Livbojens blå fågel går till Indra och Bastian!

Tack kära kattvänner för budet på 500 kr! Det är väl behövliga slantar som går till Livbojens alla katter!

ester2
Här är glada Esther och hennes ungar, fotograferade i kväll! Vilken otrolig, lycklig, kärleksfull och livglad katt! Hon spinner oavbrutet så att det ekar i hela huset, och tassarna fnattglädjetrampar också – ständigt!! De fyra ungarna har alla öppnat ögonen, de växer som raketer och är så vackra!
bluetears

Men det finns en kisse till hos Livbojen – en så tragisk misse att det värker i mitt hjärta: I kväll födde denna kattmamma, som räddats från ett vanvårdshem, tre fina små ungar. Men hon vet inte ens hur man spinner för sina ungar?! Hon vet inte vad en smekning från en varsam hand är, vad mjuka vänliga ord betyder?! Jag har aldrig aldrig sett så enormt stora rädsloögon eller en katt så fullständigt paralyserad, avstängd och utan livsgnista… Hon har levt hela sitt liv under en säng, knappt rörts vid – än mindre fått utveckla en normal katts nyfikenhet och lekfullhet… Inte ens när vi flyttade ungarna från den blöta födelseplatsen  till en mjuk och skön bädd i en kattkorg, och de skrek protesterande, gjorde hon en enda rörelse eller följde efter. Hon låg bara och stirrade, så på sin vakt att hon var stel som en staty. Det gick åt att mer eller mindre stjälpa kattkorgen över henne för att hon skulle röra sig. Sedan lade hon upp sidan, liksom uppgivet, så hon gav ungarna di och de åt i alla fall. Men inte en skymt av modersglädje eller kontakt. Bara resignation, tomhet.

Hur ska man väcka tillit i hennes sargade själ?! Kan vi få Esthers livslust att smitta?!

Jag knäpper tassarna och ber SkaparKatten om ett under!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

8 reaktioner till “Livbojens blå fågel går till Indra och Bastian!”

  1. Hej Wikki !
    Här är Esthers o den lilla rädda kissens mormor igen !
    Hoppas verkligen att det ordnar sig med henne o kottarna.
    Moderskärleken kanske dröjer ett tag ,, hon har säkert inte fått nån moderskärlek själv heller !
    HÅLLER TASSARNA FÖR DENNA LILLA FINA FAMILJ !
    Tack snälla dig för hjälpen / Kram ( mormor ) Kicki

  2. Åh lilla kissen….det värker i våra hjärtan för henne….tänk vad mycket kärlek hon skulle få om hon var hos oss….Vi vill dela med oss av allt gos och ömhet vi får av vår matte och våra hussar….

    Vi skickar många NosKramar till den lilla rädda missen

    ja du får en kram också

    Indra o bastian

    1. Tack för kramen! Man behöver sådana ibland! Mjau nu behöver den stackars lilla kattmamman mest få vara i fred med sina ungar och försöka slappna av. Hoppet är att lugn social träning under kattungetiden ska få henne att förstå att människor kan vara trevliga också… TassKram Wikki

  3. Knäpper oxå Tassar och händer här och ber för den lilla mamman att hon skall få uppleva stor kärlek i sitt liv och slippa känna rädsla.
    Hemskt att se så tomma ögon.

    Nalle

    1. Mjau men nu är hennes ungar och hon trygga – det sorgliga är att hon inte förstår något av det goda omkring sig… TassKram Wikki

  4. Hoppas att Esther visar hur man gör. Både ta hand om sina bäbisar och lita på 2-beningar för att få känna på en mjuk hand i pälsen. Det är inte lätt för oss som är födda ute att lära oss det, men det går. Om vi får tid på oss – och massa kärlek.

    1. Mjau jag vet att missen nu är hos någon som kommer att försöka ge så mycket kärlek som bara går… NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Indra och Bastian Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *