Så rädd…. (En repris på begäran!)

Min skräck – förstår du den?

Jag darrar,

Liten Katt darrar,

hjärtat skälver…

De Stora Hundarna,

de Vilda Djuren,

de Hårda Bilarna

jagar mej…

Jag darrar,

våt av Regnet,

kall av Snön,

tom av Hunger,

yr av Feber.

Jag darrar,

sparkad, slagen,

bränd, hetsad!

Brutna tassen värker…

Förstår du

min osäkerhet?

Förstår du

min rädsla?

Förstår du?

Jag darrar

av fruktan.

Ingen Människa

har någonsin

Smekt Mig…

Vad ska jag tro?

reasonforsurrender_martha_hull

(Bild: Reason for surrender / Martha Hull)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

15 reaktioner till “Så rädd…. (En repris på begäran!)”

  1. *snyft* Tyvärr vet vi att det finns små kattkompisar som har det så här, fast vi helst inte vill tro det. Mjuka tasstrykningar till alla rädda missar från oss.

    Findus, Isak och Rasmus

    1. Skyggisar har också rätt till ett liv – men man måste försöka förstå dem. En rädd katt som rivs är inte elak – den är bara SÅ ledsen inuti…
      NosPuss Wikki

  2. *gråter* Fy hundan så sorligt! Bröööl! Ännu värre när man vet att det fortfarande händer. *snörvel* Må skaparkatten vaka över dom. *knäpper tassarna*

  3. ”blöta på nosen” vackert, hemskt och sorgligt.Vi blir så ledsna när vi tänker på alla stackars katter som inte har något hemma. Nosbuff

    1. Men det kan vara svårt att förstå vad som händer inne i hjärtat på en rädd kisse – vägen till att göra en kisse trygg kan vara besvärlig. Men det går!
      NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *