Min skräck – förstår du den?
Jag darrar,
Liten Katt darrar,
hjärtat skälver…
De Stora Hundarna,
de Vilda Djuren,
de Hårda Bilarna
jagar mej…
Jag darrar,
våt av Regnet,
kall av Snön,
tom av Hunger,
yr av Feber.
Jag darrar,
sparkad, slagen,
bränd, hetsad!
Brutna tassen värker…
Förstår du
min osäkerhet?
Förstår du
min rädsla?
Förstår du?
Jag darrar
av fruktan.
Ingen Människa
har någonsin
Smekt Mig…
Vad ska jag tro?
(Bild: Reason for surrender / Martha Hull)
*snyft* Tyvärr vet vi att det finns små kattkompisar som har det så här, fast vi helst inte vill tro det. Mjuka tasstrykningar till alla rädda missar från oss.
Findus, Isak och Rasmus
Skyggisar har också rätt till ett liv – men man måste försöka förstå dem. En rädd katt som rivs är inte elak – den är bara SÅ ledsen inuti…
NosPuss Wikki
Vilken underbar dikt, underbar! jag kopierar den till min blogg!
Det får du gärna göra!
NosPuss Wikki
*gråter* Fy hundan så sorligt! Bröööl! Ännu värre när man vet att det fortfarande händer. *snörvel* Må skaparkatten vaka över dom. *knäpper tassarna*
Ja må SkaparKatten hjälpa alla skygga och rädda!
NosPuss Wikki
”blöta på nosen” vackert, hemskt och sorgligt.Vi blir så ledsna när vi tänker på alla stackars katter som inte har något hemma. Nosbuff
Men rädda katter kan bli lyckliga katter hos rätt människor!
NosPuss Wikki
Åh tårarna kommer! Tack för att du påminner oss om hur vissa katter har det! Kram Agnes
Men det kan vara svårt att förstå vad som händer inne i hjärtat på en rädd kisse – vägen till att göra en kisse trygg kan vara besvärlig. Men det går!
NosPuss Wikki