januari 2009 – Sida 8

En sådan här till exempel!

Jag citerar Renée Strand, uppfödare av S*Ayur-kittens:

Selkirk Rex är en ny kattras i Sverige och den är fortfarande oerhört sällsynt i Europa. Det är en lockig katt som är medelstor till stor, kraftigt byggd med långa kraftiga ben och stora tassar. Selkirk Rex har en ostrukturerad päls som är tjock och tät med separerade lockar över hela kroppen, särskilt på halsen och svansen. Pälsen är mycket mjuk med en ”plyshig” känsla. Den förekommer i både kort och lång hårs variant, alla färger och mönster är godkända.

Selkirk Rex är mycket unik. De skiljer sig från andra kattraser och är fullkomligt olik de andra lockiga kattraserna som Devon och Cornish Rex samt La Perm.

Selkirk Rex har ett lugnt temperament men är ändå lekfull. Det är en mycket sympatisk och tillgiven katt som trivs med människor. De älskar att vara med och se vad man gör och är ett utomordentligt sällskap för barn. Den kommer också bra överens med andra katter och hundar. Den anpassar sig väl till att leva inomhus.

Selkirk Rex är resultatet av en naturlig mutation som uppstod 1987 i Wyoming, USA. Det föddes en lockig blå-vit hona i en kull med rakhåriga kattungar, hon fick namnet Miss DePesto och är grunden för hela rasen. När hon blev vuxen parades hon med en svart perser och fick sex kattungar både lång- och korthåriga. Tre av dem hade lockig päls och resten hade raka pälsar. Den gen som åstadkommer den lockiga pälsen är dominant vilket innebär att det bara behövs en lockig Selkirk Rex för att få lockiga kattungar. Denna variant med en lockig och en rakhårig förälder ger för tillfället den mest rastypiska pälsen med en löst lockig effekt.

Selkirk Rex har utvecklats genom korsningar med perser, brittiskt korthår, amerikanskt korthår och exotic. Fortfarande använder man dessa raser i aveln förutom Amerikanskt korthår som man slutade att avla på 1997. Som ett led i aveln med de ovannämnda kattraserna så får man även rakhåriga kattungar som kallas för variant. Den rakhåriga varianten är värdefull för avelsarbetet men får inte ställas ut på utställningar. De har samma underbara temperament men saknar den lockiga genen.

Här kan du läsa mer om Selkirk Rex: www.rexunited.com/selkirk/selkirkabouts.htm

I Eskilstuna finns faktiskt Selkirk Rexen Hanna-Lena och hennes ungar

(Här är det Tage och Tekla som brottas under Hanna-Lenas uppsikt), varav en faktiskt flyttat till Örebro! Läs mer på deras hemsida: www.gammelmor.com/index.htm

Jaana på Örebro Katthem berättar om kattödet Misse:
I månadsskiftet juni/juli 2008 dök en katt upp hos min granne. Katten ville in och blev insläppt, då grannen själv har en katt som får gå ut. Väl inne upptäckte grannen att katten var jättehungrig! När han ätit ville han ut igen, och grannen släppte ut honom.

Dagen efter satt han vid porten igen och ville in och äta. Efter maten passade han på att sova en timme eller två, men sedan ville han återigen ut. Sen var han tillbaka en tredje kväll igen och samma procedur upprepades. Grannen började undra om han var hemlös…

…och måndagen den 7 juli 2008 såg jag katten sitta vid porten och släppte in honom, samtidigt som jag gick upp för att ringa på och säga att katten ville in. Trodde det var deras egna Nisse… men grannen berättade att det var en katt som bara dykt upp hos dem. Hon passade på att be mig om hjälp, och berättade att det var en okastrerad hane, full i fästingar och med ett otäckt sår på ryggen.

Jag gick hem, ringde Kicki och gick lite senare tillbaka till grannen för att kolla lite mer på katten. Då låg han och sov på soffan och jag passade på att ta lite kort på honom. misse Här sover han. Totalt utmattad och verkligen i dåligt skick!

Jag passade på att ta bort så många fästingar jag bara kunde. Han hade MÅNGA… stackars kisse! Grannen berättade att de lagt märke till att hans ena framben var snett, som om det varit brutet en gång i tiden och sedan läkt fel. Hon berättade också att det var något knas med ena bakbenet. Jag sa att vi behöver ta honom till veterinären, men att vi inte har lediga jourhem nu under sommaren, och att det enda var om hon själv kunde ställa upp som jourhem. Jag sa att han inte får släppas ut igen och att jag skulle lägga upp en annons på upphittade katter.

Hans sår var inte så stort, men det var helt öppet och jag passade på att ta kort på det också: missesar

Lilla kissen. Jag tyckte så synd om honom! Vi pratade grannen och jag om att han kanske har ett hem eftersom han var så tam, och jag sa att de förtjänar i så fall inte att få tillbaka honom. Bryr man sig inte om sin katt så ska man inte ha en katt! Jag blev så illa berörd när jag förstod hur hårt liv lilla kissen hade levt…

Grannen döpte honom till Misse. Jag gick hem och började ringa runt lite för att kolla vad vi kunde göra för honom. Fick tag i Carro som sa att hon kunde ta med honom till veterinären på torsdag, för hon skulle ändå dit.

På tisdagen fick jag veta att grannen släppt ut Misse igen. GGRRR. Jag sa åt henne att hon inte får släppa ut honom mer, för nu har vi bestämt att vi tar honom till veterinären så han blir kastrerad, id-märkt och får sin första vaccination samtidigt som veterinären får kolla igenom honom. Jag sa att han måste vara fastande från cirka kl 22 på onsdagkväll och att han då inte kan få gå ut. Hon lovade att ha honom inne när han kom tillbaka på tisdagkvällen.

Hans öra vittnade om att han var okastrerad – många slagsmål!

Torsdagen kom och jag bestämde mig för att följa med till veterinären. Vi satte in Misse i en transportbur, jag och grannen, och gick sedan ut till Carro som väntade på parkeringen. Jag, Carro och Misse for iväg…

Torsdagen den 10 juli

Misse fick en lite mindre mängd lugnande eftersom han inte var i sitt bästa skick. Strax efter började han kräkas upp mat… hmpft. Då hade han alltså inte varit fastande. Nåja, när han ”somnat” så fick han narkosmedel och veterinär 1 började undersöka honom. Hans sår på ryggen var inget sår, utan mer som en finne och hon klämde ut en hel del talgliknande gegga från det. Äckligt var det i alla fall! Hon upptäckte även att hans njurar var stora… men vågade inte säga vad det berodde på. Han hade en böld på kinden, troligtvis efter ett bitsår och han hade en böldaktig sak inne i munnen också.
Misse blev i alla fall kastrerad och id-märkt och fick avdödat vaccin. Veterinären kunde inte säga vad det var för fel på benet men hon sa att det måste röntgas, och efter det kunde vi bestämma oss för hur vi skulle gå vidare med honom. Hon sa att risken fanns att vi måste låta honom somna in… men att vi skulle röntga först.

Då veterinär 1 inte har möjlighet att röntga fick vi åka tillbaka med Misse till min granne. Jag och Carro kom överens om att hon skulle ringa runt morgonen efter och försöka få en tid för röntgen nånstans. Det är svårt på sommaren, för många veterinärer är på semester! Misse vaknade i alla fall upp hos grannen och kräktes ett par gånger till men mådde bra annars.

Fredagen den 11 juli

Carro smsade mig på morgonen och sa att hon fått tid hos veterinär 2 och undrade om jag kunde åka med också. Självklart! Hon hämtade Misse och kom sedan och hämtade mig, sedan for vi iväg. Väl hos veterinär 2 visade Misse återigen hur snäll och lugn han är. Han bara låg där på bordet utan att säga ett pip när veterinären klämde och tryckte på honom. När hon kollade honom i munnen såg hon att alla hans fyra hörntänder var så pass nerslitna att pulpan var blottad – på alla fyra! Hon sa att han inte nödvändigtvis måste ha ont, men att tänderna måste opereras bort pga infektionsrisken. Får han en infektion i nåt utav tänderna så kan det sprida sig till hjärtat och/eller levern. Hon påpekade också att en sådan operation kostar många tusenlappar… Jag och Carro tittade uppgivet på varandra.

Misse fick lugnande och återigen kräktes han. Stackarn! När han sedan sov så kom en sköterska och hämtade honom till röntgen. När veterinär 2 också gått började jag och Carro prata. Vi ville ge Misse en chans, så vi pratade om att katthemmet inte har pengarna till hans tandoperation och att vi i så fall måste starta en insamling. Vi försökte hålla modet uppe.

När röntgenplåtarna var klara fick vi också titta på dem. De visade att Misse hade en gammal skada i både bakbenet och i sitt framben. Förmodligen har de blivit brutna en gång i tiden och sedan fått självläka… vilken smärta han måste ha haft! ? Det var dock skador som man inte kunde göra något åt. Veterinären sa också att han har kroniska ledförändringar i bakbenen, så han har konstant ont när han rör sig. Smärtan kunde dock lindras genom smärtstillande, som han i så fall får ta hela livet. ”Bölden” i munnen brände hon bort, det var troligtvis en tumör men eftersom han inte fått narkos utan bara lugnande så kunde hon inte gå och skära i munnen. Kommer den tillbaka så får vi ta det då.

Vi pratade också om hans ålder. Veterinär 2 sa, att hade Misse varit en innekatt så hade hon direkt sagt att han är över 12 år gammal. Men eftersom han levt som utekatt, det hårda liv han levt, så var det svårare att säga hur gammal han var. Hon tippade på att han var mellan 5 och 8 år gammal, men att han också kunde vara äldre.

Hon kunde inte heller säga varför han hade större njurar, men hon sa att det förmodligen var så att han var så undernärd så njurarna kändes större. Hon ville att han skulle få äta upp sig lite först och att vi sedan kunde kolla njurarna igen. Nåja, vi åkte hem igen. Grannen blev jätteglad över att hon fick tillbaka Misse, hon hade varit beredd på, precis som jag och Carro, att han kanske skulle få somna in. Dagens nota blev 1340 kr.

Söndagen den 13 juli

Nu har Misse fått vila upp sig hos grannen under helgen. Han mår bra men sover väldigt mycket. Han har fått börja äta kattungefoder på inrådan av vår veterinär, och kommer nog så småningom bli starkare. Han får absolut inte bli överviktig pga sina leder.

Nu får vi starta insamlingen till Misse och hoppas att vi snart har pengar som kan täcka kostnaderna för hans tandoperation. misse1

Misse, så oerhört snäll och lugn, försummad av människorna, förvisad till ett hårt liv utomhus har äntligen fått komma in och få det liv han förtjänar…

Måndagen den 14 juli

Otroligt snälla människor som startar auktion för att samla in pengar till Misses veterinärvård! Dessutom har jag startat en insamling på Hittekatter i fokus: www.hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx
Misses insamling

Då det börjats diskutera huruvida det är rätt mot Misse att ”reparera” honom eller om det vore bättre att låta honom somna in så har jag valt att skriva lite mer. När det gäller hans ledbesvär så heter sjukdomen kronisk deformerad artros i hasled och är vanligt förekommande hos t.ex. hundar. Han kan behöva smärtlindring pga artrosen men det är alltså inget han lider av. (artrosen är troligen sviterna av skadan på hans ben) Artrosen upptäckte veterinär 2 genom röntgenplåtarna. På hans skadade bakben syntes artrosen tydligt och på det andra bakbenet fanns det tecken på början till artros. Frambenen var således ”fria” från symptom. Med detta hoppas jag att vi är överens om att Misse förtjänar en andra chans! 🙂

Torsdagen den 17 juli
Idag har jag hälsat på Misse igen. Han hälsar att han mår bra och att han tycker om maten han får i små portioner, den äter han med god aptit. Eftersom jourmatte inte riktigt vet om han dricker ordentligt med vatten så har vi kommit överens om att han får torrfodret uppblött, och det gillar han! Så nu vet vi att han får i sig vätska också.

Så här fin är jag, ser ni hur pigga ögon jag har? misse3

Eftersom en del tycker synd om Misse p.g.a. hans ”felläkta” ben så tänkte jag att jag visar bild på hans framben som växt lite snett. Det är inte mycket man ser, och han lider inte av det. Här ser man i alla fall frambenen rakt framifrån och det ”enda” som syns är att höger framtass pekar lite utåt.

Medan jag var hos Misse så passade han även på att gå på lådan. Han ville nog visa för mig att han är duktig med lådan, säger vi. 😉

Det hade igår kommit in 700kr till Misses veterinärvård, och då får vi tänka på att det tar ungefär 3 dagar ibland innan pengarna syns på kontot. Vi hoppas att ni hjälper till att sprida budskapet så att vi får in mer pengar, varje liten slant är till hjälp!

Nu väntar vi bara att Misse äter upp sig lite och snart är det dags för veterinärbesök igen. Det kommer att gå bra det här, det känner jag på mig. Vi hörs snart igen.

Tisdagen den 22 juli
Idag har jag nyheter igen. Jag har varit iväg till Bista smådjursklinik och bokat röntgentid för Misse. På torsdag kl. 9.30 är det dags, då röntgas hans njurar och vi får se om de ser bättre ut nu när han fått äta upp sig lite.

Det har börjat droppa in lite pengar också, senaste kassarapporten (080719) från kassören visade att det kommit in mer pengar och att vi nu är uppe i nästan 2000kr. 1927,86kr har det sammanlagt kommit in. Bra jobbat, ni underbara människor! Men än är det lång väg kvar innan vi når slutmålet – ”flera tusenlappar” – som veterinären sa att det skulle kosta.

Misse själv mår bra. Han äter med god aptit och njuter av att slippa slåss om reviret och leta mat. Det måste vara oerhört skönt för honom att slippa regn och rusk och elaka människor, livsfarliga bilar och alla andra faror som lurar därute. Uppdateringar kommer. Tills vidare fortsätter vi sköta om Misse på bästa sätt.

Torsdagen den 24 juli
Nu börjar det ta fart med insamlingen! Idag kom det återigen en rapport från vår kassör och det hade kommit in ytterligare 1300kr till Misse så nu är vi uppe i 3227,86kr. Underbart bra jobbat!
Veterinärbesöket idag gick bra, blodprovet gav oss härliga nyheter – både njur- och levervärdena var bra! Dock sa veterinären att Misse får äta njurfoder i 2 månader och sedan ska vi tillbaka för att ta nya prover. Den här veterinären bedömde också att vi kan vänta med att operera bort hörntänderna tills vi märker att han får ont i munnen eller får svårt att äta, så nu ska vi diskutera hur vi gör med insamlingen. Pengarna som kommit in hittills täcker de två senaste besöken hos veterinären. Dagens besök gick på 1290kr och tillsammans med den förra (1340kr) så blir det 2630kr.

Misse blev ju även kastrerad, id-märkt och vaccinerad när han plockades in och den kostnaden har vi inte räknat med nånstans, men jag ska ta reda på vad den kostnaden gick på. Sedan kostar det ju lite att äta specialfoder. Jag blev i alla fall jätteglad över att höra att hans värden var bra! Då vet jag att vi verkligen gjorde rätt som tog beslutet att kämpa för honom. Det känns bra, verkligen bra!

Nu får vi som sagt diskutera hur vi gör med insamlingen. Förmodligen pausar vi den ett tag bara eftersom tänderna med största sannoliket måste dras ut förr eller senare ändå, men det tar vi i så fall sen. Nu får vi helt enkelt fortsätta se till att Misse har det bra. Tack alla underbara människor för att ni varit så givmilda och velat hjälpa Misse!

Tisdagen den 4 augusti
Idag har Misse fått sin andra vaccinationsspruta och det innebär att han i vanliga fall hade varit klar för adoption. Nu är den underbara killen kastrerad, id-märkt och vaccinerad!

Som vanligt uppförde han sig exemplariskt hos veterinären. Medan hans rumskompis klagade och gnällde i sin bur passade Misse på att sova istället, när vi satt i väntrummet och väntade på vår tur. Det är otroligt vilken härlig katt det är! 😀 Inte ens inne hos veterinären när han fick sin spruta sa han ett pip!

Vår ordförande Marita satt i väntrummet när vi kom ut så nu har även hon fått träffa Misse, som hastigast men ändå. Misse passade på att gosa med fingret som Marita stoppade in genom burgallret… han tar varje tillfälle i akt minsann! 🙂

Insamlingen för Misse fortsätter… den 30 juli hade det kommit in ytterligare 842,82 kr. Det innebär att det nu finns 4070,68kr som är märkta med ”Misse”! Jag önskar att alla som vill kunde få träffa Misse och se att han faktiskt mår bra, att han njuter av sitt liv… men det går ju inte. Istället ska jag försöka uppdatera med nya bilder, men han är ju en stillsam kisse som bor i ett stillsamt jourhem så det blir inga spännande bilder – fast det kanske beror på fotografen! 🙂

Det var allt från Misse idag. Tänk på alla hemlösa katter som inte har någonstans att ta vägen nu när det regnat och blåst så hemskt… öppna ditt hem för en kisse i nöd, vem vet, det kanske är en till Misse som behöver just din hjälp?

Måndagen den 13 oktober
Nu är det längesen ni hörde nyheter från Misse… men så har det inte hänt något heller. Misses jourhem berättade för mig i början på september att hans sår på ryggen inte vill läka, utan vätskar fortfarande… så jag tog och pratade med veterinären om det och Misse fick Vetrimoxin utskrivet. Han fick gå på Vetrimoxin i 7 dagar men det hjälpte inte… så nu krävs det något annat.

Nästa tisdag, den 21 oktober, ska Misse på återbesök. Då ska det tas nya blodprover för att kolla hans värden igen och så får vi ta och diskutera hans sår. Annars är allt bara bra med killen, han njuter verkligen av sitt lugna och trygga liv nu. Han delar ju bostad med en till herre, som passande nog heter Nisse 🙂 – men Nisse är en äkta utekatt och går bara in för att äta men sen ska han direkt ut igen, så herrarna umgås inte speciellt mycket ändå.

Jag skriver och berättar mer efter veterinärbesöket nästa vecka, då får vi veta mer om Misses värden!

Måndagen den 27 oktober
Jag glömde bort att skriva om Misses veterinärbesök förra veckan, så jag tar det nu istället. Bättre sent än aldrig eller hur?

Tisdagen den 21 oktober skulle Misse träffa veterinären. Vi kom dit och fick direkt gå in i undersökningsrummet. Vi pratade lite och berättade om hur det gått, vi tyckte alla att Misse fått en finare päls och att han fått lite hull. 🙂 Veterinären tyckte att vi inte behövde röntga honom utan att det skulle räcka med ett blodprov för att se hur hans värden såg ut… så blodprov togs. Underbart snälla Misse sa ingenting utan lät sköterskan sticka honom!

När veterinären kom tillbaka lite senare så hade han underbara nyheter – hans värden var bra! Han ansåg att Misse inte behövde äta något specialfoder utan kunde äta vanlig kattmat… och eftersom han verkar dricka dåligt sa han att Misse kunde få mer blötmat så att han får i sig vätska. Hans ”sår” på ryggen/sidan hade fortfarande inte läkt så veterinären klämde på det och sa att det är en knöl med talg inuti, så vi ska boka en ny tid hos dem och då ska knölen skäras bort och samtidigt skulle det tas tandsten.
När jag frågade om hans avkapade hörntänder så trodde inte han att de behövdes dras ut just nu i alla fall, men han skulle titta lite närmare när han ändå ska skrapa tandsten. Han fick metacam utskrivet för jourhemmet berättade att han verkar vara stel i lederna när han ska hoppa ner från en soffa tex. Veterinären poängterade att Misse inte ska leva som utekatt mer, utan ska få ett lugnt ”pensionärsliv” inomhus p.g.a. sina leder. Metacam skulle förhoppningsvis göra så att han blir rörligare, vi får se hur det fungerar. missehosvet2

Så just nu är vi glada för Misses skull! Han som var i så uselt skick när han hittades… han mår bra! 🙂

Alla pengar som samlats in till Misses tandvård har nu använts till hans veterinärvård. Även om hans tänder kanske inte behöver opereras bort så har den övriga vården av honom kostat en del… så pengarna kommer att behövas ändå! Nu kan vi nog pusta ut ett tag i alla fall och hålla tummarna på att Misse fortsätter må bra. Jag skriver och berättar mer när vi varit hos veterinären igen.

Torsdagen den 1 januari 2009
Jag har återigen glömt bort att skriva! Första veckan i december var Misse hos veterinären igen och då åkte jag dit för att lämna honom på morgonen och sedan hämtade vi honom på eftermiddagen. När jag hämtade honom fick jag med mig en lapp som jag skulle lämna till jourhemmet, där stod det var som hade gjorts:

”Vi har tagit bort lindrigt med tandsten. Hans hörntänder är avslagna för länge sedan. En knöl i mun på vänster sida som vi har putsat bort (haft tidigare). Kan eventuellt komma tillbaka. Fettknölen på sidan av ryggen är bortopererad. Stygnen försvinner av sig självt. Se till att han inte är på och slickar. Använd tratt om han kommer åt. Klorna klippta. Ingen öronskabb. Har pålagringar i sina leder vilket gör honom stel. Försök att hålla nere vikten då det påverkar. Han väger 5,1kg idag.”

Så nu är det lugnt med veterinärbesök för Misses del, åtminstone för ett tag. Misse mår mycket bättre nu när han får metacam och det har resulterat i att hans aptit ökat… vilket inte är så jättebra med tanke på att han måste hålla sin vikt nere. 🙂 Han njuter av livet, tycker om att sitta ute på balkongen och titta ut och vara sällskaplig i soffan. Nu hoppas jag att Misse hittar någon att bo hos resten av sitt liv!

Sätt in en slant för Misses vård på Örebro Katthems
postgirokonto 28 88 67-5. Märk insättningen med ”Misse” så att vi vet att pengarna hamnar rätt. Misse tackar på förhand för hjälpen!

Månad: januari 2009

Jag sover under granen…

Renoirs katter – konst av klass!

Knotan, lycka till i ditt nya hem!

Den största jag har sett!

Natten tillhör oss…

Dags att så kattgräs

Andra som voltat

Så bra med inbyggda dubbar…

Selkirk Rex – vet du vad det är?

Att rädda en hemlös Misse