och alla andra spelnördar:
https://youtu.be/7dt7xcqL71c
Man ska börja dagen med ett skratt! *kattfniss*
Din Tass I Cyberspace!
och alla andra spelnördar:
https://youtu.be/7dt7xcqL71c
Man ska börja dagen med ett skratt! *kattfniss*
eller hur?
Lagom att avsluta lördagen med!!! *kattfnitter*
Jag vill skicka en eloge till en anställd på Djurmagazinet i Eskilstuna… efter att Stora matte berättat hur hon i veckan råkade stå vid sidan om kassan där, och se när expediten avrådde en kund från ett djurköp. Expediten förstod att varken den vuxna eller de två barnen var mogna för just det djuret, som de var inne och tittade på. Helt vänligt och korrekt informerade hon om djurets skötselkrav, bad dem tänka över saken och absolut fundera på alternativa mer lättskötta djur. De såg lite snopna ut och fick lämna butiken utan djur.
Tänk om all personal i alla landets djurbutiker tog samma ansvar!
Vanlig gul havre, det är kattgräs, det. Och nu har jag förpackat och snyggat till årets skörd. Så här blev det:
Yup det är gamla mini-marmeladburkar från hotellet som får göra tjänst igen, och så havre från Mitt Landet, det ni!
I vinter när det är grått och trist och inget ätbart gräs ute, då tar jag fram en gammal blomkruka, fyller den till 2/3 med vanlig plantjord och vattnar jorden. Det ska vara ungefär 5 cm från jorden upp till kanten. Så lägger jag på ett lager havre, så lite tunt tunt med jord ovanpå det, bara så att det täcker och trycker till lite försiktigt med tassen. Då kommer havren ned i den fuktiga jorden medans täckjorden ligger kvar. Så drar man en bit gladpack över, pickar små hål i den med en tandpetare, ställer alltihop i fönstret och väntar. När groddarna kommer upp sedan går det snabbt och när de räcker upp till plasten kan man ta bort den. Sedan kan man vänta ytterligare någon dag så det får växa till sig – så kan kisse få smaka!
Katthavre är faktiskt en delikatessgrodd som du också kan äta, prova! Mums!
Hm jag ska nog skicka med en burk katthavre i vardera prispaketet i min tävling, ni har väl inte glömt den?
Men jag läser i deras blogg att finhttps://youtu.be/oIwBWUf_kpEa Sparta har feline leukemi, som jag inte vet mycket om… vad är det?
Att googla på det gör mig inte mycket klokare: ”Många katter med diagnosen FeLV kan vara till synes friska under flera år. Djur, som uppvisar sjukdomssymtom kan med lämplig behandling, ex. cortison, behållas kvar inom familjen ett bra tag till.” – det blev man ju inte klokare av! Sedan hittade jag en sida från Statens Veterinärmedicinska Anstalt med massor av fakta – men under rubriken ”Sjukdomsbild” hittar jag inte ett dugg klargörande fakta på min undran ”Hur vet man om en katts sjukdomssymptom tyder på FeLV?” *suckar*
Hoppas Sparta tillhör dem som kan bli frisk? =^:^=
Om man abslout ska klättra – då vill jag ha en Utmaning att ta mig upp i, så att det blir kul! Att bara hoppa upp på badkarskanten är liksom ingen Rysare, ens om det är vatten i karet. (Möjligen om husse legat i blöt där länge…)
På Catsplay hittade jag det här vägg-klätter-systemet (Varning för tragiskt usel musik och skratta inte ihjäl er åt den kepsförsedde ynglingen som lätt panikslaget försöker att inte synas i bild…) och det är för all del fint, men:
Where’s the thrill?
*suckar* – jag vill ha ett Himalaya!!! Stup, toppar och Faaaaarligheter!?
Vi katter observerar en hel del hos våra människor. Det som de ofta inte vet, är att vi kan se rätt igenom dem, ända in i själen. En människa kan aldrig förställa sig inför en katt – vi katter ser den sanna människan.
Det är därför det händer ibland att vi vänder ryggen åt somliga och kryper upp i famnen på andra. Och konstigt nog är det utan urskiljning på deras status eller framgång. Vi katter vet vad en god människa är…
I en stad som jag inte nämner vid namn fanns en hemlös man. Han var inte alkoholist eller missbrukare – han var bara en sådan där som faller utanför ramarna i samhället. Följdaktligen hade han ingen bostad och alla sina ägodelar drog han med sig i en gammal barnvagn. Var han sov och var han fick mat var det ingen som visste. Skäggig och smutsig gick han och plockade tomglas i parken och sällan pratade han med någon.
I hälarna på mannen gick alltid en stor grårandig katt. En blankpälsad ståtlig katt med vita tassar. Den följde honom överallt och gick han in i en affär satt den under vagnen och väntade på honom. När det regnade fällde mannen upp sufletten på barnvagnen och katten hoppade in där. Själv gick han blöt i regnet och tycktes inte märka av det.
Det märkliga var att ingen någonsin bråkade med mannen, eller rörde hans vagn med katten. Det var som om han inte fanns, var osynlig. Han sökte heller ingen kontakt med människorna.
Så en dag stod han på tröskeln till veterinärmottagningen. Katten var sjuk och behövde vård. Mottagningen var på stans finaste djurklinik och mannen stod snart utkastad på gatan igen. Hur många veterinärer han gick till vet jag inte, men till slut knackade han på en liten bakdörr till en nystartad verksamhet i anslutning till hemmet hos en ung familj, rätt sent på kvällen. Mamman öppnade med ett litet barn på armen. Med en snabb blick konstaterade hon kattens tillstånd, och innan mannen ens hann säga något, lämnade hon över barnet till ett äldre syskon och gick ut och låste upp till sin lilla sjukstuga.
Katten hade hunnit bli riktigt dålig, den hade skadat sig på något i ljumsken och fått en infektion som gått över i allvarlig blodförgiftning. Mannen var sorgsen över att inte ha hittat eller sett skadan i tid, det var det enda han sagt. Hon sövde katten, öppnade och gjorde rent det komplicerade såret – den fick dropp och antibiotika, sårvården tog tid eftersom skadan var djup. Timmarna gick och så var det bara att vänta och hoppas.
Veterinären gick in i huset och hämtade en termos kaffe och en filt. Det lilla trånga väntrummet fick bli plats för dem båda att vaka och vänta. Katten låg på en värmedyna och bara andningen visade att den levde. Mot morgonsidan somnade de trötta människorna, hon i en stol och han på golvet med kattens dyna mellan armarna.
När morgonen kom vaknade båda av att barnen stod på tröskeln och klappade katten, som kravlat sig upp och vingligt gick omkring. Den minsta flickan tog beslutsamt mannen i handen och bjöd in honom på frukost. Katten fick lägga sig tillrätta i sin älskade barnvagn och i den följa med in i huset.
På något sätt bestämdes det att de båda skulle stanna i ett litet gästrum tills katten blev helt frisk. Mannen sade fortfarande inte många ord, men det märktes att barnen tyckte om honom och han dem. Han visade sig vara händig med mycket, och på små osynliga sätt tackade han familjen: Trädgården som vuxit igen blev ansad… skräpet på baksidan av garaget försvann. På bara några få dagar blev väldigt mycket ordnat som de själva inte haft tid med. Barnen hade väldigt roligt och katten – ja, han mådde som en prins. Och blev helt frisk.
Nu var stunden inne för förändring, tänker ni?
Nej, man ändrar inte en människas levnadssätt så enkelt. Visst kunde man ha tyckt att det vore logiskt, men… Katten och den säregne mannen återvände till sitt vandrande liv med barnvagnen som hem. De var och förblev vandrare. Ingen visste var de sov eller fick mat. Han pantade sina tomglas och den ståtliga hankatten tassade efter. Vart de tassar idag är det ingen som vet.
Men veterinären – som idag har en lite större mottagning och lite större familj – hade under många år en magisk trädgård som på nätterna helt verkade sköta sig själv.
Hon tänker tillbaka och säger: ”Jag såg inte en otäck uteliggare – bara en man som satte omsorgen om katten före sig själv. Och när katten litade på honom, då gjorde jag det också. Än idag vet jag inte hans namn eller vem han var. Och vem vet – ibland vandrar Vår Herre bland oss, sägs det, förklädd…?”
(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte – låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)
– Vet du vad katten som just tränat sa?
Jo: ”Jag har så ont i mus-kulaturen!”
Ovanstående vits hittade jag hos Chinook och Cherokee. Men nu ska jag bjuda på några ur eget lager:
– Vad kallas det när man köper en katt?
– Misshandel.
– Vad kallas det när en katt tänker?
– Misstanke.
– Vad kallas det när en katt har tänkt?
– Misstänkt.
– Vad kallas det när en katt inte träffar med hagelbössan?
– Kissemiss.
– Vad kallas det när en katt blir större?
– Missväxt.
– Vad blir en katt som går i skolan?
– Missbildad.
– Vad kallas det när en katt fattar vad man menar?
– Missförstå.
– Vad kallas en katt som odlar jorden?
– Missbrukare.
– Vad kallas det när en katt ramlar?
– Missfall.
– Vad kallas en nyfödd katt?
– Missfoster.
– Vad kallas en katts liv och leverne?
– Missöde.
– Vad kallas det när två katter är tillsammans?
– Missförhållande.
– Vad kallas en katt som bara lever med en annan katt?
– Misstrogen.
– Vad kallas katternas religion?
– Misstro.
– Vad kallas det när man tar hand om en katt?
– Missköta.
– Vad kallas det när en katt håller i någonting?
– Misstag.
– Vad kallas det när en katt gör någonting riktigt bra?
– Misslyckas.
– Vad kallas det när en katt försöker få en annan katt glad?
– Misströsta.
– Vad kallas det när en katt har en egen åsikt?
– Misstycka.
– Vad gör dommarna på en kattutställning?
– Missbedömer.
– Vad kallas katternas skönhetstävlingar?
– Miss Sverige, Miss World och Miss Universum.
– Vad kallas en kvinnlig katt?
– Missa.
– Vad kallas det när en katt har bråttom?
– Missil.
– Vad kallar katternas eget flygbolag?
– Missär.
Hetaste handväskan i kattvärlden just nu:
Master av Pussy Deluxe… Finns hos Sweden Rock Shop! Finns även i vitt… och jamarns vad mycket häftiga prylar det fanns i Pussy Deluxe-sortimentet, vad sägs om en hoodie med tassavtryck:
Och en sådan här mobilstrumpa behöver nog matte ha:
CatWalk in Space heter den och är bara så het!
Spinner!
Vill ni ha kvällen förgylld, lyssna på hur Roger och Titti håller på att garva knäcken på sig under föredragande av storyn om ”Hunden och katten”:
Gert Fylking var lite mer stabil – men alltså, det är bra för själen att få skratta så hör hjärtligt!
Ha en underbar helg!