Månad: juli 2010

Alla kattsagor som slutar med ”Och så hade den lilla katten äntligen hittat sitt alldeles egnaste finaste hem för alltid och var SÅÅÅÅ lycklig!”… Önskar att jag kunde samla dem här och låta dem glöda som soluppgångar!

Matte hade sökt igår på katthändelser i media. Men det mesta som kommer upp är så där vardagsdystert så det hugger lite i katthjärtat trots att det ”gått bra”:

I Helsingborgs Dagblad skrev Camilla: ”I dag har jag lärt mig att det finns människor helt utan hjärta och människor med ett stort hjärta. I morse körde någon på en katt på Ängelholmsvägen i Klippan, inte långt ifrån stationen, och lämnade sedan platsen och katten svårt skadad i benen. Katten kunde inte ta sig någonstans och hade blivit sönderhackad levande av fåglarna om inte två damer förbarmat sig över katten och ringt polisen. Djursjukhuset kan inte hjälpa katten eftersom ingen ägare går att finna. Ägaren har chipmärkt katten men inte registrerat detta varför inga ägaruppgifter finns, bara ett nummer! Katten är flerfärgad, liten, hona utan halsband. Jättesnäll och go och jag hoppas verkligen att ägaren hittas så hon slipper avlivas!

Hoppas att någon ser denna artikel i tidningen och den lilla kattan kan bli hämtat från Djursjukhuset, där hon nog ligger just nu och längtar så efter sina människor? Katten måste väl ha fått vård ändå???

En lite mer positiv nyhet mitt i det olyckliga är denna från Dalarnas Tidning:

VÄJDE FÖR KATT OCH RAMMADE HUSVAGN
Föraren väjde för en katt och brakade genom en häck och rammade till sist en husvagn. Inga personskador har rapporterats.

Efter artikeln följer en hel rad ointelligenta kommentarer om bilföraren, kattägaransvar och mycket annat – men jag och troligen resten av Borlänges kattvänner (Där det skedde) säger bara ”Heders att du väjde! Tasshonnör!”

Mattes tredje nyhet är både sorglig och… lycklig… Den kommer från våran egen Nerikes Allehanda:

Katten Skatan blev överkörd och kvar fanns fem vecko-gamla kattungar. Som tur är fanns fullt av duktiga extramammor i hemmet; border-collien Lisa har tagit på sig mammarollen och Cornish Rex-katten Coccos fostrar dem. Det var jobbigt i början när kattungarna skulle ha modersmjölksersättning var tredje timme, men nu är de över fyra veckor gamla och har börjat utforska omvärlden. På bilden får en liten misse hjälp med toabestyren.

Lycka till i livet, små missar!

”Mamma Katt skälver till, där hon ligger och slickar sin nyfödda unge. Trots värmen darrar hon och matt av trötthet och födslovåndor sjunker hennes huvud ned och hon somnar. Ungen, en liten randig hane, blind som alla nyfödda, är lyckligt ovetande om bekymren och diar sin sovande mamma. Bredvid honom ligger två tysta syskon, fortfarande blöta och alldeles för stilla, för Mamma Katt har insett att de inte kan klara sig och därför inte brytt sig om dem…

Kattmammans bo är en stor blå sandbox av glasfiber, en sådan som kommunen ställt nästan mitt i en vägkorsning för att sanden ska finnas till hands för vintern. Den har glömts kvar, blivit påkörd och ett hål i ena kanten blivit ingång för en höggravid mager katt, som förtvivlat letat ett tryggt ställe att föda sina ungar på. Utanför rusar en dygnstrafik på ungefär tusen bilar, det är bullrigt och avgaser – men den lilla katten har saknat valmöjligheter. Hon ligger svag och apatisk hos sin lilla unge.

Mitt på dagen gassar solen på den blå plastlådan. Som tur är håller sanden inuti kvar en del av markens svalka, men det är ändå väldigt varmt där inne. Mamma Katt märker det inte. Hon vaknar inte ens. Ungen piper oroligt…”

Ibland griper en kattängel in. Fast den här gången var det en hundängel, vars hörsel registrerade det svaga kattungepipet. Schäfern Lydia, polishund, gjorde en så plötslig markering att hennes matte höll på att ramla över henne. Kattungen pep igen…

Kattmamman fräste bara mycket svagt när Lydias matte lyfte över henne och ungen på sin jacka, men mer orkade hon inte protestera. Några minuter senare var de på väg till djursjukhuset i polisbil. Ibland är det så väl att hundänglars mattar har bra kontakter.

Det här hände för ganska exakt ett år sedan. Hemma hos Lydia bor idag den fina randiga katten Sandy och hans mamma Gnistan. Det borde ha varit en glädjens fest när Sandy föddes, men…

Lydia dök upp just när den sista gnistan av liv höll på att lämna Mamma Katt. Det blev intensivvård med dropp på djursjukhuset och länge trodde ingen att den magra och uttorkade Mamma Katt skulle överleva. Sandy hade fått den sista vätska hennes kropp kunde frambringa. Det hade knappt ens gått att ta ett blodprov på henne och hjärtat slog så svagt…

Men katter har seghet utöver mycket annat. Sandy fick flaskmat en gång i timmen och fick ligga hos sin mamma, han mådde trots allt rätt bra. Det enda som visade att Mamma Katt däremot levde det första dygnet var att hon andades. Hon baddades med fuktiga tussar i munnen och svalget och fick skyddande gelé i ögonen eftersom hon knappt blinkade ens. Först en bit in på det andra dygnet öppnade Mamma Katt ögonen, lyfte huvudet och tittade upp. Så nosade hon på sin unge och somnade igen. Djursköterskan log. Nu skulle Mamma Katt klara sig.

Ingen katt skulle behöva uppleva det här. Men ändå händer det där ute, om och om igen. Vakna, människor, och ta ansvar!

1. Kastrera och ID-märk ALLTID din katt!

2. Stöd Ditt Lokala Katthem!

3. Om du kan: Öppna ditt hem för en hemlös katt!

Så här års har Stora matte en rejäl hammare i väskan och går runt på ICAs parkering och krossar bilrutor. Det är hennes nya hobby. Fast djurägarna får en chans först – de blir uppropade i ICAs högtalare. Är de inte på plats inom tio minuter rings polisen, kan polisen inte komma genast så… PANG!!!

…och så får de det här kortet och en anmodan att komma till polisen och hämta ut sitt räddade djur – om det överlevt. Stora matte är en krigare. Ibland. En snäll.

Här finns bra INFO vad du kan göra!

Nu skriver Nyhetskanalen att de fanns i en villa i GRÖNINGE, inte GRÖDINGE. Ja, det kan väl gå att skriva fel… På ett ställe har texten också ändrats till ”Omkring 200 katter omhändertogs av polisen i en villa i Grödinge i onsdags. Större delen av katterna fick avlivas på grund av vanvård eftersom katter som trängs ihop så många på ett litet utrymme i regel blir förvildade och drabbas av infektioner och inavel.”

Ny text anger också att ”Katterna hade på grund av vanvården både drabbats av infektioner och blivit ohanterliga.” vilket var Länsstyrelsens argument för avlivningen.

Jag är inte förvånad. Men man kan inte ha 200 katter utan att någon märker det. Varför har ingen reagerat och ingripit innan det var för sent? Varför???

Får du också lite hjälp ibland vid skrivbordet?

Ibland är hjälpen kanske inte den väntade:

..i ett ”katthem” i sörmländska Grödinge… Ofattbara mängder katter ska ha funnits i ett hus som utan tillstånd och utan godtagbar skötsel förvarade dem, enligt ett kort bildinslag i TV4 Stockholms nyheter:

Nu igen! Hur kan det ske, gång på gång? Och hur kan någon inbilla sig att han/hon gör katterna en tjänst genom att ha dem på detta miserabla sätt?

Och varför kunde inte någon eller några ha räddats åtminstone? Eller har så skett?! ”Större delen av katterna fick avlivas på grund av vanvård eftersom katter som trängs ihop så många på ett litet utrymme i regel blir förvildade och drabbas av infektioner och inavel.” I regel? KOLLADES INTE DET FÖRST?! undrar jag bara luttrat. Och sorgsen.

SkaparKattens frid över alla er tvåhundra katter… Den frid som varar! *Wikki gråter heta tårar på tassen*

Vissa nätter

Vissa nätter
fastnar jag i en gråzon
mellan vakenhet och sömn
vet inte
om jag drömmer
eller är vaken

Vissa nätter ligger en främmande katt
bredvid mig i sängen
en ungkattssmal
svartvit katt
men när jag tänder sänglampan
finns inget där

Vissa nätter
tassar det
alldeles för mycket
omkring mig
för att vara sant

Stora matte har problem med skator som knycker kattmaten hon ställer ut på trappan till Landet-missarna. Det går till ungefär så här:
https://youtu.be/ZPyo_MxRfeo

Vi katter med lite livserfarenhet ger oss inte i klinch med större fåglar. Det vara bara Nova som klängde i träden och försökte fånga skator senast när vi var på Landet:

Men hon insåg det omöjliga i jakten till slut. Och fångade gräshoppor istället.

Fortfarande ser det ut att vara väldigt mycket huvud och väldigt lite kropp på en lite spretpälsig kille – men oj vilken positiv skillnad det är på Skimmer nu! Skimmer har piggnat till ordentligt och lagt på hullet lite, så nu känner man inte ryggraden som en skarp kant längre. Revbenen känns fortfarande tydligt så han har dock en bit kvar att fylla på! Som tur är så finns det väldigt snälla och generösa kattkompisar som skänker bort sin kattgodispeng och kommer speciellt ner till katthemmet och lämnar speciell mat som ska till honom…

Tack därför till Bröderna Bus och era omtänksamma människor! Skimmer behöver verkligen den här sortens riktigt bra högenergifoder nu när han fått kroppen i balans igen. Hans sår har läkt ut fint och mycket av småskråmor överallt på huden har försvunnit. Nu är han stark nog för en kommande omgång avmaskning och senare ska det bli kastrering. Men helst längre fram när värmeböljan lättat lite så att infektionsrisken är lägre.

Skimmer har blivit mer lugn nu och får röra sig fritt i hemmet, men nattetid sover han hos jourmatte. Han är kompis med alla katterna där och har hittat en favoritplats (Kanske husets svalaste plats?) på badrumsgolvet:

Nu orkar han bry sig om pälsputs igen och att hålla sig ren, men pälsen är sträv och det kan nog dröja innan den fått upp glansen igen. Skimmer längtar ut, men har det tryggast inne nu. Han kommer nog i fortsättningen att behöva ett hem med rastgård eller liknande så att han kan komma ut lite.

Tack till er som gett mycket uppskattade gåvor till Skimmer och hans jourfamilj! Pengabidragen hjälper ju till med veterinärkostnaden hittills och går till kommande veterinärvård. Skimmer spinner på bilden och kloar lite försynt men tacksamt!

Tacksam och rörd är jag att få läsa i VästerbottensKuriren om hur många människor under helgen ryckt in för att hjälpa en liten kattunge som fallit ned och fastnat i ett rör under Midgårdsskolan i Umeå!

Det jamade olyckligt från någonstans under skolan i fredags och passerande kattvännen Charlott Kristoffersson  lyckades lokalisera ljudet till en plats där ett stuprör gick ned i marken. Nu började hennes kamp för att hjälpa katten ut!

Charlott fick assistans med att lossa stupröret, men det visade sig att katten fanns oåtkomlig längre ned. Hon försökte locka den till ett bättre ställe att ta sig upp via en öppen brunn 15 meter bort och tog kontakt med både kommunen, polisen och räddningstjänsten. Genom att öppna dagbrunnslocket så kunde hon klättra ned och locka på katten, men den kom inte fram…

Under lördagen fick Charlott också stöd av Djurskyddet Västerbotten i räddningsaktionen. ”Vi tror att vi har hittat vilket rör som katten sitter i och vi hör den svara hela tiden när vi lockar på den, så vi har hoppet uppe!” sade Anna Berglund från Djurskyddet. ”Katten skriker men tar sig inte framåt.”

Och sent på lördagskvällen ryckte företaget Swoosh ut med sina filmkameror för att hjälpa till genom att filma inne i avloppsrören. Först vid tretiden på natten fick de för första gången syn på den lilla katten via en av kamerorna. ”Jag är själv katt- och hundägare och vill hjälpa till så gott det går. Jag har haft jour under dagen och kände att det var självklart att rycka ut.” sade Joakim Brändström som skötte kamerorna.

Under söndagsmorgonen gick det att få bättre syn på katten och lokalisera den: ”Vi såg ögonen lysa på skärmen och tack vare kameran hörde vi hur den jamade” berättade Charlott Kristoffersson. Nu kunde väktare från Securitas bistå genom att ta fram en ritning över området och släppa in räddningsmanskapet under byggnaden för att plocka ut den olyckliga kattungen, som befann sig cirka 11 meter under skolan och troligen aldrig hade kunnat ta sig ut själv.

Det var en smutsig liten katt som en tårögd Charlott kramade och den döptes snabbt till Swooshi ”För utan företaget Swoosh skulle vi aldrig fått upp kattungen!” sade Charlott.

Själv tycker jag nog att Charlott är en av de verkliga hjältarna i kattens räddning. Hon lyssnade till ett nödjam och gav inte upp. Jag gör en mycket respektfull tasshonnör för henne!!! Heders!