Vi förstår inte alltid SkaparKattens vilja – men trots allt som veterinärerna gjort på djursjukhuset, så har Conny nu tassat över Bron till Katternas himmel… Hans stora vilda glada livslåga orkade inte med allt som hände efter huggormsbettet som orsakade blodproppen.
Matte Carina och gammelmatte Gittan är förkrossade av sorg, men de gjorde precis allt de kunde – och likaså djursjukhuset i Karlstad.
Tack alla som hjälpt till med en slant – för fattiga mattar är det en hjälp som nu räddar deras ekonomi när allt gjorts för att om möjligt rädda Conny. Här är redovisning:
Några överföringar ser vi inte avsändare på – men ni ska veta att era gåvor är mottagna i djupaste tacksamhet, och den översta raden betyder att jag tassat över det till Connys mattar, hela summan! Försäkringssjälvrisken kommer att tugga i sig merparten tyvärr, men jag tycker ändå inte att det är bortkastade pengar utan det är en sann hjälp i nöden!
Nu sitter Conny vid RegnbågsBron, den långa svansen svept om tassarna. Skaparkatten ligger bredvid i gräset och de båda blundar och njuter i det varma solskenet. ”Jag saknar mina människor” säger Conny. ”Och de saknar mig. Mina mattar gråter och mår dåligt, för trots att de visste att jag en dag skulle vara borta så kan man aldrig vara redo för det. Men där hemma finns Majsan, Sixten, Imma, Assar, Rafael och Jenny som tröstar som bara katter kan. Och genom deras kärlek och närhet så finns en del av mig där, all kärlek de får kommer nå mig genom dem och jag kommer alltid finnas i deras hjärtan. De har gett mig ett fantastiskt liv med mösslingsjakt och jag har vaktat huset precis som en säkerhetskatt ska och nu kommer jag vaka över dem som en särskild kattformad skyddsängel. Jag älskar mina människor och en dag så vet jag att vi ses igen. Men jag saknar dem så….” Conny tittar ner från bron mot världen långt där nedanför med sorgsna ögon. Då känner han en varm sträv tunga som slickar honom på huvudet och öronen, precis som hans mamma gjorde en gång. ”Dina människor känner din kärlek” spinner Skaparkatten. ”Låt oss fortsätta upp för bron nu, för det finns några där som väntar på att få träffa dig. De har bott hos dina människor förut och väntar ivrigt på att få lära känna dig. Men du ska så klart få göra en vild entré a la Conny som ingen glömmer, eller hur?” Tillsammans reser de sig och vandrar upp för Regnbågsbron och långt där uppe kommer två katter dem till mötes – en svart och en randig…. Och Skaparkatten ler knepigt för sig själv – det är verkligen fullbordat…
De står på varsin sida om Sankte Pelle, GrindKatten vid PärlePorten: Stilige Aragorn och ödmjuke Rufus. SkaparKatten har puffat fram dem med Tassen ”Möt Conny, ni vänner! Han har säkert mycket att berätta om KlosterKatterna!” Uppför RegnbågsBron kommer Conny som en ljusgrå raket, Sankte Pelle hinner knappt svänga upp Grinden…
”Såg ni vilken huggis jag fångade,va?!” jublar Conny. ”Visst va ja bäst? Även om resten ble lite knasit!? Å vilket ställe, ja har ju bara hört om’et av matte å Imma men kolla vicket grönt gräs å vilka trän att klättra i!” Aragorn och Rufus tittar på varandra leende, de hinner inte säga ett jam förrän Conny slår en frivolt och studsar runt: ”Å va ja känner mej pigg å gla! Är ni me på SvansKull? Buff du har den, ta mejom du kan!!” Sankte Pelle får en tass i sidan varpå Conny sätter iväg som en pil – och med Aragorn på ena sidan och Rufus på den andra….
SkaparKatten ler ännu mer och ÄnglaKatterna sjunger också ”Det är fullbordat!”