Jag har nog lite rörigt i min mailkorg, det är ju mycket att tassa med ifråga om Hittekattsbandet, SnuffeFonden och allt annat som jag nosar med i. Och då hamnade ett jättefint mail från vännen Luddwig bakom allt det, jag skäms! För ni vet, vänner är viktiga saker, och även om man inte jamas jätteofta, så har de en särskild plats i ens hjärtevrå, och det är noga att man inte tappar bort varann helt! Men därför lyfter jag upp Luddwigs brev nu, vad ska han annars tro om mig!!? Jag hade minsann inte lagt det i kattlådan, utan i min ”Wikktigt Sparas”-mapp! Förlåt att det blev liggande där i en hel månad! Förlåt!
Här kommer hälsningen: 2013-03-19
Hej vänner!
Nu har det hänt igen! Vänliga omtankar om mina skriverier. Det är så kul! Tack!
Helgerna har dragit förbi och vardagen har återkommit. Vi skall fira trettondagen i skärgården! Min kattbur är framtagen och jag förväntar mig att det inte blir en transport till Djurkliniken. Även om jag alltid blir väl mottagen där, men ändå.
Jag är ju en van bilåkare, skoteråkare och sjöfarare. Så länge vi åker. När husse drar ned på hastigheten uttrycker jag mitt klara ogillande.
Numera är jag gatuchef i vår hörna. Jag sitter i mitt fönster och ser ned på både mina hundkompisar och på de människor som handhar dem. Då menar jag inte något nedlåtande.
Dock ser jag en del oegentligheter. En del hussar och mattar behandlar sina älsklingar på ett för mig oförståeligt sätt. Många tillrättavisningar, men få beröm när så borde vara befogat. Det gör mig ledsen. Kanske beroende på att jag nog är väldigt priviligerad. Visst får jag mig en åthutning då och då men då är det befogat.
Det som retar min store, tjocke husse mest är när jag riskerar mitt liv då jag springer mellan hans fötter i tid och otid. ”Misse, ylar han, dina nio liv är sedan länge förbrukade, ta dig i akt!”
Vi katter sover ju bort den mesta delen av vårt liv. Sexton timmar per dygn enligt någon icke bevisad proffesur. Det som stör min sömn är dock att husse gång på gång under min vilotid pratar högt och skall lyfta upp mig för att ”goa” som han säger. Tänk om jag skulle bära mig åt på samma sätt. Praktiskt är det ju omöjligt i hans viktklass men tanken finns ändå. Jag nöjer mig med att reta upp honom flera gånger varje natt med mina ”Mep”! Vill ju bara kolla att han lever. Tror inte att han alltid uppskattar mitt agerande. ”För fan misse, lägg av, det är ju mitt i natten.”
Har besvär med min tandsjukdom forl. Flera tänder har redan dragits ur. Snart är det dags för enbart flytande föda. Skit i det bara jag slipper värken. Husse har ju inmundigat flytande fludium i flera år. Det verkar som att det inte påverkat hans tänder. Tror att han påverkas på annat sätt. Han blir en kul typ och gossar med mig extra mycket. Det är positivt!
Nu avslutar jag med att hälsa till alla mina vänner! En extra kram till Sofia och John. Jag känner att dom gillar mig!
”Till en väns hus, är vägen aldrig lång!” (Ur klokboken)
Ha det bäst! Luddwig
Jag hoppas det snart kommer båtbilder av dig i snygga flytvästen, Luddwig! Önskar dig också en skööööööööööön sommar på äventyr med husse! Och undvik fästingarna i hallonriset!
Hej! Kul att Ni uppskattar min sambo! Han fyller nio år den 3 november! Vi har det världsbäst tillsammans! Hoppas Ni får en trevlig Valborgsmässohelg! Isen ligger fortfarande tjock här men snart bär det i väg ut på böljan den blå!
Ha det bäst! Luddwig o jag
Mjau, den födelsedagen ska vi komma ihåg! TassKram Wikki