När kommer svenska djurskydd, katthem och djurräddare gemensamt att kunna samlas under ett och samma mål: Att alla djur, oavsett ras, ålder och grad av hanterbarhet, ska ha rätt att leva?
Oreo heter hunden som är upphov till det nu i USA framlagda förslaget till ”Oreos lag” som går ut på att en djurskyddsorganisation får INTE avliva ett omhändertaget djur om det finns någon – annan organisation eller person – som erbjuder sig att ta hand om det.
Oreo var en pitbull mix, som efter att ha räddats från en ägares svåra misshandel (som resulterade i brutna framben och revben när den avslutades med att hunden kastades ut från ett 6-våningshus) vårdades i fem månader till fysisk hälsa men bedömdes som obotligt aggressiv och avlivades av ASPCA, fast det fanns ett rehabiliteringscenter som var villiga att ta hand om henne. Detta upprörde många djurskyddare i USA och ett intensivt lobbyarbete pågår för att få igenom ”Oreos lag” till att börja med i staten New York, men även på andra håll.
Kritiken växer nämligen mot att djurorganisationer ”räddar några få och avlivar resten” – otroliga mängder amerikanska skattepengar används till att fånga in djur som snabbt avlivas istället för att räddas. ”We want a No Kill Nation – we have the power to build a new consensus, which rejects killing as a method for achieving results.” säger advokaten Nathan Winograd, en av förespråkarna för Oreos lag, som tyvärr ser ASPCA och flera liknande organisationer som djuravrättare snarare än räddare.
Men behöver vi en Oreos lag i Sverige också?
Jag måste ställa frågan, eftersom jag genom bloggen ibland kommer i kontakt med besvikna engagerade katthemsmedarbetare som förgäves kämpat för att rädda någon katt inom sina organisationer, men där djurskyddsorganisationen avlivat djuret på grund av s k 3-månadersregel (Den tid katten får på sig att bli tam/oskygg/hanterbar) eller av andra liknande skäl.
Behöver vi också få till en räddande lag som kan stoppa det onödiga dödandet av framför allt skygga katter? Vid mer än ett tillfälle har kattfolk erbjudit sig att ta hand om katter som omhändertagits av Länsveterinär eller polis för att förtvivlade finna att de ändå har avlivats på ganska godtyckliga premisser. Det är i sådana situationer en Oreos lag skulle behövas, som en räddande flagg att sätta vid det hotade djurets sida: “I am hopeful that Oreo’s Law will ensure that no animal is ever put to death if there is a responsible alternative.” Det vill säga: STOPP – den här katten får inte avlivas!
Det finns ett gott liv för skyggisar också – de behöver bara träffa sin rätta människa…
Jag, Snuffe och husse är för en sån lag. Man hör ju då och då hur en katt avlivats för den var förvildad, skadad, traumatiserad osv. Husse drar alltid en djup suck, men tänker att dom som fattade beslutet visste väl vad dom gjorde. Men när man hör att andra hade kunnat rädda kissen, då blir man ju lite arg. F’låt, mycket arg hälsar husse.
*nosbuff*
Och det är där vi behövs som ger katterna ett värde, ett ansikte och en röst! Alla katter har rätt att leva – ansvaret är människornas! *höjd tass*
NosPuss Wikki
Detta vore ju en dröm om vi kunde få detta i Sverige. Det är ju precis som du skriver.
Ja men vilket parti ställer sig upp och blir kattpartiet och tar part!??? Jaga era förtroendevalda i kommunen!
TassKram Wikki
Vi borde absolut ge mer tid till att göra skygga katter mer bekväma. Sådant tar tid.
Min lille kattpojk var skygg ifrån början men efter 3 år av kärlek och gos så är han nu en riktig morsgris och hur gosig som helst. ^_^
En del skyggisar behöver tid, andra mat och en del bara eget utrymme. Sedan blommar de!
NosPuss Wikki
Matte säger att alla djur har rätt till en chans eller flera ska vi väl säga. För det finns inga elaka djur bara dumma hussar och mattar som inte borde ha några djur alls.
Taxkramisar.
Ja det är vi människor som har det yttersta ansvaret för våra djur…
NosPuss Wikki
Egentligen behövs ingen lag. Det som krävs är att varje katthem i sina stadgar ser till att det ingår i verksamheten att varje individ får den tid det tar att bli tam!
Stockholms Katthem har en speciell avdelning för skygga katter, många gånger utefödda. Där får katterna leva som i en koloni och på det viset känner de sig trygga i sin grupp. Målet är att varje katt ska ha en egen fadder som arbetar med katten för att socialisera den och på så sätt snabbare kunna placera den i ett eget hem. Sedan fadderverksamheten startade för ett drygt år sedan har omplaceringstiden för dessa, de allra mest behövande katter, minskat väsentligt. Något för andra katthem att ta efter?!
Dilemmat är ju då katthem som har 3-månadersregeln inskriven istället. Med en lag skulle det kunna hindras att kosta katter livet…
Ja Stockholms Katthem är ett föredöme! Jag vet att det är många skyggisar i jourhem i ”mitt” katthems regi också ett bra sätt att socialisera dem… Huvudsaken är att de ska få leva!
NosPuss Wikki
Svar till Wikki: Jag tror att det skulle gå fortare att försöka påverka de katthem som fortfarande har den uråldriga regeln om 3-månader i sina statuter än att försöka få till en ny lag. Vi har ju sett vilken enorm styrka det finns i ’kattSverige’ när det gäller Katthemmet Kompis och hur många som ställt upp för dem. Du, t ex. Genom att utnyttja samma kanaler som vi utnyttjat för att hjälpa Kompis skulle vi kunna få ’brus’ kring det oetiska att ta till sig katter för att dagen efter ankomst avliva dem. Det skickar en signal om alla katters lika värde om vi inte avlivar en individ som inte är obotligt sjuk. Och i grunden är jag övertygad om att det vi behöver få alla att förstå är: Katten är inte ett naturligt fenomen i vår fauna i vilt tillstånd. Det är ett HUSDJUR och våra HSUDJUR MÅSTE vi VÄRNA om!!
Jag hoppas att jag bidragit lite genom att rulla in den här snöbollen i följande tråd på Hittekatter och hoppas den blir en lavin: http://hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=1e38ca9a-bd2c-4931-a8eb-a470333d5259&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup
TassKram Wikki