Jag funderar…
Min blogg närmar sig 2000-strecket för antal sidvisningar i månaden. Det är inte mycket alls jämfört med toppbloggarna, jag vet. De kan ha mer 8000 på en enda dag, de riktiga topparna. Men jag är ju bara en katt som bloggar om små men viktiga kattsaker, och för mig är 2000 oerhört stort! Det är en siffra jag vill ta till mig med respekt.
Man kan inte bara rycka på axlarna för det, utan måste se – åtminstone ur min synvinkel – det positiva i det: Någon vill läsa det jag skriver, någon uppskattar en liten katts tankar och åsikter och kommer tillbaka och läser, ofta. Det känns varmt i själen.
Och mitt syfte, ja inte bara det där att jag drömt om att bli Metros Mascot, utan det att hjälpa katter (och kanske rentav människor som påföljd), framför allt katter i hemlöst skick, det lyfts upp och syns nu.
Jag blir så tacksam! Om EN ENDA KATT får ett nytt och bättre liv på grund av min blogg, då är det lön nog för mig… Om det kommer bara något litet stöd till något katthem på grund av det jag bloggar om – då blir jag stolt! Inte över mig själv, men över hur det goda kan sprida sig som ringar på vattnet.
För jag tror på givandet som en självgenererande motor! Om man ger – och det behöver inte vara stora pengar, det kan vara saker, hjälp, tid… så växer det! Andra lockas med och man känner en glädje, en gemenskap. Det studsar tillbaka till en själv i omtanke också, man får gensvar och glädje.
Nu ska jag spinna, högt, ljudligt och länge för alla er som ger mig den här lyckan!!!