Det fanns en gång en liten katt så fin,
som ingen kände till
nu sover den bland blommorna och åkerns lin
och leker när den vill.
Den leker med de katter som på andra sidan finns
och vet ej om att den är död.
Bland änglakatter nu den trivs
och lider ingen nöd.
Efter den sorgliga videon igår med katthannen som sörjer sin hona, så letade jag reda på Klosterkatternas gammelmatte Birgittas fina dikt ovan. Den har en liten tröst ändå.
Har du någon fin egen kattdikt, som jag får ta med här på min blogg?
Att finna tröst i..vackert. Nosbuff
*spinner*
TröstKramar Wikki
Åhhh, den var jättefin. *sniff*
Mjau den är så fin, och jag är tacksam att jag fått lov att ha den med här!
NosPuss Wikki
Sååå fantastiskt fin liten dikt *sniff*… Ååh vad vi vill att det är så det är!!!
Tasskram
Mjau – det är så det är! Eller hur?!
NosPuss Wikki
Så vackert skrivet. *andäktigt* Injamar med Will och Bellatrix: så tror och vill vi att det är! Kurr och burr.
Mjau, det där hade Klosterkatternas Gammelmatte diktat väldigt fint!
NosPuss Wikki
Mjauuu…Underbar ?
Mjau, jag gillar verkligen gammelmattes fina dikt!
NosPuss Wikki