Människor relaterar ofta till sina egna synsätt och funktioner även i sammanhang där djur är inblandade. Många tidningar, bl a The Sun och Aftonbladet berättar om den vilda långsvansade makakaphannen som ”adopterat” en kattunge vilsegången i djungeln på indonesiska ön Bali. Söta bilder visar hur apan bär omkring på kattungen i ett ”kärleksfullt famntag” och kramar och pysslar om katten… En amatörfotograf iakttar och fotograferar detta i en halvtimme och sedan tassar aphannen undan med katten. The Guardian visar en rad söta bilder från detta… Och alla tycker att det är så gulligt rörande. Frågan i min hjärna är: Vad har de verkligen sett och vad har tolkats rätt eller fel ur mänsklig synvinkel?
När jag hittar en videofilm från samma tillfälle, får jag en helt annan bild: Här är en aphanne som bär omkring på en ”leksak”. En avmagrad skabbig kattunge är hjälplös i den mer än tio gånger större apans händer och har inte krafter att ta sig loss och fly. Det syns att katten är svag, den har antagligen hindrats av apan både att äta och dricka, och kommer att dö av detta – oavsett hur gulligt det verkar när makaken pillrar och pysslar med den…
De vilda djuren i naturen är vilda, och de lever inget särskilt sött liv. Det är hårt, smutsigt, blodigt och kort. Apan har ingen avsikt att hjälpa kattungen klara livet i djungeln. Den kan inte ge katten mat eller vätska, utan den bärs omkring och slängs med som en apunge. Apungar är konstruerade för sådant, men inte katter. Tyvärr.
Om människor oftare förstod skillnaden mellan sina synsätt och naturens, skulle kanske landets viltvårdare slippa problem också när folk ”tagit hand om” en hjälplös djurunge. I 99% av fallen har djurungen inte alls varit vare sig övergiven eller hjälplös, utan bara gjort det som små ungar i naturen ska göra, nämligen legat stilla och väntat på mamma. Och i 90% av fallen kommer denna djurunge att dö, därför att människor pillrat med den, flyttat den eller ”räddat” den. Det omfattar allt från fågelungar till rävungar och hjortkalvar. Om de klarar sig genom perioden att människor ”räddat” och matat den, så dör ytterligare merparten när de blivit vuxna och människor ska släppa ut dem i det fria igen… Dessa djur har nämligen förlorat den flesta av sina viltinstinkter, sin jaktförmåga och sin naturliga rädsla för människor, och blir ett lätt byte för andra djur. Och de få som överlever blir problemdjur som går ogenerat i folks trädgårdar och beter sig onaturligt.
Med andra ord: Naturen är inte alltid särskilt gullig! Önskar att de försökt rädda kattungen istället för att dumt stå och filma och fotografera…
🙁 Jag var som sagt kritisk till en början när jag så bilden. Man bör försöka tolka och se djupare i artiklar. På Aftonbladets sida hurrar alla över hur gulligt det är… 🙁
Tänkte passa på att berätta ett glad nyhet. Mattes storasyster skaffade ju en katt som varit med om en del lidande (som du kanske minns när vi mailade tidigare) Första veckan låg Bruno bara under sängen och gick bara fram på natten för att äta och gå på lådan, men nu är han världens goaste, spinner och busar och är så trygg i sig själv! Han är brutigrerad med rött runt nosen, vita tassar och morrhår, vit fläck på magen med lite rött i. Svårt att förklara men han har ett säreget utseende :-)En riktig charmknutte!
Mjau, då reagerade du som jag – stackars katt! Hurra för lille Bruno! Vilken härlig utveckling! *svansdans* TassKram Wikki
Hej ja jag reagerade som du det är inte så gulligt som det framställs och våra ögon vill göra det till. Bättre de försökte rädda den arma kattkraken den kommer att fara illa så hemskt länge ännu ju. Åh det är så tråkigt nr djur far illa man blir ifrån sig ju.
Mjau, stackars misse… TassKram Wikki
Åh Wikki underbara, tack för att du skriver det vi tänker! Vi förundras över människors dumhet! Faktiskt om man får använda så hårda ord.
Naturen är inte gullig och tvåbenta borde förstå bättre!
NosPuss från Signe och Sven
Mjau, även mellan katter kan tillvaron vara tuff… NosPuss Wikki
Väldigt viktigt och tänkvärt inlägg det här Wikki! Vi tycker att vi ser en plågad katt… det värker i våra hjärtan. Ja, det är oerhört tragiskt att allt för många människor saknar kunskaper, insikt och förmåga till inkännande i/för andra varelsers (inte bara djurs utan också människors…) behov och beteende. Ja, nog förväxlas sympati med empati, som leder till en förvirrad syn och en märklig och ytlig omtänksamhet, eller…?
Buffar
Mjau, för mig är det obegripligt att man låter den obehagliga apan släpa iväg med kattungen in i djungeln igen sedan… TassKram Wikki
Tänkte precis som du om kattungen o apan. Jag kände enbart obehag när jag såg bilderna och ville bara få bort missen därifrån. Tyvärr tror jag inte att någon hade kunnat hjälpa katten även om man kunnat komma nära för apor kan ju bli väldigt aggresiva när de försvarar något de har o vill behålla.
Mjau det är sant – sådana där apor är kanske inget man brottas med – och det var ju vilda apor dessutom, ingen handtam chimpans. Usch, stackars kisse! NosPuss Wikki
Så sant så sant. Vissa apsorter är dessutom karnivorer…
Usch ja – de är dessutom definitvt inga katthjälpande gull… NosPuss Wikki