En grupp katter sitter i en ring tillsammans med SkaparKatten och kikar ned på människorna som arbetar på brandplatsen kring det nedbrunna katthemmet… De tar varann i tassarna och börjar spinna en sång, ”Katternas Äldsta HelandeSång för Allt Trasigt”. Allesammans blundar och spinner flerstämmigt, flera ÄnglaKatter ansluter sig till gruppen och deltar i sången, tills det går som ett växande sus genom hela KattHimlen…
Så höjer SkaparKatten tassen, och det blir stilla:
”Alla spinner vi idag för de människor som hjälper oss! Vi spinner för dem som sörjer! Vi spinner för dem som ger sitt hjärta för utsatta katter i nödens stund! Och just idag spinner vi för dem som arbetar med att skapa något nytt ur Sorgens Aska! Alla Katters Välsignelse spinner vi!”
På nytt börjar kattgruppen att spinna och de trampar med framtassarna alla katters urgamla trampande som skapar trygghet, helhet och läkande. Spinnandet stiger och sjunker, och från de rytmiskt trampande tassarna börjar en silverskimrande väv rulla ut. Väven växer och vindlar, blir osynlig som en dimma, men glider rakt ned mot byggarbetsplatsen och lägger sig som ett knappt märkbart glitter bland människor, maskiner och bråte.
”Så!” säger SkaparKatten. ”De kommande nätterna, när fullmåne och stjärnor lyser, kan alla katter se den här väven, och veta att här byggs Räddningens Hem. Det är fullbordat, och det är gott.”
Ååååh, vad sorgsna vi känner oss. Tårarna liksom bara kommer… Din fina vackra berättelse gör oss så vemodiga men samtidigt känner vi värme från den, för vi hoppas så otroligt innerligt att det är just som du du skriver.
Många tasskramar
Mjau jag hoppas att det sprider tröst till alla…
NosPuss Wikki
Nu förstår jag varför Liza varit extra nära och spunnit i mitt öra hela natten lång.
Tre gånger under natten har hon kommit till mig i min säng, lagt sig på min kudde med ryggen tätt intill mitt ansikte och min hals och spunnit högt och ljudligt. Jag har hållit mina armar omkring henne och smekt henne och hon har sjungit i mitt öra.
Nosgos!
Mjau, hon är mycket klok, din Liza! *spinner*
NosPuss Wikki
Så fint skrivet. Det vittnar om att man både får vara ledsen för det sorgliga som hänt samtidigt som man får känna hopp och glädje för det ljusa, fina som kommer. Många ensamma, övergivna katter behöver få veta var det finns hjälp att få. Nu kan de se väven och då vet de var de kan söka tröst och hjälp.
Mjau jag tror det finns lite sådant skimmer runt dörrarna på alla KattHem!?
TassKram Wikki
Så vackert skrivet! Vi ska sitta alldeles stilla, blunda och bara lyssna… *kurr*
Tack älskade vänner!
NosPuss Wikki
Hoppas, hoppas, hoppas att de saknade kissarna på Kompis ser detta och vågar sig hem nu.
Det hade varit så skönt att få höra detta.
Nalle
Mjau, det är min bön att alla ska hitta hem! *knäpper tassarna*
NosPuss Wikki
Sitter & gråter…Såå oerhört Vackert Wikki!!!
Tack snälla Annmi! Och varmt tack för det underbara påskkortet!
NosPussar Wikki
Vilken vacker berättelse du har skrivit. Jag blir riktigt rörd av att läsa den.
Kramar och Glad Påsk.
Åh! *nosrodnad*
Jag vill nog tänka ut sådana här kärleksfulla bloggartiklar hellre än de sorgliga sådana – men världen behöver nog en nosreporter ibland i de mörka hörnen också, tror du inte det?
GladPåskNosPuss Wikki
Ibland sänder Skaparkatten speciella själar till jorden. Själar med stort hjärta och empati, och som med sina fina berättelser värmer och tröstar.
Det är gott.
Kram o Glad Påsk!
Åh, tack så väldigt! *bugar*
GladPåskNosPuss Wikki