Om att vänta… Filosofisk söndag!

Ni människor är så förvirrande! Matte klättrar på väggarna, säger hon. Fast hon säger det bara, hon gör det inte i verkligheten. Och jag får minsann inte klättra på väggarna, vare sig jag kan eller vill – då får jag skäll! Tänk att det är sådan skillnad på vad man vill och vad man får?
time tard
Mattes verkliga problem är att tiden går för sakta! Eller åtminstone förefaller gå alldeles onaturligt långsamt just nu. Den går faktiskt i en sådan snigelfart att till och med en gråsten är snabb! Tycker hon.

Och själv förhåller jag mig till tiden som alla katter gör: Det finns bara NU. I katters perspektiv är ALL TID NU. Alltid. På det sättet behärskar vi katter tiden, och kan förflytta oss genom den, precis som genom världarna som inte alla ser. Oberoende av tiden, kan vi tiden* – som otidsenliga varelser har vi all tid i världen.

Så jag slår mig till ro och iakttar matte. Ska hon börja klättra snart, tro?!

*Som t ex kollegan Sixten Prästkatten förklarar HÄR.

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *