Månad: augusti 2009

Håll ut!

Jag har fått beundrarpost, och det minsann är något man inte får tassa åt sidan! Inte när det står så här:

”Världens bästa bloggkatt!
Har lite småfunderingar på att börja blogga men hur gör man?! Du är ju vår favoritbloggare så du kanske kan ge oss några tips? Visserligen kommer vi nog inte upp i din klass men man måste ju ha någon att se upp till också!
Tasskramar Dui och Deco”

Det där med klass vet jag ju inte så noga, jag *nosrodnar* bara skriver?!!

Min blogg kom igång strax efter att jag kom till husse och matte för ganska exakt två år sedan (Hem det kanske vi borde fira med lite extra tonfisk, matte? Matte? MMAAAAATTTEEE? Ah visst sjutton, hon har ju stuckit till Katthemmet igen…) och började lite som en dagbok över hur det var att vara katt hos dem helt enkelt.

Sedan blev det lite långtråkigt att bara sätta in foton på sig själv och jagade mjölkflärpar så jag kickade igång hjärnkontoret lite extra och började tassa ihop bloggavsnitt om kattsaker över huvud taget.

Och sedan dess har det bara rullat på… Det finns så otroligt mycket kattsaker att berätta om, varvat med mitt och mina människors liv, och bilder. När jag gjort bakgrundsforskning till något ämne, så har jag ofta tassat rakt på tjugo nya saker att skriva om. Alla de idéerna har jag samlat i en tjock mapp och det blir bara mer och mer!

På något sätt blev det viktigt att berätta om kattliga saker ur min synvinkel ett par decimeter över golvet. Särskilt mycket vad gäller hemlösa katter, kattpolitik och kattnyheter. Matte och husse hinner knappt med i svängarna, jag får lite hjälp av Stora matte med bilder och sedan rusar det bara på. Metrobloggen är alldeles lagom att vara på, jag har inte krånglat med att göra fler bloggar, Facebook eller sånt. Det är här jag hör hemma!

Google är bra till mycket, och så gott det går försöker jag länka till källorna som mitt material kommer ifrån. De flesta uppskattar om man frågar om lov att låna text och bilder, och faktiskt, hittills har ingen sagt nej till det.

Ja givetvis blir det lite rapporter och bilder på vårt hemliv, och Nova min lillasyster måste ju få vara med på ett hörn, liksom landet-katterna och vännerna på Katthemmet. Allt detta sammantaget blir läst av några snälla vänner så jag kommer kanske upp i nästan fyratusen sidvisningar på en månad, vilket är jättemycket och en oerhörd ära för mig som bara är en lten bloggkatt. (Dom där toppbloggarna kan ha 17 000 sidvisningar på en dag, visst är det otroligt?)

Men jag är så tacksam att ha fått ett bra hem och ett bra liv, så jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter och tankar. Det kan säkert du också göra… Kattblogga?! Prova, det är så kul! Börja med att skriva lite om dig själv och berätta om sådant du tycker om. Lägg gärna en kommentar till mig så länkar jag sedan till din Kattblogg! Lycka till!

PS. Tänk på att det finns alla sorters människor och djur som kan komma att läsa din blogg. Man ska skriva så att man inte sårar någon, och man ska inte heller lämna ut för mycket av sina egna och andras privata saker, så att det inbjuder till att utnyttjas av fel personer. DS

Visst vill du rama in ditt kattporträtt så här snyggt? Kostar 15 $.

Och så har jag hittat retro-look matskålar med hållare:

…och det finns matchande underlägg för vatten och mat:

Det ser ut som Nova på vattenskålsunderlägget! Då måste det vara jag på matskålsunderlägget? Hm ”fat cat” njaaaaa?

Här hittar du O R E som ovanstående produkter kommer från!

Med flera vinster!

Så vässa klorna och spänn morrhåren!

De två nya vanvårdskatterna som min vän Vimsan tagit i sina mjuka tassar har piggnat till så pass att de ätit mat själva! Hurra och SvansDans! Men har ni sett något magrare:

Man kan verkligen se varenda ryggkota på henne!

Av ansiktet att döma kan hon kanske vara äldre än 5 veckor, men det är lite svårt att avgöra – och trots bad så doftar båda fortfarande inget vidare… Men som läget är nu är det mer väsentligt att få dem stabila i vikt och aptit än att få dem 100% rena.

En som är ren är däremot lille Sopis, hans extramamma Yessie och kompishunden Julle tvättar gärna:

En syn som värmer hjärtat!

*trumvirvel a la tass*

Neko! 

Som alltså vunnit de truliga små porslinskatterna i min tävling!

Rätt svar på frågorna var:

Kattserien om Solange heter ”9 Chickweed Lane” och ritas av Brooke McEldowney.

Katten Buckys husse heter Robert ”Rob” Wilco, från serien ”Get fuzzy”

Seriehundarna som tecknas av Sofia Jeppsson heter Logan, Bismarck (Bisse) och Pietro. (Jag var med på ett hörn i tidigare avsnitt!)

Och Villes kantarellfyndande i år har slutat på 24,5 liter. Till slut hade han inte lust att gå ut i skogen längre, det fanns för mycket! Neko var den som gissade närmast i mängd.

G r a t t i s !

Den häftigaste dörrstopp du sett:

Katten Wally på 3,3 pounds och ett urskönt ansiktsuttryck!

Eller gänget ”Millicents kittens” som man ställer vid en dörr som skydd mot drag!

Du kan få katten Constance som papperstyngd – ja en sådan man lägger överst på pappershögar för att hålla dem på plats. Allihop kommer från Decorative Doorstop Shop!

Så utsvulten att hon glömt hur man äter – hur hjälper man henne att få tillbaka livsgnistan? *suckar*

En dag gick en katt ut i skogen för att jaga möss. Och bäst den gick där mellan ormbunksnåren fick den syn på räven. Det var en bra bit emellan dem, räven stannade här och katten stannade där, och så hälsade de på varann.

  – Jag smyger mej fram, tänkte räven, och kniper katten. Men högt sa han:
– Är du ensam ute?
– Mjau, ensam som du, svarade katten.
– Är det inte farligt det? frågade Mickel.
– Inte farligare än för dej, sa katten.
– Å, jag reder mej nog, sa Mickel och slank närmare, för jag har en hel påse full av råd.
– Jaså, så mycket, sa katten. Själv har jag bara ett enda, och det är det här.
Med det skuttade han upp i ett träd och satt och plirade på Mickel med sina gula ögon.
Men räven satte sig nedanför trädet och väntade. Han tänkte, att förr
eller senare måste ju katten komma ner, och då kunde de talas vid närmare.   Så gick hela dagen, och framåt kvällen började katten sträcka på sig och kika åt alla håll.
– Mjau, mjau, nu kommer de, sa han.
– Vilka kommer? undrade räven.
– En jägare med två fläckiga hundar.
– Inte åt mitt håll, va? sa räven och snodde runt.
–  Mjau, åt ditt håll, och nu är de redan här, sa katten belåtet.

Plötsligt hördes hundskall, och Mickel lade iväg med fart.
– Lös upp rådpåsen! Lös upp rådpåsen! ropade katten efter honom.
– Visst kunde jag det, sa räven. Men just nu har jag inte tid.
Och över stock och sten kilade han kors och tvärs, med hundarna efter sig. Men katten som bara visste ett råd, hoppade ner ur trädet och gick hem för att sova i stugvärmen.

Många kattfotografer råkar ut för att den vackra svarta katten de fotograferat visar sig bli näst intill grå eller strimmig på fotot de tagit, och river sig förbryllat i huvudet… Ljuset har varit bra, blixten har fungerat – men den svarta katten har bleknat till något silverskiftande?

Ja det där med fotografering är inte lätt. Även proffsfotografer säger att de har störst problem med ytterligheterna snö (vitaste vitt) och svarta saker, om inte belysningen räcker till.

Inom de närmaste åren förväntar jag mig att kamerafabrikanterna kommer att göra en autoinställning ”Black cat fokus” som standard på alla digital- och systemkameror? …ska nog tassa iväg det tipset till Nikon och Canon!??

De bästa bilderna tar man ofta utomhus i naturligt men inte för starkt ljus. Lite halvskugga under ett träd är perfekt. Ett skarpt solsken skapar ofta reflexer och vassa skuggor som inte blir bra.

Kan du få din katt att samarbeta med poseringen i strålkastarljus kan det vara bra att ha 2 eller 3 ljuskällor och de ska inte vara precis mitt framför eller ovanför katten, utan ungefär i 45 graders vinkel på vardera sidan. Om ditt tak är vitt kan du skapa en mild reflekterande ljuseffekt genom att rikta en lampa i taket – det är bättre än att ha det rakt på katten.

Måste man jobba med blixt kan det vara en god idé att sätta sig in i hur en modern digitalkameras blixt fungerar, ofta går de att ställa in på mer eller mindre ljuseffekt. Läs i instruktionsboken hur man gör på din kamera! Det är värt att lära sig!

Har man möjlighet att rikta blixten så att den inte ”slår” direkt på katten, så är det en fördel. På kompaktkameror går det ofta inte att reglera, då kan man välja att stå lite längre ifrån katten och zooma in den till lagom bild, så blir det bättre.

Att tänka på bakgrunden är också en god idé – en mörk bakgrund blir inte bra, katten ”försvinner in i den”. Ha en ljusare bakgrund till en mörk katt och vice versa. Svarta katter gör sig bra i färgstarka bakgrunder:

En annan variant är att utnyttja ljus bakifrån, så att skimret i pälsen istället framträder och bildar kontraster – att ha solen ”bakom katten” kan resultera i så här vackra bilder:

Slutligen, i allt kattfoto – det gäller att vara snabb med kameran! Den mest professionella kattfotograf jag sett hade en extrem precision att trycka av kattfotot en halv sekund INNAN katten var i position, i full fart och vild lek hade Kongro siktet inställt en aning för tidigt och fick otroliga bilder – visst det var säkert några ratade bilder också, men: