Fästingarna anfaller….

..men jag sitter trygg här på min balkong. Skönt att jag inte var med på landet den här helgen – alla missar där blev fullständigt överfallna av mängder med stora fästingar.

_228

Att bara vara i gräset var en risk och Ville deponerade glatt lösa fästingar efter sig sedan i huset, både på stora husse och stora matte. Mjurre och Semlan och Tanja blev avplockade ett gäng fästingar vardera, men hade likafullt hittat nya ”egna husdjur” i morse. Man kunde ju annars ha hoppats att odjuren regnat bort, men de kan tydligen simma?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Fästingarna anfaller….”

  1. Fästingar verkar bra på att simma . . . En av fästingarna mor tog bort från Vira låg o badade i nästan 5h innan den gav upp! Under de fem dar jag var i Lidköping lyckades vi hittade näsan 15 fästingar på Vira som mor plockade bort.
    Hoppas allt går väl för för stora matte o stora husse! Mor fick nån av de där sjukdomarna för några år sen . . .

    1. Ja usch för fästingar… Mattes mamma blev jättesjuk för några år sedan, hade inte ens märkt av fästingen som ställde till det. Det finns ju fästingmedel men man kan ju undra hur bra de är för Ville och Semlan fick flera fästingar även när de fått fästingdroppar i pälsen. Och jag hade ett fästinghalsband som gjorde att jag doftade myntagott men fästingarna brydde sej inte om det!
      Tasskram Wikki

  2. Usch, fästingar! Jag kan i alla fall glatt konstatera att hösten börjar driva iväg dem där jag bor. Hittar inte så många odjur på min älskade mästare längre 🙂
    Ber om ursäkt för att jag inte har kommenterat på länge, livet har varit lite förvirrat för mig :O

    1. Det värmer mitt hjärta och nos att du kommit tillbaka och kikat in, denna lilla katt har saknat dig! Nej fästingarna kan vi vara utan!
      Tasskram Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *