Hur kunde det bli så fel? Stackars Bella…

Bella följde sin matte överallt, hon älskade sin matte. Vad som kunde ha varit den vanliga promenaden i hemorten Ramlösa i tisdags kväll slutade i katastrof, när Bella ivrigt gick lite före matte Sandra ut på övergångsstället… Bilisten bromsade, men inte tillräckligt och katastrofen var ett faktum: En duns och Bella låg svårt skadad på gatan! Och inte nog med det, bilen körde bara därifrån, fast matte skrek förtvivlat efter hjälp!

Sandra, som burit på två tunga väskor med sitt studiematerial, slängde dem, och rusade ut i gatan för att rädda Bella, som fortfarande levde. ”Jag tog upp henne, sparkade av mig skorna och sprang hem med henne i famnen.” Men Bella var alltför svårt skadad och dog i Sandras armar på vägen hem. Smärtan, sorgen, vreden – jag kan förstå att det måste ha varit ohyggligt!

Sandras pojkvän gick till olycksplatsen för att hämta Sandras saker – bara för att upptäcka att där fanns endast skorna kvar! Någon hade tagit Sandras båda väskor med alla hennes böcker! ”Väskorna innehöll ingenting av värde för någon annan. Men för mig betyder det att lagboken med tre månaders anteckningar från föreläsningar är borta. Och snart ska vi ha tenta i juridik.”

Tidningen HD berättar mer om olyckan, smitaren och stölden, en dubbelt tragisk historia. Vad är det som gör att människor inte hjälper varandra mer??

I efterhand kan man ju säga att Sandra skulle ha haft sin Bella i koppel. Men det framgår inte av tidningsartikeln om hon kanske redan hade det så. Och det är ingen tröst att komma med pekpinnar, när olyckan är skedd. Plus att när fokus är att främst rädda sin katt, vem hinner då notera bilens registreringsnummer och minnas det? (Så skamligt att smita från sitt ansvar!!! *morr*) Det stannade ett par bilar efter olyckan också – kunde någon av dem ha skjutsat Bella till veterinär och hjälpt till? Kanske var det redan för sent, för sent för allting? Stackars stackars Bella…

Bellas liv kan inte återställas – jag hoppas bara att åtminstone väskorna och böckerna kan komma till rätta. Det lindrar inte sorgen, men åtminstone något blir gjort gott igen?!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

14 reaktioner till “Hur kunde det bli så fel? Stackars Bella…”

  1. Stackars Bella och hennes matte. 🙁 Vet att Regnbågslandet är en klen tröst för en så ledsen matte men Bella har det bra nu.

    PS Grattis i efterskott till femöringen 🙂

    Nosgos

    1. Mjau, för väl att det blev en snabb resa till Bron – det hemskaste jag vet är när påkörda missar plågas innan slutet… Sad sad story! *sniff*
      NosPuss Wikki
      PS Tack för efterskottet!

  2. Usch, så sorgligt!!! Även om det var en olyckshändelse – så fanns det ju ingen anledning för bilisten att inte stanna. Det är skamligt och olagligt att smita från en olycksplats! Att sedan sno böckerna… det är ”spiken i kistan” för hur odjurliga människor kan vara!! 🙁

  3. Det är verkligen ynkligt att smita iväg så där av bilföraren. Säkert en sån där som tänkte ”bara en katt” och inte brydde sig om den skada han hade gjort. *torkar en tår*
    Vi är jamararga på föraren och på den dummis som stal böckerna också. Man kan ju hoppas att det inte var en stöld, utan bara någon som ”tog hand” om sakerna och snart hör av sig.

    1. Mjau, jag har just läst att väskorna med böcker ”hittats” och att matte fick dem tillbaka i alla fall. Men å vad hon ska vara ledsen över sin katt!
      TassKram Wikki

    1. Mjau, mina människor skulle aldrig överge en skadad misse heller. Som bilist/trafikant har man ett ansvar att inte skada någon, vare sig djur eller människa!
      NosPuss Wikki

  4. Hej, det är trist att höra att en katt har blivit påkörd. Men hela grejen som bloggaren kör med att projicera mänskliga tankar och egenskaper på sin oskäliga katt ”Wikki” känns lite rubbat. Dessutom är leken med språket, typ ”kattulationer” på ett barns nivå. Under barns språkliga utveckling tycker de att det är roligt att leka med ord, förvränga dem och tramsa med dem, det växer de flesta ifrån. Tydligen inte bloggaren som ter sig extremt barnslig. Ett förslag till Wikkis matte/bloggaren: börja med någon lämplig fysisk aktivitet, läs lite nyheter annat än skvallerpressen så får ni kanske upp ögonen lite, lite för omvärlden och framför allt: GET A LIFE! så du slipper tramsa dig igenom resten av tillvaron

    1. Mjau, jag har ett liv – ett härligt kattliv! Inget trams där, inte!
      Och du, kan du inte unna någon lite lekfullhet i tillvaron eller lite annorlunda perspektiv än dina egna – ja då är det nog mest synd om dig själv! *svansdans*
      Dessutom är jag varken oskälig (Avses dock osjälig skulle jag gissa. Oskälig är när man tar för mycket betalt!) – eller omedveten om verkligheten. Det är hemlösa katters och andra katters verklighet jag jobbar 100 % för. I helgen drog jag in ett par tusen till sådan verksamhet – jag katten Wikki! Hur mycket fixade du, Scooby Doo? (Ett hundalias dessutom. Är det hund- och kattkonKURRens vi fajtas om här?)
      NosPuss Wikki

Lämna ett svar till nettanz Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *