Mer än en gång hör eller läser vi om katter som förflyttats till nya orter och nya hem, med bil, båt, flyg, långa sträckor – men som på något outgrundligt sätt lyckas ta sig tillbaka till platsen de kommit från och där de uppenbarligen VILL vara – HUR GÖR DE!??
Många, även tidningen Barometern, engagerades i den katthona som den 24e september, efter att ha kastrerats samt opererat bort bölder på magen, på ett olyckligt sätt lyckades smita sin väg, precis utanför Djursjukhuset på Gasverksgatan i Kalmar. Katten hade precis vaknat efter narkosen. Hon bars i en kattbur tillsammans med två av sina ungar.
När buren ställdes ned i bakluckan på bilen på djursjukhusets parkering gick burdörren upp av misstag och katten sprang i panik bort mot ett litet grönområde.
Kattmamman hade gått hemlös en längre tid i Arby och några kattentusiaster hjälptes åt att fånga in henne och ungarna på en plats hon sökt sig till, där det fanns en vänlig dam som matat kattfamiljen. Hon hade tyvärr inte möjlighet att ta hand om allesammans. Jourhem var ordnat för dem och nu hände det olyckliga, så att det blev att kattungarna blev levererade utan mamma katt. Som tur var så är de så pass stora att de klarade det.
Nyss sövd och nyss opererad men på rymmen i ett knappast lämpligt skick för eskapader skapade kattmamman en väldig oro. På Hittekatter engagerades en mängd letande människor och det kom in svar på tidingens efterlysning, men visade sig tyvärr vara en annan liknande katt… Sökandet i buskar och parker, överallt kring Djursjukhuset, avslöjade ingen kattmamma.
Så döm om allas förvåning när damen i Arby hörde av sig idag med följande rapport:
HEJ ALLA ENGAGERADE KATTVÄNNER
HÄR KOMMER ETT GLÄDJANDE BESKED!
I morse 09.10 sitter katthonan på kökstrappan till Brovillan i Arby och väntar på mat. Hon har nu fått lite mat… nu är katten här. På 9 dagar tog hon sig de dryga 2 milen från Kalmar och hit. Visst är hon en fantastisk katt och nu tycker jag att hon ska få fortsätta att leva i den här miljön. Hon har genom sitt beteende visat att hon vill vara här. Tack alla!
Visst är det fantastiskt att vara katt!!!
Vilket lyckligt slut, har förundrat mig länge över detta, för de flesta katter har ju åkt bil till sitt ställe så det finns ju inga luktspår att följa, fantastiskt är det i alla fall. Och har bidragit till många lyckliga återträffar, trots att det kan ta sin lilla tid. Alltid lika roligt att läsa om 🙂
Mjau, fundera får ni fortsätta göra, för hur det går till är vår hemlighet!TassKram Wikki
Tassaren’s Otroligt/ ? Jam & Kramar från oss!!!
Sagolikt, eller hur?! TassKram Wikki
Visst är de enastående, våra vänner katterna. De är värda både beundran, omtanke och kärlek.
Mjau, verkligen! *spinner* TassKram Wikki
Detta visade sig ju vara en riktig solskenshistoria! jag och matte följde hela historien från början och höll alla tassar och tummar vi kunde uppbringa.
Vilken fantastisk lite kisse, hon är värd ett gott liv efter en sån pärs!
Nosbuff
Indra och Monika
Och hon är värd att få stanna på den plats hon valt! *spinner* NosPuss Wikki