Ett jam i sorg och vrede

Tårarna rinner på nosen… Men jag vet att i SkaparKattens famn ligger idag en liten svart kattunge och en stor stor tunga slickar den till ro med mjuka, varma och tröstande tag. ”Du behöver inte vara rädd, du lilla!” spinner SkaparKatten. ”Du är här hos mig, och allt är frid och trygghet!”.

Varför varför varför är människor så dumma? Så kortsynta? Så grymma?

Jag läser i GT om det vänliga paret som i lördags kväll gjorde vad de kunde för att rädda den stackars lilla kattunge, som slängdes ut ur en taxi mitt i Göteborgstrafiken…

Stående vid Svingelns busshållplats såg de en taxi stanna (Borde den inte gå att spåra? *morrar dovt*) och kasta ut en svart kattunge, som sedan mirakulöst nog klarade sig levande över den trafikerade vägen och vidare bort mot spårvagnsspåren. De sprang efter för att försöka rädda katten, som slank in under en spårvagn.

Men spårvagnsföraren kunde inte vänta tills kattungen lockats fram utan körde – och körde på den, så att den dog! Hur fruktansvärt det måste ha varit för de hjärtegoda paret som stod där och såg alltsammans, hjälplösa, det kan jag bara ana. ♥


I efterhand kan man tänka på många lösningar. Det kunde ha gått att rädda kattungen. Men det är för sent nu. Spårvagnsföraren trodde att kattungen skulle ligga kvar om han körde iväg sakta. Tanken är ju så korkad att jag får gnistor i pälsen. Skulle du ligga kvar under ett rullande jättemonster? När du nyss slängts ut i en skräckvärld utan att förstå vad som hänt? Enligt Åsa Berndtson, kommunikationschef vid Göteborgs Spårvägar, borde föraren ha kontaktat trafikledningen. Visst…

Jag vill skicka den bittraste klösning till den känslokalla knölföda som dock orsakade alltsammans – den som dumpade kattungen ur taxin! Det finns inte ord för mer!

Och rosor till paret som tog den lilla hem till sig och begravde fint i närheten av sitt hus. Ni försökte i alla fall – all SkaparKattens kärlek till er!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

16 reaktioner till “Ett jam i sorg och vrede”

  1. Jag drömde mardrömmar om detta inatt efter att ha läst om det i tidningen igår. Hur trist det än är att inse så är vår värld full av känslokalla typer, blä. Men de varmaste kramar till paret som tvingades bevittna det hela och som förbarmade sig och begravde den lille.

  2. Vi är så arga att det ryker ur öron och päls på oss. Fy för den som kastade ut kissen, den borde få en omgång stryk hälsar husse. Men även spårvagnsföraren ska ha en skopa också, för han betedde sig inte mänskligt. Fy vilka kräk.

    1. Om det ryker mycket ur husses öron är det bäst att ni släcker honom? Doppa i toan eller nåt sånt?
      Och trösta honom. Han har ett gott hjärta för missar!
      NosPuss Wikki

  3. Hela historien är ganska otrolig. Om jag inte minns fel så var det i lördags, dvs någon brådska för passagerare finns i regel inte (jobb etc). Dessutom brukar vi Götlaborgare vara ganska så humana (inbillade jag mig). I GP stod det att läsa att Spårvägen säger att föraren trodde att katten skulle klara sig. 40 ton mot en kattunge.
    Å taxichauffören som släppte av kattungen… Ja jag fattar inte. Varför inte släppa av katten (om det nu var tvunget) i något villaområde i de östra delarna (i närheten) eller åka till Blå Stjärnan och få den avlivad eller vad som helst. Men släppa av den vid Svingeln? Kraftigt trafikerade gator… Ja, jag blir inte klok på det hela.

    1. Mjau – så kan jag dock sätta mig in i att paret som försökte rädda katten inte lyckades göra så mycket… Men de försökte i alla fall! Vad sätter man emot en spårvagn? Lägga sig själv på spåret? Stackars kisse och stackars människor. ♥
      TassKram Wikki

        1. Något! Ringt polisen och brandkåren!? Men så har man varit med om några turer i livet och är orädd. Alla klarar inte det. Jag kan inte klandra dem, klandret faller på spårvagnsföraren, taxichauffören och taxipassageraren (Om de inte var samma person)…
          NosPuss Wikki

    1. Mjau, tyvärr finns det dels tanklösa människor, dels dumskallar – och så de grymma respektlösa. Och så har vi lycklligtvis goda människor som er matte och många fler. Tyvärr räcker vi inte alltid till! NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *