Jag ger mig ut på en resa, matte

Matte, jag är en gammal katt nu, min kropp är inte frisk. När de här bilderna togs för en månad sedan var jag redan påverkad av min FORL och började förbereda mig för min resa till SkaparKatten. Att göra den resan kräver styrka och mod. Matte, jag vet att idag har du gett mig hjälpen att färdas den sista biten… Och du är med mig.
s2
Jag är inte rädd, matte. Jag har varit trygg i din kärlek ända sedan jag kom till dig som liten kattunge. I allt har jag kunnat lita på dig. Men idag började jag ha svårt att andas. Så när du hjälpte mig ut i trädgården för att jag skulle få lindring av den friska morgonluften i morse, då visste jag också att det var sista gången jag kissade där ute i gräset…  s1
Nu har jag somnat i din famn, matte. Du kommer alltid att minnas precis hur jag kändes i dina armar med min form och tyngd. Det kommer alltid att stanna kvar hos dig, liksom mitt alldeles speciella spinnande…  Så svepte min själ iväg och mina ögon slöts för sista gången. Med dig på näthinnan, min älskade matte…

Nu är jag hos SkaparKatten. Vägen dit över Bron såg märkligt nog ut precis som vår lilla väg hemma, ja, det var som att komma Hem ändå…s3
SkaparKatten lägger sina väldiga Tassar kärleksfullt kring vår vän Slampen, och änglakatterna sjunger ”Det är fullbordat!”.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

17 reaktioner till “Jag ger mig ut på en resa, matte”

  1. Och jag bara gråter… och gråter… och jag vet… ibland är tiden kommen… men det gör ont och man saknar…. hjärtat och armarna saknar tyngden av en mjuk kropp!

    Nosbuff och gråt i morrisarna

    M

    1. Mjau, vår vän Slampen har haft ett underbart gott liv hos sin matte, och nu möts han hos SkaparKatten av vännerna som tassat före: Gorys, Sotamurra, Andrea, Brixa, Kattis, Smulan och många andra… NosPuss Wikki

    1. Jag tror Slampens matte behöver de kramarna väl – hon har mist nästan alla sina gamlingar det senaste året… *sniff* TassKram Wikki

  2. Vi tröstespinner för Slampens matte. Slampen har det fint i SkaparKattens famn. En liten, men ändå tröst för alla som är kvar.

    *Nosbuff*

  3. Men kära nå’n… först kopplade jag inte, tyckte att jag kände igen buren och filten ovanpå så väl men inte bilen och katten… sedan slog det mig exakt var och när bilden togs! Skall försöka ringa Slampens matte lite senare och ge henne en verbal jättekram…

    Nospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

  4. Vi kan aldrig förbereda oss för sorgen som kommer när en kär kompis ska vandra vidare, trots att vi vet att den dagen kommer. Slampen hade i alla fall turen att vara älskad under sin tid här på jorden.

  5. så vackert…… Döden är en del av livet….. Vi måste förstå den, när den kommer så. Ha det så bra nu, lille Slampen. Du har levt ett gott liv och du fick en god död.

  6. Nosbuffar från Stockholm!

    Våran matte säger att hon hatar att läsa sådana här saker, hon blir bara så ledsen då. Även fast hon inte känner vare sig Slampen eller Slampens matte. Att älska och bli älskad bara för den man är det är något som matte säger att det är få förunnat. Till exempel så är det inte så för alla katter tydligen, det tycker vi är jättekonstigt Leon och jag.

    1. Men Slampen fick verkligen leva hela sitt mycket långa liv i kärlek och till skillnad från många andra katter både börja och sluta leva lika älskad. Mjau, det är en gåva! Vi andra får slå klorna i det mått lycka vi hittar och göra det bästa av det! NosPuss Wikki

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *