Månad: augusti 2010

Ett jam av kverulans,
katten är ur balans,
deppar lojt i gräset,
inga nöjen någonstans.
Plötsligt ser han en viftande skugga
som kommit från ingenstans.
Nu börjar en lek – ett äventyr,
en sjusärdeles häftig dans.
Tag fatt mig, ropar skuggan.
Tag fatt mig om du kan.
Katten smider en plan,
ingen jaga kan som han.
Anfaller sen med en sartomortal,
med ett kliv och ett jättesprång.
Men skuggan dyker undan,
försvinner varenda gång.
Leken blir alltmer yster,
jakten alltmer besatt
och katten alltmer dyster:
”Jag får honom aldrig fatt.”
Tag lärdom härav, go’ vänner, nu,
tag lärdom av denna dans:
att den som jagar med kliv och språng
kanske jagar sin egen svans.

Dikt av Håkan Winell

EldSjälar är vi, många av oss, i hittekattsbranschen… Ibland är vi så Glödande att vi gör Aska av oss själva. Men räddar det någon vän på 4 Tassar, så är det ett pris man betalar! Och det kostar:

• Sömnlösa nätter i vak vid fällor där fel katt fastnar

• Miltals körande till jourhem som behöver hjälp

• Riv- och bitsår på ben och armar trots kraftiga kläder

• Kattkiss i möblerna emellanåt

• Jamkonsert i hemmet i stort sett dygnet runt

• Veterinärvård som ingen försäkring täcker

• Ett obeskrivligt hål i hjärtat när en sjuk liten katt inte klarar sig

– men man fortsätter ändå???!!

Södertälje katthems jourhem och jag Wikki kan inte förstå hur någon kunde överge en så härlig kattkille som Dennis? Han är så charmig och kelig.

Vill du veta mer om den här vackert tigrerade killen, kontakta Södertälje katthem! Dennis historia finns också här och här. Men hallå Dennis, ska du visa aktern också? Ja se killar!

Mmmmm – fast snygg svansföring! *fniss*

Och kurr kurr kurr – jag vet att Wizzla får så cool husse och så snäll matte, och kattkompisar!

*spinner* Lycka till Wizzla!

Örebro Katthem hälsar dig välkommen till Sockengatan 5 mellan kl 13 – 16 idag!

Beata-Kristin och de andra katterna tar gärna emot besök…

Att ha en långhårig katt är ett speciellt ansvar – en stor tjock päls som måste skötas, och det behöver en katt mänsklig hjälp med. Det är få långhårskatter som klarar sin fäll utan lite bistånd av en mänsklig tass! Så när en långhårskatt gått ute hemlös en längre tid blir det sällan någon mjuk fluffig päls kvar på den, utan snarare ett ihoptovat pansar, som är mer till plåga för katten än skydd.

Nu ska ni får höra om katten Rafaela:
Örebro katthem fick ett akutlarm om en katt i mycket dåligt skick som behövde omvårdnad omgående. Den hade setts några dagar på soptippen i Stora Måle i närheten av Lindesberg och vänliga människor slog larm. Ett par personer från katthemmet åkte dit – och det var verkligen en sorglig syn som mötte dem.

Rafaelas jourmatte berättar: ”När jag fick se Rafaela så gjorde det ont i hela min kropp. Hennes så kallade päls var som en stor gigantisk fäll som höll henne i ett plågsamt järngrepp, bara huvudet var fritt samt frambenen upp till skulderbladen, resten av kroppen kunde hon knappt röra då hon var fånge i sin egen ihoptovade päls. Hon stod på tå med bakbenen som inte kunde fällas ned till ”normalläge”. Varje rörelse var smärtsam. Hon trillade flera gånger när hon försökte gå på grund av att hon inte kunde hålla balansen, hon klarade inte av att bära upp fällen med sin magra lilla kropp.”

Det som sker med en långhårig katt som blir alldeles ihoptovad är att blodcirkulationen till slut avstannar och då lossnar slutligen fällen från katten, detta är naturligtvis en MYCKET plågsam process. I Rafaelas fall så hade pälsen släppt på främre delen av kroppen.

Att välja vad som skulle prioriteras mest akut med denna katt var svårt. Under denna gigantiska fäll så var det inte mycket till kisse. Först var hon tvungen att få i sig lite näring och sedan så snart som möjligt sövas för att få bort fällen. Rafaela hämtades en måndag och på torsdag samma vecka fick hon en tid för rakning. Katten VRÄKTE i sig mat de första dagarna, så mycket som bara fick plats i den lilla kroppen. Hon fick väldigt många och små portioner, eftersom hon befunnit sig i svälttillstånd så länge (flera månader) så för mycket mat på en gång skulle kunna göra henne sjuk. Som tur var så hade jourmatte semester och hade tid med den omvårdnad som krävdes. Det var underbart att kunna servera henne så mycket godsaker, hon njöt i fulla drag av kokt fisk och kyckling, äggula utrört i vispgrädde samt kattungemat.

Rakningen tog lång tid, hennes skinn var alldeles för stort för den magra kroppen och satt som klistrad intrasslad i den enorma fällen. Under fällen visade sig i princip ett skelett med skinn på som vägde 1,8 kg. Huden var oerhört irriterad med eksem, kraftiga hudavlagringar och mjällande skinn. Hon luktade fruktansvärt. Hon var het i skinnet efter fällen, så man kan tänka sig att den fungerat som ett hemskt termotäcke i den heta försommaren! Veterinären påpekade att hade det regnat på henne så hade det bildats mycket värre eksem, om det även kommit in väta under den täta fällen som inte kunnat dunsta. Men om Rafaela gått ute så kan hon knappast ha sluppit regn – det kanske inte ens trängde igenom pälspansaret?
När Rafaela vaknade ur narkosen lyste det av lycka i hennes gula ögon! Hon kunde röra sig och hon kunde tvätta sin kropp! Hon tvättade sig otroligt mycket första dygnet.

Nu har Rafaela bott i jourhemmet i två veckor och hon är numera en mycket gladare kisse. Hon njuter av varje ögonblick i sitt liv. Hon behöver inte längre fundera över hur hon ska få tag i nästa måltid och sover alltid i en favoritbädd hon valt ut. Hon sover otroligt mycket, det är ju en hel del hon har att ta igen och smälta. Rafaela har snabbt ökat i vikt och numera syns inte längre hennes revben så markant, hull och muskler återkommer sakta men säkert.

Igår gjorde hon ett jättestort framsteg: För första gången sedan fällen rakades av så kan hon nu äntligen böja sina bakben och kan fälla ned fötterna så hon slipper stå och gå på tå! Tidigare satt hon ju fast i ett järngrepp och hade under så lång tid hållits fast på det viset av sin päls så det tog tid innan kroppen återhämtade sig. Men nu kan hon alltså sätta sig på rumpan, vika sina bakben och fälla ned baktassarna.

Nu får Rafaela, som också kallas för Lilla Blå, stanna hos jourfamiljen tills hon blir adopterad via Örebro katthem. Hon ser lite toksöt ut nu med hår bara på huvudet och fötterna, men så fort pälsen växer ut så kommer hon att bli lika fin på utsidan som på insidan! Hon är en otroligt kärvänlig och social katt. Frågorna är många kring hur hon hamnat på soptippen… Men det viktiga är att den hemska mardrömmen nu fått ett lyckligt slut. Det värmer mitt hjärta att flera vänliga själar sett till att hon nu är i trygghet!

Om en hemlös katt är så tovig att pälsen formligen faller av honom i ett enda stycke, var finns hans hjälp? En kvinna i Karlskoga har länge försökt få hjälp till en långhårig gråvit katt som gått hemlös i området där hon bor. Den är skygg och låter sig inte fångas – och ingen tycks ha mandat eller kurage att bry sig om den ”hela vägen”… Allt enligt artikel i Karlskogakuriren.

Varken katthem, polis, Länsstyrelse eller kommunjägare tycks vilja ta tag i ärendet, eftersom katten saknar ägare. Den förtvivlade kvinnan vars egna katter förhindrar att hon kan ta in den hemlöse okastrerade hannen hittade i torsdags pälsstycket ovan under sin balkong. Då hade hon i flera dagar hört den stackars katten gå omkring skrikande med pälssjoket släpande efter sig!

Stackars misse… Jag hoppas någon som läser här känner någon i Karlskoga som kan ingripa??? Den här katten kanske kommer att vara aggressiv nu när den har ont, men om den skulle få mat och vård tror jag nog den skulle gå att rädda – hoppas hoppas hoppas jag…

När polisen i Buffalo stoppade en bil, därför att dess förare inte stannat vid ett stopptecken, och öppnade bakluckan efter att ha hört högljudda jamanden fick de en verklig överraskning: Där låg katten Navarro, indränkt i en marinad bestående av chilipeppar, krossad rödpeppar, salt och olja, inför ödet att tillagas som måltid åt bilföraren!

Den svartvita katten hade adopterats från SPCA i maj och bilföraren förnekade senare sina tankar på att äta katten, och menade att det var en honkatt som fått missfall och var nedblodad, inte marinerad, och att han varit på väg tillbaka till SPCA med katten. Han hävdade även senare att katten förgiftats av DDT (Som förbjöds för mer än 25 år sedan?) Polisen misstänker att mannen är mycket förvirrad, eftersom Navarro är en kastrerad hankatt!

Usch vad marinaden måste ha svidit på den stackars katten! Polisen tog Navarro till SPCA som fick bada honom åtskilliga gånger innan all marinaden var borta, berättar Buffalo News. Och via LA Times hittar jag nyheter om att Navarro adopterats och fått ett tryggare nytt hem! Puh…