Månad: oktober 2010

Äntligen en felsäker instruktion… Klicka på bilden!

Oj vad spännande – om jag orkar hålla mig vaken…

Vi katter vet hur månljus en natt kan vara – det vet inte alltid människor! Men Stora matte, som är stjärnmänniska, hon vet… Vi var lite oroliga när hon skulle åka hem från oss i Örebro i kväll till Landet i Eskilstuna, när det varnats för frosthalka och bilen bara hade sommardäck…

Inte kunde vi veta att Stora matte åkte på en väg så silvrigt upplyst av fullmånen att hon knappt skulle ha behövt billjusen på, och njöt så av de nästan tio milens skönhet att hon lika gärna åkt tio mil till?

Himlavalvet täcktes av en tunn slöja cirrocumulus och månljuset gled som pilar genom dem… Natten var full av vilt i rörelse, många rådjur och strax i närheten av Kjula sprang en stor vacker räv på den månbelysta tegen intill vägen! Jupiter lyser starkt i söder i kväll och Cassiopeja, Andromeda och Svanen syns högst på himlen nu.

Så väntar vi på nästa natt med stjärnfall: Leoniderna som brukar lysa upp novembermörkret! Runt den 17e november ska som mest stjärnfall synas! Mjau!

En tunn och rynkig hand mellan husses och mattes… Många tårar idag men också så skönt att får säga kärlekens ord till tack medans det finns någon som hör, förstår och tar emot dem med klara sinnen! Husses farmor kommer att lämna oss – det sker nog inte omedelbart men inom allt mellan veckor till en månad, ingen kan säga exakt. Själv vill hon bara få slippa ifrån kroppen med cancersvulster överallt, maten smakar inte, livet lockar inte längre, hon säger ”Snart kommer Sankte Per och hämtar mig!” och ler milt med sin varma blick fästad på husse…

Tack SkaparKatten för den tid vi hittills har fått och ännu får ha farmor! Av hjärtat tack!!!

Sippos nya syster måste ju ha ett fint namn snart? Kanske ska hon heta Snuffsan? Sippo och Snuffsan – låter det bra tillsammans? Eller kommer det snart ett ”Catalina Jamalia Eldorina von Hemma”??! Så här ser hon ut i alla fall:

Och jag tycker att Sippo visar framtassarna galant genom att vara gott föredöme för henne – han visar hur väl han dresserat husse att servera godsaker, jama med vänlig röst och att det är ofarligt, ja rentav trevligt att bli pillad i pälsen av sagde husse! Bra jobbat, Sippo!

Det är fint det! Här hittar ni henne! *spinner*

Sörpingskatterna Max och Måns tycker att det här stämmer in på mig också:

Ni skulle förresten ha varit med den gången matte och jag var ute på promenad (Jag hade matte kopplad för säkerhets skull.) och vi mötte en person på promenad med en stor schäfer… På långt håll ropade hundägaren ”Ni får se upp för min hund är inte snäll mot katter!” – till hennes förvåning svarar matte ”Det är ingen fara för min katt är snäll mot hundar…” varpå jag helt coolt bara kopplade om från katt-mode till hund-mode (Mode betyder inställning.) och började prata hundiska med mitt kroppspråk!

D v s höjd viftande svans, glada skutt och mötte den stora schäfern med lekinvit för hundar genom att slänga mig ned med frambenen medans viftsvansen fortfarande stod upp. Som alltid gäller det att visa vem som bestämmer… Den stackars schäfern fick en chock och förstod ingenting! För varifrån kom kattlukten när den såg en glad hundkompis??!!!

En gång i tiden så hette jag faktiskt ”Godis”, jo det är sant! Jag har hetat ”Puzzlan” på katthemmet också. Vi katthemskatter byter ibland namn mellan olika hem, men så kom jag hit till matte och husse och fick mitt ”Riktiga Namn”…Wikipedia – Wikki.

Men nu ska jag visa lite LördagsGodis:

Mmmm…mjau chokladkatter – en Wikki och en Nova!?

…och husses favoritgodis! Men de här söta bakelserna vill vi gärna smaka också:

Och så avrundar gourmetkatten lite:

Det önskas något läckert på katt-menyn:

Ha en skön Lördagskväll! *svansdans*

…om du gär så här mot din katt så kommer jag att skicka kattloppor på dig! Så här gör man inte och det är inte kul:

https://youtu.be/5VRklgMjr3E

Många gånger får jag frågan ”Hur lång tid tar det innan min gamla katt accepterar min nya?” och svaret jag ger varje gång är ”Det beror på…”

Så många saker ska redas ut när två missar ska möta varandra för första gången, och det kan bli både fräs, gråt och slagsmål, innan de hunnit prata igenom – på katters vis – frågan om vem reviret tillhör och vem som ska bestämma över det i framtiden…

Vad som kan spela in är allt från ålder, kön, storlek, temperament och bakgrund hos katterna som ska presenteras för varandra, och det kan vara klokt att vara beredd på att det kan ta ganska lång tid innan en rangordning och balans etablerats så att katterna kan umgås otvunget. Storleken på hemmet de ska dela, hur många fler katter och människor det finns omkring dem, och hur pass sýsselsatta de kan bli påverkar också.

Jag skrev lite i ett inlägg tidigare om hur man kan förbereda sig och hemmets redan inneboende katt, plus lite tips. Så för er som läst det kanske lite här blir upprepning…

Lär känna din nya katt lite INNAN den kommer, kan vara ett bra råd – ta reda så på så mycket som möjligt om dess personlighet, sätt och vanor! En eller ett par träffar med katten i sitt ursprungliga hem/katthem kan vara – om det finns möjlighet alltså – en bra start. Att få veta vad katten tycker om, ifråga om mat, hantering och annat.

När en katt kommer till sitt nya hem kan det vara klokt att låta den få ett eget rum de första dagarna, en del av reviret som den kan få ha för sig själv, utforska och göra sig trygg och hemmastadd i, utan inblandning av övriga katter. Efter ett tag kan man prova att sätta en gallerdörr mellan ”kattens rum” och övriga hemmet och genom denna låta den nya bekanta sig med resten av omgivningen – och nyfika barn, hundar eller andra katter.

Att flytta filtar med både den nya kattens och den gamla kattens dofter mellan rummen kan hjälpa dem att identifera varann och bli vana vid varann. Den nya katten kan få ha sin transportbur som en trygg tillflykt också – ofta kan den eller toalådan bli ett gömställe, tills katten vågar sig fram mer.

Vissa katter finner vänskap och accepterar sin nya kompis på 10 sekunder blankt. Andra kommer att gå omvägar i månader eller till och med år – eller att aldrig bli så att de ligger i en omslingrad katthög och slickar öronen på varann… (Mina kompisar på Landet är t ex 4 solitära katter som aldrig ligger tillsammans utan alla har olika egna platser i hemmet – men ändå är nöjda med tillvaron så.)

En Feliway feromon-adapter som sprider trygghetshormon i luften kan vara en lugnande hjälp om katterna verkar stressade. Det viktiga är att man också som husse eller matte inte heller jagar upp sig och tror att något är fel i fall gammelkatten smockar till kattungen med tassen och frässpottar på den åtskilliga gånger den första veckan!

Mer än en gång kan också barnen i en familj ha stora förväntningar på sin efterlängtade kattunge/katt och bli väldigt besvikna när kissen springer och gömmer sig trots alla vädjande rop, tårar och lockande leksaker. En katt i sig är nämligen INTE en leksak och det första man måste lära barn är att låta katten både vara i fred och komma till dem efter egen vilja, innan man börjar stoja omkring den. Får katten respekt av de yngre familjemed-lemmarna så kommer förtroendet att bygga en stark och fin relation med utrymme för massor av kärlek som gagnar både katt och barn sedan!

Vad man ska se upp med är att inte heller glömma ”den gamla” katten, som behöver få känna att den inte sjasas undan för nykomlingen utan fortfarande har rätt till sitt hem, sitt revir och sin uppmärksamhet från matte och husse. Annars kan det lätt sluta med att det blir protestkissande eller revirmarkeringar som människorna INTE precis gläds åt!

Lär också den nya katten att förstå ett bestämt NEJ bara genom att vara envis och konsekvent. Det går inte att diskutera med en stressad katt som med en människa ”Men usch Nuttis du får inte vara uppe i gardinen och matte blir så ledsen och titta så gardinen ser ut?!! Iiiiih!” – ta bara och säg NEJ kort och lite bistert och ta katten i ett stadigt grepp och lyft bort från det ej tillåtna. (Hemma hos oss räcker det med att matte säger NE…. i det där ”förbjudet fel fel fel”-tonfallet, så stelnar vi och backar…) Så fort katten brutit det olämpliga beteendet ska man vara lika snabb med beröm, glada ord och klappar.

Och om du mist en katt och nu tagit hem en ny misse: Tänk på att varje katt är en helt ny unik egen individ med egna känslor, behov och grad av intelligens – ge katten tid att lära känna dig och sin omgivning, så jämför den inte med den gamla katten. Håll ögonen öppna för det nya och anpassa dig till vilken personlighet den visar – den nya katten tar nämligen inte den saknade kattens plats i ditt hjärta, utan skapar ett nytt eget rum där. (Det ljuvliga är att hjärtats kärlek kan öppna hur många som helst av sådana rum!)

Med andra ord:

1. Försök se till att alla katterna får lika mycket uppmärksamhet.

2. Få  inte panik om de slåss i början – ingrip bara lugnt om det blir för hårdhänt och går över styr, men som sagt gör det LUGNT, sära bara på katterna och låt dem vara sedan.

3. Låt den nya katten få en egen trygg vrå.

4. Ha inte bråttom!

Lycka till med din nya katt!!!