Men visste de någonting och fick de någon förfrågan ens?!
Jag skrev igår om kattkolonin på Gotland som skyndsamt avlivades trots att det var friska och fina katter. Nu har också Gotlands katthem kommit till tals i Gotlands Tidningar, och det känns som att de också suckar tungt under bördan att ta hand om öns alla hemlösa katter – med samma bild av överbelastning som hos alla katthem landet runt.
Här hamnar många av de ensamma djuren i Follingbo, på Gotlands katthem. De drygt hundra platserna är nästan alltid fulla. Ytterligare något tiotal katter finns utplacerade i stödhem på ön. ”Behovet är jättestort. Vi skulle behöva vara dubbelt så stora men har inte tillräckligt med pengar.” säger Sofia Skans, som jobbar som volontär på katthemmet.
Sofia är kritisk till många människors inställning till katter, och tar den senast uppmärk-sammade kattkolonin som exempel. ”Det är märkligt att ingen gjorde något. Hade det varit en flock hundar som uppehöll sig där hade folk reagerat, men när det gäller katter är det mer lättvindigt. Katten har av tradition oftast ett lågt ekonomiskt värde, vilket bidragit till att djuret fått en lägre status än hunden i människans ögon.”
Men som väntat förklarar inte heller tidningsartikeln om katthemmet ens fick veta något eller kunde ha gjort något för dessa katter…
Och så är Djurens rätt där och yttrar sig /i mina ögon/ osakligt igen: Lotta Gräsman efterlyser fler spontana besök från tillsynsmyndigheterna vid kommun och länsstyrelse hemma hos djurägare, och strängare straff för den som missköter sina djur: ”Påföljderna är ofta dåliga. Fler borde beläggas med djurförbud!”
Tänk vad fel och bakvänt tänkt i mina ögon?!! Är det till djurens hjälp, till deras rätt? Det är ju tvärtom???!
Tänk om ”djurskydds”myndigheterna istället för att som nu straffa människor och döda deras djur tog och arbetade förebyggande och gick ut INNAN katastrofen var ett faktum med stöd, råd, handledning och god hjälp att leda människor till en BRA djurhållning – de skulle därigenom rädda djurens liv, rädda människorna ur social och ekonomisk katastrof, lösa problem och stödja en bevarad god djurhantering i en levande miljö, ofta i småskaligt lantbruk eller i hemmiljö. DET skulle vara djurskydd! DET skulle vara vad Djurens rätt skulle sträva efter – FÖR djuren! En myndighet för djurskydd ska inte i första hand döda…
Och jag kan inte låta bli att fortsätta undra: Varför väntar alla på att NÅGON – underförstått någon annan! – ska göra något? ”Det är märkligt att ingen gjorde något.” Vem är någon annan? Vad gjorde du själv?
Undran nummer två blir: Vad är det för veterinärer som godtar att avliva friska djur? En masse…? Utan att man ens försökt hitta andra lösningar…?
Med tassen i vädret vill jag ändå säga:
Vilken tur för mer än hundra katter idag att Gotlands katthem finns! Stöd dem – för katter i framtiden också!
Vi kan inte annat än jama med i dina kommentarer. Våran mamma skrev till journalisten och ställde litet frågor och kommenterade artikeln igår. Men så klart har hon inte hört ett dugg.
Vilket fint jobb man gör på Gotlands katthem. Det är ju ett jättestort hem och tur är väl det för vi tror (morr, fräs) att många ’sommargotlänningar’ lämnar kvar sina katter när de åker tillbaka till fastlandet.
Svansdans för Gotlands Katthem och slag med klorna ute för de som inte tar hand om sina kissar.
Mjau – det är bra med tidningsartiklar om katthemmet – det kanske kan leda till någon fin kisses adoption! *spinner* NosPuss Wikki
Det känns som om du ifrågasätter Gotlands katthem och Djurens rätt? Jag tror inte någon av dessa föreningar vill att djuren skulle avlivas. Beslutet om avlivning togs ju av länsstyrelsen, det gör det oavsett organisationernas tycke.
Själv tror jag inte att katterna kan ha varit vid så bra hälsa som landsstinget och veterinären påstår. De var över 100 katter som en person själv försökte ta hand om. En person som inte var där själv utan hade lämnat över ansvar på någon annan att sätta fram mat åt katterna två gånger om dagen. Hur bra tillsyn kan katterna ha haft? Det finns ju en anledning till att man i Sverige måste ha tillstånd för att inneha mer än 10 katter.
Vad gäller Lotta Gräsmans uttalande som du tycker är osakligt så kan nog budskapet ha förändrats genom media. Budskap förändras ofta för att skribenten klipper och klistrar med uttalanden från personer. Det är ju inte så lätt för skribenten att vara helt insatt i ämnet.
Folk som behandlar djur illa bör straffas. Det bör också vara mer inspektioner för att se till att djur mår bra, då det finns anledning att tro motsatsen. Varför skulle Djurens rätt vilja förbjuda någon att ha djur som sköter sina djur bra, bara för att de är många? De har inga motiv till det, det har ingen annan heller. Så jag tror inte Djurens rätt tycker som du får det att låta. Jag tror inte Djurens rätt vill att djuren skall avlivas framför andra möjligheter.
Det är nog klokt att vara mer källkritisk och ifrågasätta sig själv vilka motiv en person eller organisation har till sina uttalanden. Det är nog mer vanligt med missförstånd än kallblodiga och ologiska värderingar.
Jag ifrågasätter inte Gotlands katthem utan undrar bara om de ens fick chansen… Och visst kan skribentens sammanställning ha vinklat somligt – men jag tror ÄRLIGT TALAT att journalister på Gotlands Tidningar INTE har något som helst behov av att fara osakligt fram i dessa två reportage – tvärtom har jag i min kontakt med tidningen funnit dem vara både sakliga och positivt engagerade för katternas status, vilket är oerhört glädjande. Artikeln om Gotlands katthem var just ett uttryck för tidningens goda tanke! Så Gotlands Tidningar vill jag faktiskt framhålla som goda exempel på trevlig kattjournalistik där man verkligen försökt sätta sig in i ämnet! De har t o m kompletterat med ett uttalande av självaste jordbruksministern – att sedan det var lite ”blaha” är då sannerligen inte tidningens fel (Men mer vad som kunnat väntas tyvärr av Eskil Erlandsson som redan tidigare varit i blåsväder i djuruttalanden).
Och angående vad du än ”tror” om veterinärens bedömning av katternas ovanligt goda hälsa så är en distriktsveterinärs uttalande i högsta grad betydligt trovärdigare i sin beskriving av dem, än ditt troende. Tyvärr är det så att katterna inte avlivades av direkta hälsoskäl denna gång, vilket annars oftast är den primära orsaken vid Länsstyrelseingripanden (Sjukdom, svält eller skador av misshandel). Jag har sett bilder på katterna och anser att flertalet av dem hade definitivt gått att rädda. Det var antalet som avgjorde. Och för oss som jobbar stadigvarande i hittekattsvängen är en välskött kattkoloni, oavsett antal, inte djurplågeri – det är omsorg… Den kan väl omvandlas till ett bra TNR-projekt och katter sedan adopteras ut i lugn och ro.
NosPuss Wikki