Ett kattboktips!

Från Kicki på Örebro katthem har jag fått tips om en bok som nog numera inte finns att hitta i någon bokhandel, men väl i bibliotekens gömmor, nämligen denna:

”Mitt keliga lejon och annat kattliv” hittar du i hyllan under beteckningen Qdfjb på vissa bibliotek, och när du lånat hem den väntar många goda skratt!

Jan Högberg är alltså mannen vars första katt var ett lejon som han hade hemma i köket i lägenheten i Hägersten – jo, det är faktiskt sant! Det var ingen vanlig kissemiss han hämtade på Arlanda… Stackars mamman i den familjen som intet ont anande öppnade dörren till köket!

Sedan handlar boken också om hans liv som drivande av kattpensionat, uppfödare och domare på kattutställningar.

Kicki beskriver: ”Det är den absolut bästa kattbok jag någonsin läst. Många dråpliga historier, illustrationerna är också suveräna. Jag har aldrig skrattat så mycket av en kattbok!”

Jag kan även till detta knyta en skröna skriven av Gits Olsson, känd från numera nedlagda tidskriften SE, där Gits berättar:

Jag minns Volkswagenförsäljaren som i mitten av 50-talet skulle värdera min VW 1200 inför köpet av en ny.
— Va konstigt det luktar i bilen, sa han.
— Ja, ett lejon har bajsat i baksätet, sa jag. 

Han trodde mig inte, likväl var det sant. Naturvetaren Jan Högberg hade ett lejon inhyst i lägenheten i Hägersten, vilket hade rest grannarna till protest. Ändå var det ett ganska bussigt lejon, vilket SE ämnade bevisa genom att låta Högberg promenera omkring med detsamma i centrala Stockholm som med vilken pudel som helst.
På vägen in till stan satt Högberg med lejon framme hos mej som körde. Plötsligt kände jag mig icke längre behärska mitt eget fordon, foten satt nitad vid gaspedalen och en mycket bestämd lejontass pressade den allt hårdare i botten. I trafiksäkerhetens namn fick Högberg ta sitt lejon och bänka sig i baksätet. Sen fortsatte vi.

I Hornstullsbrons krök ner mot gamla biografen Flamman kastade jag in tvåans växel för att motorbromsa. Alla som kört en VW 1200 med motorn där bak vet vilket motorbrum det därvid uppstår bakom aktre ryggstödet. Det blev för mycket för lejonet, det sket på sig.

Man fick ta mycket med en klackspark om man ville jobba på SE.

Nu ska jag tassa till biblioteket och leta efter boken…. *fniss*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki