Månad: september 2008

Det är jag bra på!

Bättre än många människor – behöver bara göra mig lite snitsig i håret…och klä mej snyggt:

Silvernitar och svart läder… glänser mot mitt mjuka skinn.

Känns helt okej att gå ut idag klädd endast i detta!

…men nu börjar de elektriska värmefiltarna i husses och mattes säng att komma till nytta. Har jag tur så har någon av dem glömts kvar påslagna och jag kan ha ljuvligt varmt under tassarna och magen och svansen….

Spinn spinn spinn! Kattnjutning!

Isidor, se tidigare inlägg med vackra bilder på den tjusige kattherren, fick komma till sitt nya hem igår! Han inspekterade lugnt sitt nya hem, efter 5 minuter hade han hittat en skål med god mat och mumsade i sig med full aptit – ljudligt SPINNANDE!

Det var nog skönt att på gamla dagar få komma till en egen husse och egen sovfilt, istället för att trängas med trettio missar på katthemmet. Jodå, Isidor tyckte det var helt OK på katthemmet, men det märktes ju att han hela tiden längtade efter en egen människa, som skulle vara bara hans.

Matte och husse följde med Isidor till sin nya husse och kunde konstatera att här var det en kisse som hamnade hos en kärleksfull människa. Och en stilig norsk skogskatt vid namn Isidor spann hela kvällen lycklig kattmagi överallt i sitt nya hem.

Kan man bli annat än glad?

…när inte husse eller matte är hemma då passar många innemissar på att tassa runt i hemmets alla vrår. På alla annars förbjudna ställen smyger små tassar och nosar, och deras människor märker som oftast inte ett endaste dugg av detta – möjligen syns små stråk av pälshår, men annars anar de ingenting: Att vi redan varit högst upp i bokhyllan, bakom den sköra vasen, under badkaret och inne i speceriskåpet.

Men mina människor vet att jag är en väldigt skötsam och varsam kisse, som bara petar ned saker om jag är uttråkad och vill ha deras uppmärksamhet. Alltså får jag vara på bordet, i sängen och överallt där jag vill, i centrum – utan att bli fyad åt. Och ärligt talat: Visst pryder jag min plats?

                                                                 nospuss från =^:^=

…man kan undra hur Pablo skulle ha målat en katt? Vi katter fixar ju Picasso-stilen ändå?

Pablo Pikachu min vän hur skulle du måla av mig?

TassKram Wikki

och stora matte blir glad när han jamar sitt särskilda ljud och markerar en stor fin kantarell. Frågan är bara ”Var är kantarellen nånstans?”

Häromdagen gick stora matte ut i skogen med sin svampkorg och hade min coola kompis Ville ivrigt tassande vid sidan. När han ser svampkorgen, då vet han att det är dags att jobba i skogen och det älskar han!

Den här dagen var svampen svårfångad. Ville satt mitt uppe på en sten och jamade i falsett. Ingen kantarell syntes till. Grannarna S och L dök också upp, såg inga kantareller. Ville envisades och jamade ännu mer ”Jag HAAAAR hittat kantarell här!” tills matte började lyfta på gräset under stenen och sticka handen långt in under den. Jo där satt de, helt osynliga; tre jättekantareller i diameter lika stora som Villes huvud! Nu fick han beröm. Och skuttade vidare till nästa osynliga svamp och jamade…. Matte kröp under grangrenar, in i taggbuskar och plockade. Svampkorgen fylldes alltmer. Ville var stolt. S och L hade med sig sin hund, men han hittade inget. ”Han har inte rätt nos!” fnissade Ville.

Det började mörkna i skogen och på vägen hemåt går man förbi en skräpgrop (en sådan där plats i skogen där man förr grävde ned skräp innan sophämtning fanns på landet, full av trasiga plåthinkar rostiga tunnor och annat) och där stannar alltid matte och plockar ihop så mycket skrotbitar hon kan få med sig i tanke att inom rätt snar framtid ha städat rent i skogen. Då satte sig Ville och jamade igen. Kantareller! De var fortfarande osynliga. Stora matte fick leta länge och till slut kom hon på att bryta isär en rostig gammal plåtbalja och mitt i den växte minsann fem rejäla kantareller, så skyddat att de inte var skräpiga ens! Svampmycelet hade växt upp genom rosthålen i botten och tillräckligt fukt kommit in i den genom hålen på ovankanten!

Nu var det bråttom hem, hittad svamp betyder få kattgodis och Ville är noga med belöningen. Han letar bara svamp åt stora matte, ingen annan, och bara i sin hemmaskog. Och han förstår inte skillnad mellan att hitta en mini mini svamp eller en stor, han markerar alla kantareller. Men matte är såklart nöjd ändå!

Matte och husse har ingen aning om när det sker och de skriker högt ibland när de ser resulteten. T ex så är matte inte förtjust när jag publicerar foton på henne osminkad och i duschen (så det fick jag inte göra) eller foton på husse när han springer runt med kepsen neddragen i pannan och viftar med sin väldigt autentiska fusk-M16… (Så det fick jag inte heller göra) och själv vill jag slippa bilder när jag sitter på kattlådan.

Jag har tydligen hamnat i en paparazzifamilj, så jag blir fotograferad hela tiden!

Det är kul!

Ett stort klös riv bit skickar jag idag till den person som stal loppispengarna som katthemmet hade fått in på sitt ÖppnaHusLoppis i helgen! Måtte det svida! Fy fy fy på dej!

Tänk vad mycket kattmat eller kattmedicin de där pengarna kunde ha räckt till? Hur kan man över huvud taget ta något från dessa katter och de ideellt arbetande människor som jobbar hårt för att katthemmet ska fungera!

Stöd Örebro katthem, deras postgiro är 28 88 67-5. Alla bidrag är välkomna, liksom om man vill skänka kattsaker; mat, kattsand, koppel/selar.

Jag säger det igen, hur kunde du? Fräs!!!