Vad KyrkogårdsKatten heter, och om den egentligen hör hemma på kyrkogården, det vet vi inte riktigt. Men ibland befinner sig katter där de Behövs, det bara är så. Stora matte var idag till Stillhetens kapell på S:t Eskils kyrkogård, Eskilstuna, för att ta farväl av en granne och vän, och kom ut därifrån med hjärtat fullt av den sorg man bär i den stunden.
Då satt KyrkogårdsKatten där på hennes bils motorhuv, och tittade finurligt på Stora matte…
…och hoppade ned från bilen, gick henne till mötes och gav en så god Buff som bara en trygg och hemmastadd katt gör. Det blev en stunds kattsamtal och kel, och när KyrkogårdsKatten kände att Stora matte fått sitt budskap tassade den iväg och visade henne en mycket vacker yta med blommande scilla. Varpå den gjorde svanshonnör och tackade för sig och tassade raskt vidare ut på kyrkogården.
Ett exempel på en mycket duktig YrkesKatt som kände när dess hjälp behövdes! *spinner*
Ett underbart möte, mitt i sorgens grepp! Katten kände att du behövde den, för att se att det fortfarande finns fina saker i världen. Kram på dig, stora matte!
Tack snälla BM! Kramen värmde lika mycket som kattbesöket.
NosPuss Wikki
Jag håller med ovanstående, kissen kände att du behövde en tröstande tass. Vi katter är minsann inte tappade bakom mjölkbilen.
Mjau, det är sant. Det är antagligen också så att Stora matte har en direktkanal till SkaparKatten, som förstod vad hon behövde…
NosPuss Wikki
Vilken underbar händelse och berättelse =^:^=!
Tasskramar
Mjau, ibland överträffar verkligheten sagan – det gäller bara att se det!
TassKram Wikki