Din Tass I Cyberspace!
På katthemmet Kompis blogg kan du se underbara bilder på det nya katthemmet:
Vill du stödja Kompis och bidra till den återstående etappen? Deras postgironummer är: 35 74 82-9 – åh vad vi längtar till att det ska bli klart!
Vi katter hörde sirenerna igår, långt innan husse och matte reagerade och sedan kände vi röklukten – det brann någonstans! Lyckligtvis var det inte i vårt hus, men det var ändå otäckt… Elden var på Lyrikgatan, bara tre husrader från oss räknat. *burriga svansar*
Matte och husse gick dit och blev oroliga, för deras vänner som bor i det huset som brann, de syntes inte till, inte deras hundar heller. Husse gick och frågade brandmännen för säkerhets skull – om hundarna varit ensamma hemma kunde de ju vara kvar inne? Brandmännen blev genast alerta, men kunde som tur var snart berätta att alla även hundarna var i säkerhet. Men husse fick beröm för att han sagt till.
Branden hade bitit sig fast uppe under taket och röken luktade otäckt. Jag har lärt mig att rök kan vara giftig och farlig både när man inte ser den och den inte luktar, så jag var ändå orolig – tänk om de glömt någon kisse inne i huset? Jag hoppas att de över 20 brandmän som sedan jobbade med att begränsa elden hade tänkt på rädda katter också.
Bilderna har matte tagit och jag tycker de är skrämmande. Den sista är konstigt nog vacker samtidigt. Hoppas att alla som evakuerades från sina hem mår bra idag!
Auktion nr 1 ”Prickig”:
Fårskinn i creme, vitt med chokladprickar samt en servettkatt – till förmån för Örebro Katthem:
Ledande bud: 800 kr bjudet av Dui och Deco! *spinner*
Auktion nr 2 ”Mysig”:
Silverfärgad kattbädd i alcantara och en söt gosekatt – till förmån för Kattskyddet Eskilstuna:
Tidigare bud: 600 kr från Indra och Bastian *svansdans*
Nytt bud: Alice bjuder 700 kr! Tack!
Det sitter en katt i karantänens rum
Vem vet hennes öde? Ingen…
För en hemlös katt är världen stum
och fjärran de trygga tingen
Har ingen famn att värma sig i,
ej värn eller viloställen
En hemlös katt stryker ljudlöst förbi
din brinnande ruta i kvällen
Så trött i vintermånens bleka ljus
och sårig på tassar och panna
Nu sover ditt stora tysta hus
Men katten kan inte stanna…
De är många som vandra, små skarn
på flykt genom mörka natten
Till katthem kommer bara ett fåtal
fram
av så många oönskade katter…
(Fritt efter Bo Bergmans ”Vingar i natten”)
Det var jättemysigt! Redan när man kommer till dörren så är det inbjudande skyltat, jag gillar texten ”Kattastrofområde”:
Man ska för hygienens skull ha skyddstossor på tassarna när man gästar. Även jag! Här hälsar jag på hos fina katten Einar:
Och så måste ni ju få se vad jag fick *rörd sniff* utav snälla Ulla-Stina och Lotta och Kattstallet att ha till mina auktioner:
…sedan upphörde kameran att fungera… *suck typiskt* – men jag har lovat att hälsa på dem igen!
Hittade en download* på National Geographics bok ”Cat Shots” från 1998-1999 – men vågar man klicka på knappen och se vad man får hem? En bok eller ett virus?
Jag kanske är paranoid men iband gör ”gratis” mig MISStänksam… Har verkligen inte National Geographic fortfarande sin upphovsrätt?!
Jag ska nog leta på biblioteket istället…
National Geographic har även gett ut en bok som heter ”In the Womb” där man kan följa utvecklingen hos kattfoster inuti flera olika kattdjurs moderliv. Lyckligtvis var det inte så att man bara stack in en kamera i en katt eller ett lejon, men med ultraljud och datateknik skapades bilderna av olika djurfosters utveckling utan att några embryon skadades.
Tänk vad mycket spännande det finns att läsa!
*Jag tog bort länken! Fick ett gott råd att göra det så att inte någon fyrbening av misstag skulle få trassel – det fanns visst styggvirusar på den sidan… Hoppas VERKLIGEN att jag inte gett någon bekymmer med det – för det ville jag verkligen INTE!!! Förlåt!
Alltihop rann så klart ned i springan mellan tvättmaskinen och torktumlaren och eftersom det är våtrumsgolv med fall mot golvbrunnen så rann det in under maskinerna, som måste dras ut för att det skulle gå att torka upp…
Jag har spekulerat över det tidigare: Hur kommer det sig att minsta lilla ulk hamnar så tokigt varenda gång? Obegripligt…
Familjens favoriter… *blink*
https://youtu.be/FyQi79aYfxU
Nu får ni allt ta och hålla tassarna om era mattar och se till att de sköter om sig själva lite?
Vi blir alldeles förfärade av att läsa på er hemsida hur Gammelmatte Gittan går ut i bara tofflorna och trillar omkull! Inga bestående skador hoppas vi, eller är det rullstolen som gäller igen?
Och matte Carina med nackont, jag jamar bara: Vetekudde eller en varm katt på nacken, det är bästa bot!!!
Nova och jag skickar massor av healingspinn till er båda, kära Kloster-mattar! ?
Nu har alla Alinas ungar flyttat och Alina behöver aldrig mer föda några nya. Hon förstår det inte själv, hon förstår överhuvudtaget inte trygghet och har just börjat lära sig att människor kan vara uthärdliga…
Alina föddes hos en kattsamlare som hade mängder av katter i en 2-rumslägenhet. Hon tillbringade sitt liv under en säng och hon födde till och med en kull ungar där… Ni kan nog knappt tänka er den tillvaron för en katt!
När Alina räddades av Livbojen var hon dräktig igen. Hon var i trygghet men hade ingen aning om hur hon skulle fly från de skrämmande människor som omgav henne – så hon förhöll sig fullständigt orörlig och passiv, som förstenad!
Stora matte var med om förlossningen och hade aldrig sett en så paniskt apatisk katt. Alina låg som paralyserad med fullständigt tom blick och bara klämde fram unge efter unge, utan att röra sig ur fläcken. Hon slickade dem inte, tog inte av navelsträngen – utan betedde sig som ett djur i fullständig dödsångest…
Ungarna hade lyckligtvis bra instinkter och när de torkats och navelsträngarna klippts av så letade de upp spenar på sin orörliga stackars mamma och åt med god aptit. Det var nödvändigt att formligen stjälpa över henne på en ren och torr bädd i en skyddande kattkoja – i den låg hon orörlig i över ett dygn!
Det är svårt att fatta att en katt kan vara så förfärad och lamslagen – hon borde ju ha sett människor förut. Men i vanvårdshemmet fanns tyvärr fler katter som ägarna inte ens visste om att de ”fanns”. Tack vare sina ungar tinade Alina i alla fall efter ett par veckor upp så pass att hon skötte om dem. Och när småttingarna var stora nog att börja röra sig fritt i hemmet, så smög Alina efter. Rädd, och utan att låta sig röras vid – men något litet mer vaket dök upp i hennes blick.
Och nu är Alina som de flesta katter, äter och går på lådan duktigt, och tassar omkring. Ungarna har t o m lärt henne att leka – busa med tygmöss och jaga röda pricken från laserpekaren! MEN man får fortfarande inte röra henne… Är man riktigt stillsam så går det att komma 10 cm ifrån henne – men sedan drar hon sig vaksamt undan.
Alina behöver tid och mycket försiktig träning med hantering och människors närvaro, helst i ett hem hos någon som är hemma mycket, och gärna på en mindre yta där hon inte har så stor möjlighet att fly undan. Den som åtar sig det får kattmat, låda och sand och givetvis stöd på alla sätt. Alina är van vid andra katter naturligtvis. Hon är en utmaning för någon med lugn, stort tålamod och god vana vid rädda katter.
Vi hoppas den personen finns!?! Kontakta Livbojen i så fall!
