test
Våra katter, deras liv och deras vård, deras plus och minus, de slutar ofta i en kolumn från försäkringsbolaget. Och det må vara siffror staplade kring utgifter och paragrafer eller villkor – men mitt i alltsammans sticker en mening ut…

Den står troligen likadan i varje brev som rapporterar till en katts sörjande ägare att dess försäkringsavtal är lika avslutat som den stackars kattens liv. Men ändå – en gång i tiden författades den av någon som förstod hur det känns. Mitt i det praktiska fanns en gnutta empati.

Kära alla husdjursförsäkringsbolag! Släpp gärna loss mer av den varan!
Tass på er!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

2 reaktioner till “Men ändå…”

  1. Wikki, vi håller verkligen med dig!! Även om det ’bara’ är en kort rad där Försäkringsbolaget beklagar en katts bortgång så känns det bra invärtes för den som mist sin katt att läsa den raden. Katten blir då inte bara ett nummer och en sak som ska handläggas av bolaget. 2011 när vår Skippy gick över regnbågsbron var första gången som matte såg det.
    Nosbuff Sven

    Svara

    1. Mjau, på något sätt känns det bra det där lilla. En vänlig tanke i ett handläggarmanus. NosPuss Wikki

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *